tisdag 29 juli 2008

Jag med könsroller

Östtochariska är ett lustigt språk - det böjer ordet för "jag" i maskulinum och femininum. "Jag" heter alltså olika saker beroende på om det är en man eller en kvinna som talar. Mycket egenartat. Känner någon till något annat språk med en sådan distinktion?

lördag 19 juli 2008

På tur

Imorgon åker jag på tur till Ronneby för att ta det lugnt till på torsdag den 24:e, så det blir inga nya språkliga inlägg här förrän jag kommer hem. 'Ilûma tagghurûkumu tushallimukumu!

fredag 18 juli 2008

Till norrmännens hjälp

Det är inte bara i Sverige studierna i klassiska språk hotas. Vid NTNU i Trondheim har man nu lagt ned grekiskstudierna och kraftigt begränsat de latinska. De som vill protestera mot dessa obehagliga beslut kan gärna får skriva under en namninsamling, som syftar till att få dem ändrade. Humanister i alla länder, förena er!

måndag 14 juli 2008

Sten för druckna

Dagens etymologi är stenen "ametist". Engelskan har här en äldre form av ordet, amethyst, som tydligt visar arvet från grekiskans a- ("inte, o-") och verbet methyein ("vara berusad"). Alltså betyder det "ickeberusa", och mycket riktigt användes stenen i antiken i tron att den förhindrade alkoholberusning. Verbet methyein kommer i sig från det gamla indoeuropeiska *medhu- ("honung, sötad alkoholhaltig dryck"), som vi har i "mjöd" (sanskrit madhu, litauiska medus, forniriska mid etc.)
Om man vill kan man ju prova den som medel mot baksmälla eller något. Vacker är den i alla fall:

söndag 13 juli 2008

Omkring tiggarn från Luossa ... in English

Jag noterade att någon kommit till denna blogg efter att ha sökt på "Omkring tiggarn från Luossa engelsk översättning". Här fanns ingen sådan översättning, men jag älskar Dan Anderssons dikt djupt och kom att tänka på att jag ju faktiskt en gång gjorde en engelsk version av den för mitt eget höga nöjes skull - med versmått och allt. Alltså lägger jag ut den (vem vet, den som sökte kanske kommer tillbaka?)

Här är den alltså, for what it's worth. Om någon använder den till något kan ni väl skriva ut "copyright Ola Wikander"?

Round the beggar from Luossa people gathered in a ring,
by the campfire they sat and heard his song.
And of wayfarers and mendicants and every wondrous thing
and of his longing he sang to them all night long.

“There is something beyond mountains, beyond flowers, beyond singing,
there is something there behind the star, behind my burning heart.
Hearken, something goes there whispering, goes there calling me and praying
‘come to us, for of this earthly kingdom you are not a part.’

I have listened to the tranquil waves that roll against the beach,
to dream of wild seas’ rest has been my lot.
And in spirit I have hastened towards the formless lands
where the dearest thing we knew shall be forgot.

To a wild, eternal longing we were born by pallid mothers,
from the labour pains of troubles rose our first and anguished cry.
We were thrown on plains and mountains then, to play with all our brothers,
and we played there elk and lion, beggar, god and butterfly.

I sat silent by her side, she whose heart was like to mine,
with hands so soft she tended to our nest.
But I heard my heart then calling: ‘what thou ownest is not thine’
and the spirit came and bore me off to rest.

What I love is far away beyond, concealed in distant darkness,
and high and wonderful is my true way.
And amid this clamour I am called to pray before the Heavens:
What no-one has I want to own, take all the earth away!

Follow, brother, beyond mountains, to the cool and peaceful rivers,
where in beds of mountain garlands all sea slowly goes to sleep.
Somewhere there beyond the heavens is my home, I have my mother,
in the golden-sprinkled mists, dressed in rosy mantle deep.

May the black and salty waters cool the cheeks that burn with fever,
let’s be miles away from life before the morning breaks above!
Not of this world was I, brother; hardships without end I suffered
for the sake of worries, faithlessness and of my burning love.

By a shore all dressed in seashells stands a gate of roses heavy,
therein sleep the mouldered shipwrecks, and the tired men find rest.
Songs unheard and high there sing like violins in distant echoes
under arches where eternal children live forever blessed.



Uppdatering:
Jag hittade en annan engelsk översättning på nätet, här. En lustig skillnad mellan den och min är att den tolkar "och jag fördes bort av anden att få ro" som And the wild duck flew me to gain peace and rest. Jag vill snarare tro Dan Andersson var ute efter en "ande" än en "and", men vad vet jag...

onsdag 9 juli 2008

Kul ord från Vettius

Dagens underbart invecklade grekiska ord (ur Vettius Valens' Anthologiai) är anoikodespotêtos - ett passivt verbalnomen med betydelsen "inte utsatt för hushärskarskap". Inte illa :-)

tisdag 8 juli 2008

Gotiskt latin

Ibland tycker jag att folk borde ha mer respekt för sitt material. Numera finns ju inte bara "heavy metal-umlaut" och liknande (jämför detta inlägg!), utan också "goth/metal-pig latin", dvs. det sorgliga resultatet av att riktigt "möööööörka" musiker lägger in latinska ramsor i sina låtar för att göra dem riktigt mörka och gotiska. Ett exempel är från (den i och för sig bara lite hobbymörka) gruppen Evanescence, som i en låt har följande svarta, onda och mystiska kör:

Servatis a periculum
Servatis a maleficum
Servatis a periculum
Servatis a maleficum
Servatis a periculum
Servatis a maleficum


Etcetera etcetera etcetera. Uppenbarligen tycker de att det skall betyda "Rädda [mig/oss] från faran, rädda [mig/oss] från svartkonsten/den onda besvärjelsen". Låter ju pampigt, kanske. Fast fel.

Servatis är indikativ, inte uppmaningsform (imperativ). De är nog ute och seglar efter formen servate ("rädda [ni]!"). Och så råkar både "besvärjelsen" och "faran" vara fel - prepositionen a ("från") styr kasus ablativ, men texten har nominativ. Malefico och periculo är nog ett bättre förslag tror jag.

Fast låten är i alla fall ganska catchy ...

måndag 7 juli 2008

Poeten och cirkelmakaren i Barometern

Barometern/Oskarshamnstidningen har en mycket trevlig recension av Poeten och cirkelmakaren - de tar särskilt upp bokens arv hos Horatius och vill gärna läsa en uppföljare... Läs här!

söndag 6 juli 2008

Tiggarens vokaler

Jag kan inte låta bli att tycka att det svenska ö-ljudet inte är det mest vackra och sångbara av fonem - det låter så brunaktigt på något sätt (jag är inbiten synestet vad vokaler gäller). Alltså tycker jag också att det är mycket svårt att göra vacker poesi av vokalen ö. Riktigt roligt är då när någon lyckas - i detta fall en av mina absoluta favoritpoeter, Dan Andersson. Man kan inte låta bli att bli imponerad av strofer som:

"Aldrig hörda höga sånger
likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga
barn av saligheten bo."

Denna sista strof i den underbara "Omkring tiggarn från Luossa" lyckas verkligen med konststycket att göra ö-n vackra: "Aldrig rda ga sånger". Man blir alldeles tårögd...