torsdag 31 december 2015

Om Indra och ormen Vṛtra

bhittvā vajreṇa tatkukṣiṃ   
niṣkramya balabhidvibhuḥ                          
uccakarta śiraḥ śatror         
giriśṛṅgam ivaujasā                                          

Efter att ha splittrat hans mage med sin åskvigg
och trätt fram, högg han, Balas mäktige bane,
huvudet av fienden
som var likt en bergstopp, i styrka.
        


         (Bhāgavata-Purāṇa 6:12:32)

måndag 21 december 2015

Syster av Ingen

Jag har gjort en stämningsfilm där jag läser ur min fantastikroman Den trettonde funktionen (uppföljaren till Serafers drömmar):




(bilder av Rebecca Bugge, musik och redigering av undertecknad)

söndag 20 december 2015

Ahann ahim!

Indrasya nu vīryāṇi pra vocam -
yāni cakāra prathamāni vajrī:
ahann ahim, anv apas tatarda,
pra vakṣanā abhināt parvatānām.


"Indras hjältedåd skall jag nu uttala -
de första som han, åskviggsbäraren, utförde:
han dödade Ormen,  bröt fram vattnen,
han klöv bergens inre."

(Ṛg-Veda I 32:1)

lördag 19 december 2015

Det fjärde vittnet

 
Det allmänna indoeuropeiska ordet för “fyra” är *kwetwor(es).* Det är det ordet som dyker upp i olika varianter som latinets qattuor, grekiskans tettares/tessares, sanskritens catur/catvāras, walesiskans pedwar och, för den delen, svenskans “fyra” (lättare att se om man tänker på gotiskans fidwor). Många fler exempel finns.

Men i det allra tidigast belagda indoeuropeiska språket, hettitiskan, heter “fyra” något helt annat, nämligen me(y)u-. Eventuellt har det ordet med roten i minimus att göra, vilket skulle innebära att den betecknar en “liten hand” med bara fyra av fingrarna. Saken är osäker.

Men finns inte det vanliga “fyra”-ordet alls på hettitiska? Jo, kanske. Det finns nämligen ett ord kutruwan-, som betyder “vittne”. Enligt en föreslagen tanke som ursprungligen går tillbaka på en artikel av C.H Carruthers från 1933 skulle det ordet ha att göra med *kwetwor, i den meningen att det skulle beteckna den fjärde personen i ett rättsfall, efter den käranden, svaranden och domaren. Onekligen en intressant tanke. Men stämmer den …? Tja, oklart. För att komma med en i sammanhanget passande anglicism är juryn fortfarande ute.

Man kan läsa mer t.ex. i Kloekhorsts etymologiska lexikon.


* Med några varianter.

Hemsida

Den wikanderska hemsidan är uppdaterad - se här!

torsdag 3 december 2015

Kvällspostenfilologi

Jag skriver i Kvällsposten/Expressen om hur det är att åka i tidsmaskin med hjälp av språket och texterna - i det här fallet Deuterojesaja - och om vikten av filologi. Läs här!

söndag 29 november 2015

Hurr-ra!

Dagens hurritiska ord:


taršuvani

("människa")

lördag 28 november 2015

På scen

… och här har vi ett föredrag jag höll på Bokmässan 2014 om hebreiska, exegetik och min bok Gud är ett verb:

torsdag 26 november 2015

Sånger

En sång om befrielse:




Och en om katarer:


Twttr

Vill förresten påminna om mitt twitterkonto, för dem som brukar sådant: @OlaWikander heter det, helt enkelt. Där kan man få se ugaritiska citat, japanska uppdateringar, musiksaker, grottekvarnsrapporter, länkar och annat. Hepp!

onsdag 25 november 2015

Dunpeal

Har ni läst eller sett böckerna och filmerna om Vampire Hunter D? Om inte, så bör ni. De handlar, som namnet antyder, om en vamyprjägare som heter … D. Böckerna är skrivna av Hideyuki Kikuchi och har illustrerats av den tämligen fantastiske Yoshitaka Amano (inte minst känd som den som gjort de tidiga illustrationerna till Final Fantasy-serien).

