Jag ägnar just nu min tid åt många saker: avslutande arbete på min nya monografi, artikelskrivande och naturligtvis även allmänt insupande av Romluften. En alldeles speciell sak jag gör med min fritid är dock att öva mig i forniriska. Det är verkligen ett fantastiskt språk. Svårt, dock. Ett mycket ålderdomligt indoeuropeiskt språk, som behåller mycket av det gemensamma språkarvet i fråga om böjningslära och liknande - men samtidigt har lagt till så mycket eget. Initialmutationer (förändringar av inledande konsonanter i ord beroende på det föregående), till exempel (fenomenet finns även på de andra ökeltiska språken), och mycket speciella sätt att bilda relativsatser. Samt vissa drag som nästan mer känns hemma i ett semitiskt språk än ett indoeuropeiskt: verbet först i satsen, personböjda prepositioner, suffigerade objektspronomina (fast iofs oftare infigerade). Dessa likheter har faktiskt som jag nämnt tidigare här på bloggen givit upphov till en gammal idé om att det skulle ha funnits ett semitiskt eller i alla fall afroasiatiskt substratspråk på de keltisktalande öarna, en idé som jag själv finner rätt långsökt. Men de typologiska likheterna är skoj.
Och så finns det ju helt egna saker också, som till exempel systemet med självständig och konjunkt verbböjning. Det finns två parallella sätt att personböja verben (till exempel i presens) - ett som används när verbet är självständigt, och ett annat som används när det har ett prefix (vilket det väldigt ofta har, till exempel för att markera negation, frågor och liknande). Och när man har sammansatta verb (som per definition alltid har ett prefix som del redan från början) får man ta till märkliga betoningsstyrda stamväxlingar för att skapa den nya formen när man behöver fler prefix. Detta kan få verben att se helt slumpmässigt bildade ut. Så kan verbet do-scara ("han/hon förstör") efter ytterligare ett prefix förvandlas till -tascra. Det blir ännu värre: verbet do-sluindi ("han/hon förnekar") blir -díltai! Allt på grund av invecklade ljudlagar.
1 kommentar:
Jag minns min tid som c-student i forniriska och däribland de svåra deuterotoniska formerna. Jag är också ganska lättad över att den tiden är förbi och att jag nu kan ägna mig åt de germanska språken=).
Skicka en kommentar