Secrets

 Akkadian expression of the day:
Pirištu ša ilāni rabûti ("the secret of the great gods").

Pictured: the Tōkyō branch temple of Kōyasan (高野山東京別院, Kōyasan Tōkyō Betsuin), representing the Shingon school of esoteric/Vajrayāna Buddhism - the one with all the secret mudrās - secret hand gestures - and mantras). I woujld very much like to visit the main Kōyasan temple, which is, well, on Mount Kōya in Wakayama Prefecture. Maybe one day!

 

Cantabrigian

 Now, I've spent my first two months (and a bit) in Cambridge, as a visiting fellow at the Centre for Research in the Arts, Social Sciences and Humanities (with the wonderful abbreviation CRASSH). On Saturday, I return to Sweden for the Christmas break. It's been two quite intense months, and I've done a lot of writing, especially on my new monograph. Some other stuff has been going on, too:

I've published a new article in Svensk exegetisk årbok, on "L's and S's in the Land of Israel" - which can be read here.

There's been a Q & A published with yours truly on the CRASSH website on the scholarship I'm doing while here in Cambridge - see here!

I've also started doing a few readings of ancient languages on Youtube -

here's one in Old Babylonian Akkadian (with Swedish introduction) from the OB Gilgamesh. With ejectives and everything!

And here's one in Classical Hebrew, with my classicized Mizrahi-style pronunciation: Isaiah 1:1-10.

 And here's a bit of Ugaritic, Baal's cosmic message for Anat (translation in the description). 

And here's me doing an impromptu Vedic recital (with accents and stuff) at the inauguration of the Stockholm University Indo-European Languages Center in September.

Oh, and there's some Hittite, too!

 

 

And here's a beautiful picture from Wolfson College, where I'm staying:

 

Opusculum!

Ny artikel av undertecknad - om en del ugaritisk-hebreisk-akkadiska teknikaliteter - har just publicerats i The Journal of Hebrew Scriptures. Den tidskriften är trevligt nog open access-tillgänglig, så man kan läsa det hela här!

Mäktig rörelse

Jag har varit tystlåten här under lång tid, vilket har haft att göra med stora mängder arbete, samt en del irriterande sjuklighet. Nu är det dock bättre, och alltså tar jag tillfället i akt att även här annonsera något som är i antågande, nämligen min bok Ett hav i mäktig rörelse: om de semitiska språken. Som titeln antyder är den ett slags pendang till min bok om indoeuropeiska språk, Ett träd med vida grenar, och den är alltså menad som en populär introduktion till studiet av de semitiska språken, i synnerhet ur ett språkhistoriskt perspektiv. En del av mina egna idéer utgående från mitt pågående forskningsprojekt om nordvästsemitiskt poetiskt språk kommer också med på ett hörn. Boken kommer i slutet av maj, och man kan läsa mer om den här, på Norstedts' hemsida.

Här ser man det tjusiga omslaget:

Relativ gångerskola

På måndag har vi forskarskolemöte i GT:s exegetik. Det betyder att seminarierna i Lund och Uppsala sammanstrålar (i Uppsala på höstarna och i Lund på vårarna) för att diskutera texter man har framställt. Framför allt brukar det hela vara till för doktoranderna, men denna gång skall vi också ha några bidrag av disputerade forskare. Själv deltar jag med ett litet artikelutkast om hebreiskans, ugaritiskans och akkadiskans relativpartiklar (där jag bitvis bygger vidare på idéer som framlagts av John Huehnergard) - samt om ord för "gång" (som i "antal gånger") på hebreiska och ugaritiska. Där finns nämligen ett par ord som ser ut att vara besläktade, men där ljudlagarna inte riktigt verkar stämma. Och som alla historisk-jämförande språkvetare vet är detta ett stort no-no. Ljudlagarna skall stämma - det bör ju råda Ausnahmslosigkeit, som unggrammatikerna en gång formulerade saken. Alla undantag måste förklaras vetenskapligt. Och det är alltså just det jag försöker göra. Vi får se hur seminarierna ser på mina föreslagna lösningar!

Kilfilm

För några år sedan gjorde Eva Rystedt och jag en liten film om språk och skrift i Främre Orienten, under Humanistportalens egid. Jag berättar om kilskrift och ugaritiska, och vi botaniserar i Medelhavsmuseets samlingar.

Det hela kan ses här!

Gilbert, Sullivan och filologin!

Jag, som älskar både antika främreorientaliska språk och Gilbert & Sullivan, höll på att trilla av stolen av glädje när jag såg följande fantastiska variant på "The Major General's Song" ur The Pirates of Penzance ... på temat biblisk-främreorientalisk filologi! :




"I am the very model of a biblical philologist - I'm quite the Semitician and a passing Hittitologist!" - fantastisk låt, inte sant?