Huvudpersonen D är själv halvvampyr. Han påminner för övrigt mycket om halvvampyren Alucard i Castlevania. Och om helvampyren Alucard i Hellsing (alla tre jagar vampyrer och har långt, flygande hår). Japansk populärkultur gillar att dela troper. Men Vampire Hunter D är äldst av de tre.

Hursomhelst: D är alltså halvvampyr, det som i folkloren kallas en "dhampir" (i sig ursprungligen ett albanskt ord). I och med att D är en japansk skapelse dyker ordet upp i japansk transkription som danpīru. Men nu blir det besvärligare: när ordet sedan översattes till engelska förstod man inte vad en dhampir var. Och så blev den gode D en … dunpeal!


UPPDATERING
Ha, jag märker att jag redan skrivit lite om detta fenomen, men det förtjänar minsann två inlägg!

onsdag 18 november 2015

Deuterojesaja!

Läser just nu Deuterojesaja (den "Andre Jesaja", vars ord är bevarade i Jesajabokens kapitel 40-55) på hebreiska med mina studenter på avancerad nivå. Det är kul att få återvända till de texterna - de är så poetiskt fulländade. Likaså är det oerhört idéhistoriskt viktiga, bland annat iom att de är några av de tidigaste texterna i Gamla testamentet som drar åt det monoteistiska hållet. Deuterojesajas texter är sannolikt tillkomna på 500-talet f.Kr., under den babyloniska exilens tid. Vi håller just på med texterna om perserkonungen Kyros, Deuterojesajas store hjälte, som sedan kom att befria israeliterna iom att han tog över (och i praktiken satte punkt för) det nybabyloniska riket 539 f.Kr. Profeten ser Kyros som Jahves verktyg, och säger till och med rakt ut att det var Jahve som kallade honom, fast han inte själv visste det. En intressant historisk-teologisk analys - och fantastisk poesi.

måndag 16 november 2015

Signerar i Gbg på fredag!



Nu på fredag 20/11 signerar jag "Den trettonde funktionen" och "Serafers drömmar" i Science Fiction-bokhandeln i Göteborg klockan 17-19 (Kungsgatan 19)! Kom och skaffa en postapokalyptisk eldängelsgastbok och få författarens signatur!

söndag 8 november 2015

Trevlig recension i Corren!



Östgöta Correspondenten recenserar min nya roman Den trettonde funktionen; recensenten Jakob Carlander skriver: "De förtätade och svarta miljöskildringarna kräver tid för att bli bilder i det egna huvudet och de komplexa gestalterna måste mentaliseras på hög nivå. Men då blir också romanen läsvärd och underhållande."


Läs recensionen här!

lördag 7 november 2015

Then gambla phantistiken

Jag skriver i Kvällsposten om fantastiken och dess långa historia. Läs här!

tisdag 27 oktober 2015

Ett vackert par

Vacker scen från Akademibokhandeln Center Syd (deras bild) på de två utkomna böckerna i Stjärnan gryningens son-trilogin - Serafers drömmar och den nya volymen Den trettonde funktionen. Jag kan inte låta bli att tycka att de ser vackra ut bredvid varandra:





Förresten kan jag berätta att Den trettonde funktionen innehåller referenser till bland annat:

* Jakob Boehme
* Mikael Wiehe
* Cohen
* Spöken och gengångare
* Postapokalyps
* Ångest över begångna brott
* 1900-talspolitik
* Kroppsmodifikationer
* Transhumanism
* Alkemisk transmutation
* Elias Ashmole
* Drömmar jag drömt om palats byggda i is och deras orakel
* Gerillakrigföring
* En bibliotekarie som blir general
* En general som spelar fladdermus
* En hemlig agent som söker sin historia
* Evolution
* Parallella verkligheter och sammanglidande tider
* Ordensliv och initiatoriska sällskap
* Rationalitet kontra inspiration
* Konungen vid Jordens Mitt
* Gnosticism
* Och naturligtvis (med tanke på seriens titel) lucifermyten


