Hur länge, Ugarit?

 

Jag är rädd. Jag oroar mig för Ugarit.

Sedan mina tonår har jag älskat och arbetat med materialet från den syriska bronsåldersstaden på kusten. I Ugarit skrevs berättelserna om den nordvästsemitiske guden Baal och hans äventyr, hur han bekämpar sina fiender Havet och Döden och vinner härskarskapet över gudarna. Texterna från staden satte forskningen om Gamla testamentet i helt nytt ljus, när man fick tillgång till material från en systerkultur. I Ugarit skrevs några av de vackraste ord jag vet, någon gång på 1300- eller 1200-talet före vår tideräknings början:

       Ty ett ord har jag, och jag skall säga dig det,

       ett meddelande, och jag skall upprepa det för dig,

       trädets ord och stenens viskning,

       ett ord som människorna inte känner

       och jordens mängder inte förstår,

       ett samtal mellan himmel och jord,

       mellan djupen och stjärnorna.                               

       Jag förstår den ljungeld som himlen inte känner –

       kom, och jag skall avslöja det för dig.

Ugarit har grävts ut av arkeologer under decennier. Staden var en metropol, en korsväg mellan det hettitiska, det lokala nordvästsemitiska och andra kulturer i området. Åtta språk är belagda i skrift därifrån – inte bara det egna språket ugaritiska, som är min specialitet, och som ovanstående citat ursprungligen skrevs på, utan även akkadiska, hurritiska och många andra. Både de materiella och textuella skatterna därifrån är oersättliga och ger oss en direkt bild in i den värld Gamla testamentets texter tog spjärn mot och växte fram ur.

Som sagt har jag sysselsatt mig med ugaritiska ting i halva mitt liv. Men jag har aldrig kommit till staden, aldrig besökt dess materiella lämningar. Och frågan är hur det blir med den saken i framtiden. Kommer jag någonsin att kunna? Kommer någon av oss att kunna se Baals stad?

 Just kom nyheten att Palmyra fallit för den ”Islamiska statens” härjningar och nu är hotat av möjlig förstörelse. Vi såg vad som hände i Nimrud och Hatra. Hur länge kommer Ugarit att finnas kvar, frågar jag som "egoistisk ugaritolog"? 

Och än värre, naturligtvis: alla dessa människoliv som IS krossar. Både nuet och dåtidens arv trampar de under sin stövel.

Hur länge skall vi låta detta pågå? Jag frågar som psalmisten: ʿad mātāy?

Hur länge?