Vinnare och SFB-jubileumssignering!

I språktävlingen kom rätta svar (namnen är akkadiska transkriptioner av fornegyptiska) från både Peter och Staffan Betnér! Hurra för dem - må de yvas över sin bildning! (Det är förresten bara en av dem som heter Betnér, så vitt jag förstår - det blir en lustig dubbeltydighet i "Peter och Staffan Betnér"...)


För övrigt kan jag annonsera att jag på fredag 26/10 klockan 16-17 åter signerar Serafers drömmar å Science fiction-bokhandeln i Malmö (Storgatan 41). Det hela sker som del av firandet av malmöbutikens femårsjubileum - stort grattis till denna gåva åt det sydsvenska kulturlivet! Kom gärna förbi och skaffa en signerad barockpunkroman ... eller prata lite!

Xapxu och Granström

Jag vet inte om ni någonsin varit på Malta - om inte så kan jag verkligen rekommendera det. Den lilla ön är helt fantastisk i sin blandning mellan arabiskt, italienskt och lite engelskt på ett hörn - samt korsriddarfort, barockkyrkor och stenålderstempel i mängder. Det lokala språket är, som jag bland annat skrivit om i min bok Orden och evigheten, en fascinerande variant på arabiska med mängder av italienska (sicilianska) lånord, som får maltesiskan att verkligen framstå som ett Mischsprache - för övrigt det enda semitiska språk som normalt skrivs med latinska bokstäver. Ett roligt exempel på maltesiskans utseende hittar vi i namnet på semesterorten Xemxija. X-et uttalas som engelskans sh, och namnet betyder "solig", onekligen en passande beteckning för en badort. Ordet kommer av samma semitiska rot som hebreiskans šemeš, standardarabiskans šams och akkadiskans šamšu (som i sin status absolutus-form givit gudanamnet Shamash). Och naturligtvis är det också släkt med namnet på min ugaritiska favoritgudinna - Shapshu (som till stor del är objektet för mitt avhandlingsarbete). Men tänk så lustigt de stavar: med maltesisk ortografi skulle jag väl säga att jag forskar om Xapxu!

För övrigt måste jag rekommendera Svenska Dagbladets trevliga recension av vännen Erik Granströms lysande fantasytegelsten Slaktare Små (fortsättningen på Svavelvinter). Läs recensionen här!

Lunakkil

Den nionde raden i den sjätte tavlan av det "babyloniska skapelseeposet" Enuma Elish är mycket vackert formulerad. Raden är en del av ett tal framsagt av Babyloniens nationalgud Marduk, eposets store hjälte, och den handlar om hur han vill dela in gudarna i världen i två grupper som en del av sitt stora ordnings- och skapelseverk.

Marduk säger:
Lušannīma alkakāt ilī lunakkil

Detta är inte helt lätt att återge på svenska. Meningen har två verb, lušanni och lunakkil, som båda står i första person singularis prekativ, formen för "jag vill", "låt mig", "jag ämnar" eller liknande. Det första av dem kommer av verbet šanû ("att vara/bli annorlunda") i den s.k. D-stammen, där den betyder "göra annorlunda", och verbet betyder alltså "jag vill ändra". Det andra verbet är en motsvarande form av verbet nakālu, som i grunden betyder ungefär "handla på ett skickligt sätt". Objektet är alkakāt ilī, "gudarnas vägar". Meningens betydelse blir alltså ordagrant något i stil med "jag vill skickligt ändra gudarnas vägar" eller "jag vill ändra och skickligt göra gudarnas vägar", vilket blir ganska otympligt på svenska. E.A. Speisers översättning är ganska läcker:

The ways of the gods I will artfully alter

Just om verbet nakālu och dess eventuella relation till ett uttryck i Jobsboken handlar min artikel God's Plan in Job and the "Wise Things" of Marduk i Tryggve Mettingers festskrift Enigmas and Images.

Inte PubMed, BabMed!

... har för övrigt haft stor nytta av en akkadisk text ur en volym av Kröchers utgåva Die bablylonisch-sssyrische Medizin in Texten und Untersuchungen. Det hade jag knappast förutsett.

Mettinger-festskrift!

Idag hittade jag något roligt i mitt postfack, nämligen den just utkomna volymen Enigmas and Images, festskrift till min ärade lärare Tryggve Mettinger. Jag deltar med en artikel om Jahves "plan" i Job 38:2 och gör en jämförelse med det akkadiska uttrycket nikiltu ("visdomshandling", "skickligt arbete", "vist ting") och hur det används i Enuma Elish. "God's Plan in Job and the 'Wise Things' of Marduk" heter drapan.