There's a lot of stuff in there :-)






lördag 24 oktober 2015

Mångspråkighet och mångkultur

Min senaste krönika i Kvällsposten handlade om mångspråkighet och mångkultur och om hur gammal denna tradition är (exemplet jag använder är föga förvånande Ugarit). I dessa dagar av motbjudande främlingshat och rasistiskt våld känns sådant än viktigare att påpeka. Läs här.

lördag 17 oktober 2015

Trappa?



Apropå detta med l'esprit d'escalier - jag brukar själv oroa mig för en motsatt situation, nämligen att jag tänkt säga något osedvanligt korkat eller platt, stoppat mig i sista stund men ändå inte kan komma över känslan av att jag faktiskt sagt det och den därmed förknippade skammen. Vad skall man kalla det? L'esprit före trappan som man aldrig gick upp för?


Några vänner föreslog esprit vestibulaire eller l'esprit du vestibule :-)

måndag 12 oktober 2015

State of Play i NYT

… och The State of Play, boken om tvspelskultur där jag medverkar med en artikel om teologi, gnosticism och Gamla testamentet i japanska rollspel, recenseras idag i New York Times (undertecknad är nämnd i en parentes ;-) ). Det är första gången jag finns i den tidningen (lite stolt)!

Den trettonde funktionen utgiven!

Den trettonde funktionen, uppföljaren till min fantastikberättelse Serafers drömmar, är nu utgiven! Till exempel kan man beställa den från Bokus eller AdLibris!





tisdag 29 september 2015

It *is* Northwest Semitic culture



Är sjuk, illa förkyld. Tänker ibland på det som att Resheph håller sin hand över mig - i avseendet feber, inte i avseendet krig. Jag har ju trots allt inte fått mitt hus bombat. Men feber, som sagt. Kopplingen mellan gudamakter, torka och feber var ju ämnet för min avhandling.




Sitter här i feberhettorna och skriver på mitt bidrag till konferensvolymen från senaste vårens Örebro-konferens om profetlitteratur. Där talade jag som del av mitt Vetenskapsrådsfinansierade forskningsprojekt om den eventuella vägen från indoeuropeiska drakmyter till nordvästsemitisk kultur (ugaritisk och israelitisk, t.ex.), och ända fram till Jesaja 27:1, det klassiska stället om Leviatan. Den versen har ordagranna paralleller med ord ur den ugaritiska Baal-cykeln - just den parallellen är en klassiker för oss som forskar på ugaritisk-bibliska paralleller. Och i det sammanhanget skriver jag följande:

The Hebrew Bible did not ‘borrow’ from Northwest Semitic culture: it
is Northwest Semitic culture.

Ett till synes banalt påpekande, men viktigt. Israeliterna var inte ett unikum. De behövde inte "låna" från en kulturmiljö av vilka de själva var en del.

Artikeln kommer som sagt i actavolymen från konferensen Words of the Prophets, som väntas utkomma i slutet av året, om jag förstår rätt.



söndag 6 september 2015

Jag har bott vid en motorväg ...

Jag skriver i Kvällsposten om mitt mångåriga estetiska förhållande till motorvägar, betong och industriområden. Läs här!

lördag 5 september 2015

Diska hårt

Ett ord jag tycker man hör för sällan idag: "Winchesterminne".

lördag 29 augusti 2015

State of Play-recensioner

Som jag nämnt tidigare är jag nu i höst med i en amerikansk antologi (dock ederad av tvenne svenskar, Linus Larsson och Daniel Goldberg) om tv-spelskultur. Boken heter The State of Play: Sixteen Voices on Video Games, och jag deltar med en essä om gammaltestamentliga och gnostiska inflytanden i japanska spel från 90- och tidigt 2000-tal, och om den tidsanda (det "mörka 90-talet") som födde dem. Jag skriver om hur det var att insupa den allmänt "antikosmiska" populärkulturen på den tiden och hur det sedan varit att kunna knyta detta till exegetiska studier i vuxnare ålder - och om existentiella reflektioner kring sådant i japansk tv-spelskultur.

