Seger!

Ibland tjänar det till att revoltera: Skolverket drar tillbaka sitt förslag om att ta bort antiken från grundskolehistorian! Egentligen ganska väntat med tanke på den massiva kritiken från alla möjliga håll, men det visar också på vikten av att inte bara cyniskt sucka över tingens förfall utan faktiskt göra motstånd när sådant här sker. I artikeln grumsas det lite om hur få timmar det ändå handlar om etc., men det viktiga är att idén om antiken faktiskt grundläggs tidigt. Att hela föreställningen inte försvinner från yngre generationer. Så, trots allt: en liten seger!

Brytningstider

Jag tycker mycket om den här iakttagelsen (av Frans G. Bengtsson och förmedlad av Faktoider-bloggen). Tanken att just "vi" lever i den mest förändrande av intressanta av tider är naturligtvis ett trevligt berusningsmedel, men inte alltid så sann som många skulle tro. Även om jag är hegelskt lagd och tror på plötsliga språng i historien betyder det ju inte att jag tror att man så ofta själv ser när de sprången sker (en ironisk tragik ligger ju i detta, att man sällan ser när något verkligen är väldigt speciellt förrän det är över – något jag också skrivit om här). Tvärtom är det ju ofta så att man, just när man tror att man står i början på en stor historisk process faktiskt precis har sett den kulminera. Det är först när något är på väg att ta slut som man iakttar det man varit med om – historisk analys är nämligen väldigt svårt att göra i realtid, så att säga.