You give me fever

Jag har gått och blivit förkyld - danniš marṣāku , som vi säger på akkadiska ("jag är mycket sjuk"). Eller ganska, i alla fall. Det irriterar mig: jag skulle vilja sätta igång med arbetet på avhandlingskapitlet om den ugaritiska texten KTU 1.12 igen - den där stormguden Baal möter sitt öde i kamp med två fula monster som drar runt i vildmarken, blir febrig och kollapsar (denna feber analyserar jag som kopplad till torkemotivet - torkan själv uppträder senare i texten). Är ganska nära att avsluta det kapitlet, och jag skall presentera det på minikonferens/samseminarium i Uppsala senare i månaden. Gäller att bli frisk snart - och att inte bli lika febrig som Baal blir i texten!

Oslo och kassiter

Sitter just nu på hotellrum i Oslo, där jag är för att göra PR för den norska utgåvan av min bok om indoeuropeiska språk. Idag var jag med i TV-programmet Dagsnytt 18, som man kan se här (jag dyker upp vid 47:30 i programmet - är för övrigt inte helt nöjd med sidans presentation "Hvor alle språk kommer fra" ;-)

Skall imorgon på seminarium med prof. John Huehnergard, som av en slump är i Oslo samtidigt som jag. Jag ser verkligen fram emot att få träffa honom - hans Ugaritic Vocabulary in Syllabic Transcription är en ständig punkt i den wikanderska lästoppen! Här skall läsas Amarna-brev, bland annat brev från kassiterhärskaren Burna-Buriash till Amenhotep IV. Booyah!

Master Chef (eller Hell's Kitchen?)

Dagens ord är nuḫatimmu. Det betyder "kock" på akkadiska (eller ibland "bagare"). Något för Gordon Ramsay kanske? Och visst vore det kul om tv-leken Master Chef kunde finnas i akkadisk version under namnet rab nuḫatimmê? Den termen betyder ordagrant "överkock, bäste kock", men det är dock så att den kanske användes på ett lite annat sätt way back when: när Jerusalem hade kapitulerat för babylonierna 586 f.Kr. härjades staden av segermakten under ledning av en viss Nebuzaradan (på akkadiska egentligen Nabû-zēr-iddina). Denne man var just "överkock" vid den babyloniske konungen Nebukadnessar II:s hov - men den ämbetsmannen hade som synes vid det laget lite mer utvidgade - och aggressiva - uppgifter. Parallellen till Gordon Ramsay kanske inte är så dum ändå ...


(En lite utökad version av detta inlägg har publicerats i tidningen Kontur)

Kanyl

Idag läser vi om kanylattacker i Xinjiang (det gamla tocharerlandet!). Ordet "kanyl" är bara ett av de många som troligen delar en etymologi från grekiskans kanna ("[vass]rör"), som använts i den mer utvidgade betydelsen "ihåligt rör". Det grekiska ordet (som givit latinets canna) är i sig sannolikt ett lån från akkadiskans qanû eller någon annan semitisk kognat till detta.

Andra ord som antagligen ursprungligen kommer av qanû är "kanon" (i båda betydelserna - kánon var ursprungligen en mätsticka) och "kanal", engelskans cane samt qanat. Det akkadiska ordet kan eventuellt vara lånat från sumeriskans gin. Se där hur orden kan överleva!

Sehetepibre

Jag gillar det egyptiska kunganamnet sḥtp-jb-rʿ (idag ofta utläst Sehetepibre, även om det knappast uttalades så i antiken). Namnet hörde till konung Amenemhet I:s titulatur. Det första ordet (sḥtp) är en kausativbildning av verbroten ḥtp (som i alla namnen på "-hotep"), som betyder "vara tillfreds, vara nöjd", vilket gör att sḥtp betyder "göra nöjd" eller "den som gör nöjd". Kausativprefixet s- har egyptiskan gemensamt med många semitiska språk, som t.ex. ugaritiska och akkadiska (som båda har š-). Detta är ett arv från egyptiskans och de semitiska språkens gemensamma afroasiatiska bakgrund.

Ordet jb (som antagligen uttalades jib) betyder "hjärta" och är troligen släkt med hebreiskans lev och akkadiskans libbu (båda just "hjärta").

Till sist har vi så ordet rʿ eller rʿw, dvs. "sol" eller "solguden Re". Detta ord uttalades i ålderdomlig egyptiska troligen som riʿuw eller liknande, sedan reʿa, reʿə eller riʿə, och till sist på koptiska som rê, det uttal av ordet vi ofta tilämpar idag. Ett rekonstruerat ur- eller protoegyptiskt uttal av ordet som föreslogs av F. Kamerzell 1991 är *Lidaw (med l som ett äldre uttal av r - och man vet idag att egyptiskans ʿayin-ljud etymologiskt ofta kommer just från *d). Thomas Schneider framkastar i en artikel från 1997 att ordet etymologiskt kan hänga samman med arabiskans ladhaʿa ("att bränna").