Och nu har recensionerna börjat komma. Särskilt glad blev jag för denna, som skriver om mitt bidrag:


The abundance of religious symbolism and history in JRPGs is given a wonderful look in Wikander's chapter on the subject, answering some questions on why we saw such a rise in the subject matter in the 90's.



Att få skriva om min kärlek till spelkultur och samtidigt knyta det till mina exegetiska och religionshistoriska intressen är verkligen fantastiskt. Fler trevliga recensioner av boken hittar man här (en bit ned på sidan) och här.

torsdag 27 augusti 2015

Don't Push this Button!

Nu är den ena av mina två artiklar i mitt informationsbevarande-och-kärnbränsle-ur-ett-exegetik-och-filologi-perspektiv-projekt publicerad i Vetenskapssocietetens i Lund Årsbok 2015! Man kan läsa den på min sida på Academia.edu, här! Den feniciske konungen Eshmunazor II, kärnbränsle, indoeuropeisk mytforskning och GT-jämförelser!

torsdag 20 augusti 2015

Om ordet "tro" och dess begränsade allmängiltighet



I ett tidigare blogginlägg skrev jag en längre drapa om sekularism och sekularitet, ett inlägg som gav upphov till trevliga vidare resonemang från min bloggkollega Tobias Harding. Det gamla inlägget handlade om hur jag som religiöst utövande också ser mig som sekularist, och i en inskjuten parentes påpekade jag att jag av olika skäl medvetet undviker ordet “troende” (just till förmån för “religiöst utövande” och liknande). I detta inlägg tänkte jag utvidga den tanken lite mer – det här är ju trots allt till stor (om än inte uteslutande) del en språkblogg, så denna fråga om ordbruk känns onekligen relevant.


I dagens Sverige är just “tro” ett ord som ofta används som referens till religiösa världssyner. “Tror du på Gud?” frågar man. ”Har du en gudstro?” frågar man likaså. “Tro och vetande” är en gammal slogan för vissa – en som ställer upp en dikotomi mellan det underförstått blinda religiösa förhållningssättet och det underbyggda ickereligiösa. Ordet ”tro” kopplas beroende på vem som använder det antingen till ett slags omotiverat troende på saker som man inte har skäl att tro på (Faith is belief in spite of, even perhaps because of, the lack of evidence, som Richard Dawkins uttryckte tanken) eller i mer positiv bemärkelse till en sorts orädd tillit, att vilja ”känna tro” och liknande.


Problemet med att använda begreppet ”tro” som en allmän fras för religiösa människors förhållande till sina världsbilder är att det är så oerhört starkt präglat av en specifik samling religiösa traditioner, nämligen reformatorisk kristendom. Det är omöjligt att inte höra Luthers ”tron allena” eka i uttrycket, tanken på den oreserverade tron och tilliten på det kristna evangeliet som frälsande. På grund av vårt lands religiösa historia reflekterar man kanske inte tillräckligt ofta om hur speciell den hållningen faktiskt är i ett världsperspektiv. Det finns ett gammalt talesätt om att man i fall man frågade en athenare från antiken om huruvida han/hon ”trodde” på Athena bara skulle få ett oförstående stirrande tillbaka, och detta illustrerar tydligt problemet med terminologin. Idén att just ”tro” är en så oerhört central del av religionens väsen är nämligen väldigt speciell för den religiösa tradition som dominerat Sverige under lång tid. Den är inte självklar.


