t'-taa-táa!

Jag älskar att lära ut de hebreiska vokal- och stavelsereglerna. Gillar särskilt Engnells regel nummer 2, den om att en vokal i en öppen stavelse blir lång ett steg före starktonen och reducerad (shewa) två steg före. Det är så väldigt många hebreiska former som förklaras just genom den regeln, och skapar den där karakteristiska t'-taa-táa-rytmen som är så typisk för bibelhebreiska. Attenuationslagen är också rätt kul - det är den som gör att namnet Maryam (från vilket Maria sedan är lånat) blev till Miryam i den tiberianska vokaliseringen.

Tiggarens vokaler

Jag kan inte låta bli att tycka att det svenska ö-ljudet inte är det mest vackra och sångbara av fonem - det låter så brunaktigt på något sätt (jag är inbiten synestet vad vokaler gäller). Alltså tycker jag också att det är mycket svårt att göra vacker poesi av vokalen ö. Riktigt roligt är då när någon lyckas - i detta fall en av mina absoluta favoritpoeter, Dan Andersson. Man kan inte låta bli att bli imponerad av strofer som:

"Aldrig hörda höga sånger
likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga
barn av saligheten bo."

Denna sista strof i den underbara "Omkring tiggarn från Luossa" lyckas verkligen med konststycket att göra ö-n vackra: "Aldrig hörda höga sånger". Man blir alldeles tårögd...