Sammanlagt blir namnets betydelse "Han som gör Res hjärta nöjt". Rätt poetiskt, nicht?

Hand-börjare

En bekant till mig från grundskolan, som skall förbli namnlös, skapade en gång i lågstadiet vad jag tycker är en fullständigt lysande folketymologi. Det hela rörde sig om något slags uppgift vi måste ha fått att rita ett djur och skriva en liten vers om detsamma. Person X ritade en groda, och skrev om honom:

"Men han är en sörjare,
men han gillar hand-börjare."

Och mycket riktigt - i sin hand hade grodan en hamburgare. Helt logiskt egentligen: man håller ju den i handen när man börjar äta den, inte sant?

Folketymologier är skoj - själv har jag alltid gillat den gamla babyloniska (sannolikt men inte helt säkert felaktiga) förklaringen till namnet på Babylons nationalgud Marduk, nämligen att det skulle komma av sumeriskans amar-Utu(k), "solgudens ungkalv". Kreativt, den måste man säga!

Och apropå skolan (brrr!) och hamburgare har jag alltid undrat varför det ansågs vara viktigt att lära sig glosan die Hackfleischtradition i högstadietyskan. Ett stort mysterium!

Sin-leqe-unninni hade varit stolt

Det är verkligen fullkomligt fantastiskt att alla publicerade volymer av världens största akkadiska lexikon CAD, alltså The Assyrian Dictionary of the Oriental Institute of the University of Chicago för att ge hela titeln, finns tillgängliga för gratis nedladdning på nätet (1 ex per person är regeln de satt upp - rätt stora PDF:er är det också!). Och detta är nästan det mest intressanta de skriver om sitt nätpubliceringsinitiativ, apropå fildelningsdebatter och annat:

"Statistics on downloads of electronic files and sales of printed books are tracked, and sales of the printed volumes have not decreased! Indeed, after the complimentary distribution of twenty-one titles in 2008 that had for many years only been available in print, sales of these titles increased by 7% compared with the previous two years."

Ibland är världen vacker.

Vilket Set

En av de mest centrala gestalterna i den fornegyptiska religionen var guden Set (som ses på bilden ovan). Hans domäner var öknen och det oordnade landet, men i tidigare former av religionen sågs han ändå som en "good guy" - det var först senare han demoniserades ganska kraftigt (vilket bland annat framhävdes i myten om hans konflikt med Osiris). Dessutom identifierades han inte så sällan med den nordvästsemitiske Baal, något som gör honom intressant för mina studier.

Vad vi skall tala om här är Sets namn - och i synnerhet dess uttal. Namnformen vi använder är ganska sen; den kommer från den grekiska återgivningen Sēth, en variant av koptiskans Sēt. I klassisk egyptiska förekommer namnet i ett antal olika varianter: några av de vanligare är Śtš, Stš, Śtẖ, Sty, Śtḫ och Śwtḫ .

Eftersom fornegyptiskan inte markerar vokaler i skriften blir det svårt att bara utifrån dessa varianter avgöra hur namnet uttalades i klassisk tid. Som synes ovan varierar namnet ganska ordentligt även i sitt konsonantskelett: ofta (men inte alltid) har det något slags h-ljud i slutet. Detta är ibland ḫ, som uttalades ungefär som ett tyskt ach-ljud. Men ibland är det istället ẖ, vars uttal är ganska osäkert: troligen uttalades det h-et längre fram i munnen, kanske ungefär som tyskans ich-ljud. Och i vissa fall övergick h-ljudet till ett š, som i engelska ship - och ibland föll det uppenbarligen bort helt (som i vår form Set).

Men hur var det nu med vokalerna? Vi vet alltså att man i grekisk tid hörde en ē-vokal, men detta är troligen inte det "ursprungliga" uttalet. Det vet vi därför att namnet finns transkriberat till akkadisk kilskrift - som återger vokaler. Då dyker namnet upp som Šutaḫ. Vi vet dessutom från andra håll att den klassiska medelegyptiskans u i senare tid skiftades till ett ē. Detta är en allmän ljudlag, som gör att det egyptiska ordet för "sanning" (det ord som i dagligt tal brukar återges "maat") på koptiska blir mēe fast vi genom antika transkriptioner vet att det i klassisk tid uttalades något i stil med muʔʕa(t).

Alltså brukar man anta ett u i guden Sets namn, vilket också passar väl med stavningsvarianten Śwtḫ . Ett sannolikt klassiskt uttal är alltså *Śutaẖ eller *Śutaḫ, alltså vad vi med "vanliga bokstäver" skulle återge ungefär som Sutach.

Och tvärtemot vad vissa skulle kunna tro är dyrkan av denne gud alls inte helt död. Se till exempel här!