Under mitt senaste besök på den lokala ICA-butiken såg jag följande skylt (hade egentligen velat ta en bild, men jag saknade nödvändig apparatur):
"FRNSK FSKSPPA"
Poängen var, om jag förstått rätt, att butiken "tagit bort det onödiga", och därmed (lite fyndigt) sänkt priset på sagda FSKSPPA. Man hade alltså då i analogins namn tagit bort vokalerna.
Men detta är ju också en fantastisk illustration av att det inte alls är så svårt att läsa (nästan) vokallös text (om man behärskar det skrivna språket, det vill säga). Det kunde ha varit hebreiska, ugaritiska eller arabiska vilken dag som helst. Eller fornegyptiska, för den delen - eller vilket språk som helst som bara skriver ut konsonanter (eller nästan bara).
Notera dock att ICA skrivit ut ett slut-A i FSKSPPA. Man vill på något sätt visa att stavelsen slutar på en vokal och inte bara på P - att stavelsen är öppen. Det är precis som hebreiskan gör - man sätter ut ett stumt slut-h (bokstaven hê) för att markera att den sista stavelsen är öppen.
"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
lördag 12 januari 2013
torsdag 3 januari 2013
Maskinspråk
I decembernumret av Språktidningen deltar jag med en artikel om programmeringsspråk ur ett slags allmänspråkligt perspektiv. Artikeln är en lätt bearbetning av en text som publicerats tidigare i Orden och evigheten, som jag gav ut 2010. Man kan läsa den på nätet här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)