Ny trevlig kortanmälan av min fantastikberättelse Serafers drömmar hittar man här och här!
Arbetet med uppföljaren, med arbetstiteln "Den trettonde funktionen", har återstartats efter en tids dvala. Jag började faktiskt skriva på andra delen av trilogin i liten skala redan 2009, men nu gäller det att öka på tempot!
Gjorde för övrigt en alldeles särskild liten show på senaste Gamla testamentet på hebreiska-lektionen. Mina studenter läste till denna gång Exodus kapitel 3, texten där den israelitiske Guden Jahve gör en (folk?)etymologisk utläggning av sitt namn. Författaren har uppfattat ordet YaHWeH som en verbform som betyder ungefär "han är" (av verbroten hyh/hwh), och låter därför Gud definiera sig själv med orden "Jag är den jag är". "Han är" säger "jag är". Rätt logiskt.
Vi diskuterade också Gowans intressanta tankar kring att verbformen skall tolkas futuralt, som ett uttryck för gudomens rätt och privilegium att definiera sitt eget väsen: ungefär "jag kommer att vara den jag vill vara" - den hebreiska verbformen kan ha både nutida och framtida betydelse. Gowan lägger också fram en hel del grammatikaliska paralleller till en sådan tolkning - jag gillar verkligen att hans utläggning tar sin grund i grammatiska resonemang. Flera andra ställen i den Hebreiska Bibeln där en verbrot förekommer två gånger i imperfekt (den form som används i detta sammanhang) med ett "som" eller "det som" emellan betecknar det just resonemang av typen "jag skall göra vad jag tänker göra". "Jag går dit jag går", så att säga.
Nåvä, showandet: texten där Mose möter sin Gud i en brinnande buske och får höra hans namn är så mäktig och poetisk att jag tyckte att man bör höra den i rätt stämning. Så jag släkte ned ljuset nästan helt, satte på lite stämningsfull musik, bad studenterna att föreställa sig scenen och deklamerade sedan det hela på hebreiska. Blev inte alls illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar