Fram genom hindrande jordiska fängsel

Jag tycker att det är synd att man så sällan får höra tredje och fjärde stroferna i Betlehems stjärna/Gläns över sjö och strand. De är mycket vackra - och förresten är det intressant att notera hur förbaskat gnostiska några av raderna låter:

Gånga från lamm och hem,
sökande Eden -
stjärnan från Betlehem
visar dem leden:
Fram genom hindrande
jordiska fängsel,
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel!
Hän till det glindrande
lustgårdens stängsel!

Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem,
ljuva och friska:
"stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem."
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna!


Hela texten (i Viktor Rydbergs ursprungsversion) kan man läsa här.