För övrigt har jag på sistone ägnat mig åt att läsa om den upproriske Madduwatta - trots vad en forskarbekant lustigt föreslog är det inte en släkting till Hiawatha utan en anatolisk småkung från bronsåldern. Han hade en del att göra med den hettitiske storkonungen och hade lite växlande lojaliteter, om man säger så (Wikin har en framställning av det hela här).
Jag läst delar av den hettitiska texten om densamme, i den här trevliga utgåvan, som både har den hettitiska texten och en översättning. Boken samlar de olika texter som behandlar eller nämner Ahhiyawa, det konglomerat av figurer som bodde i västra Mindre Asien och verkar vara identiska med "achajer", alltså "greker" (även om inte riktigt alla forskare håller med om det). Dessa Ahhiyawa är av stor relevans för diskussionen om en eventuell svag historisk bakgrund till de homeriska berättelserna.
1 kommentar:
Idag råder det väl ingen tvekan om att Homeros berättelser är delvis inspirerade av historiska händelser?
Att myter influeras av faktiska skeenden är väl långt ifrån ovanligt.
Nåja, nu när vi ändå är inne på Anatolien: anledningen till att jag tittade förbi här var för att jag snubblade över det senaste numret av Illustrerad Vetenskap i biblioteket, där de på sedvanligt manér fastslår att de senaste rönen (oavsett disciplin) är den ultimata och slutgiltiga sanningen. Frågan gäller inget mindre än den om vår söndertjatade vän die Urheimat, som de nu bestämt förlagt till Mindre Asien (i innehållsförteckningen och rubriken skriver de "Turkiska språket" och "Vi talar turkiska!" =/).
Samma rön kan du läsa om i en flera månader äldre artikel här:
http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=disease-maps-pinpoint-origin-of-indo-european-languages&page=2
/Björn
Skicka en kommentar