Två nya, positiva bloggrecensioner av Serafers drömmar hittar man här och här!
Den första (från bloggen Smutstiteln) säger bland annat att "[d]en absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren
fröjd att få läsa ett berättelse som känns så genomarbetat utan att det
känns det minsta konstlat."
Den andra (av Johan Lindback) säger om Serafers drömmar: "Den är välskriven, genomtänkt och slutet bäddar inför en spännande
fortsättning i del två av den planerade trilogin. Wikanders berättande
väcker associationer både till svenske fantasyförfattaren Bertil Mårtensson, men även till Guldkompassen av Philip Pullman. Man skulle nästan kunna beskriva Stjärnan, gryningens son som en variant av Den mörka materian (serien där Guldkompassen ingår) för lite äldre läsare. Men det finns även ekon av Star Wars i den spännande berättelsen (och den som är bekant med Star Wars vet att inslagen av fantasy är många i den sagan)."
UPPDATERING
... och Johanna Koljonen är (som vi sett in ett annat blogginlägg) mycket positiv till Serafers drömmar i sin recension i Sydsvenskan:
"De etiska spörsmål handlingen tvinnas runt är högaktuella för vår tid.
Kan ständig övervakning av medborgarna motiveras med rikets säkerhet?
Var går gränsen mellan genetisk design av människor och eugenikens
rashygientänk? Och vad gör man med sin upplysta despot när han tappat
greppet? Romanen kan läsas allegoriskt på fler än ett plan men fungerar
samtidigt ypperligt som ett underhållande äventyr.
[...]
Actionsekvenserna är enormt spännande, bilderna väldigt suggestiva och
det sexuella innehållet riktat till vuxna. Ursula K LeGuin är
uppenbarligen en av förebilderna, i kapitelmotton förekommer såväl
filmen ”Fight Club” som Nietzsche, och jag anar både tematiska och
visuella referenser till Marvels superhjälteserier, hanterade med den
äran. Håller intrigbygget genom hela trilogin kan detta bli riktigt,
riktigt bra."
1 kommentar:
I shot the seraph
But I did not shoot the cherubim
Skicka en kommentar