För det första finns det gott om religioner som inte lägger särskilt stor vikt vid man tror utan snarare på ortopraxi, dvs. rituellt korrekt handlande (många former av hinduism, shintô, antik romersk religion etc.). Men även bland de religioner som har utbyggda idéer om vad man ”bör” tycka om Guds/gudars/verklighetens natur är ordet ”tro” ofta allt annat än lyckat, anser jag. Det kan nämligen (i alla fall av sina belackare) lätt fås att implicera ett slags substans- och evidenslöst antagande, en vag tilltro till något man inte känner (lite som det Dawkins driver med i det ovannämnda citatet). Det är säkert lätt att från ateistiskt håll tänka sig att religion alltid fungerar på det sättet – att man bara ”känner” och tror på något man inte har en aning om. Men denna bild av religion överensstämmer inte med verkligheten, i alla fall långt ifrån alltid. Det finns gott om religiösa traditioner som bygger sina världsåskådningar på intrikata filosofiska system och inte bara på instinktiva trossatser; naturligtvis kan de ofta ha ett eller annat axiomatiskt grundantagande i botten, men det gäller alla filosofiska system (att den materiella världen är verklig och iakttagbar är ju till exempel ett sådant – obevisbart – axiomatiskt påstående som många moderna ateister tar för självklart). Men ett givet religiöst system behöver inte alls vila helt eller ens i huvudsak på ”tro”. När den indiske religionsfilosofen Śaṅkara drev tesen om den absoluta idealistiska monismen gjorde han det knappast bara för att han vagt trodde på den och kände en stark känslorörelse utan därför att han genom stegvis filosofisk och exegetisk verksamhet kom fram till denna position. Naturligtvis skulle många avsvära sig en lös definition av "tro" som ett allmänt känslomässigt tyckande, men ett problem är att antireligiösa polemiker lätt kan läsa in en sådan idé i begreppet. Och som sagt, "tron" som frälsande är en idé som hör hemma i en mycket specifik idétradition och inte är allmängiltig som beskrivning av vad religion är.


Jag föredrar uttrycket ”försanthållande” när det handlar om vad religiösa människor tycker om världen och gud(ar). Man har en åsikt om hur världen och dess eventuella metafysiska substrat är beskaffat, förhoppningsvis efter visst övervägande. Men sådana – genomtänkta – försanthållanden kring världens (religiösa) natur behöver inte vara mer ”tro” än det ovannämnda påståendet att den materiella världen existerar oberoende av subjektet.




Själv anser jag att ”tro” i bästa fall kan vara ett förstadium till något viktigare, nämligen i första steget filosofisk deduktion … och i det andra, och ovanligare: gnôsis.

söndag 16 augusti 2015

Gigantiskt liten



Sett idag i en Wikipedia-artikel:

"[…] however it is greatly smaller in scope […]"


Uttrycket "greatly smaller" är rätt kul. Det bildar ett slags engelskspråkig pendang till svenska stilblomster av typ "jätteliten", "skitgott" etc.

Ickevarat



Och så lite koptisk-språkig sethiansk gnosis från Nag Hammadi - känns väl bra så här på en söndag? :


Tn-smou erok, pi-atousia t-hyparxis et-hathê n-hen-hyparxis,
ti-šorp n-ousia et-hathê n-hen-ousia,
p-iôt nte ti-mnt-noute mn ti-mnt-ônh …



"Vi välsignar dig, icke-varat, existensen som är före [alla] existenser,
det första varat som är före [alla] varan,
gudomlighetens och livets fader …"


- Seths tre stelar, 124:25-31

fredag 14 augusti 2015

Trettonde kommer

Den är på väg, uppföljaren till Serafers drömmar … Går snart i tryck, kommer i oktober!


tisdag 4 augusti 2015

torsdag 30 juli 2015

Lustighet om sedlighet



Jag fick idag ett skojigt brev hem (via Facebook har jag fått veta att diverse andra som är aktiva i fantastiksvängen fått samma brev) från "Riksföreningen för sedlig kultur", där vi påstås vara medlemmar. Någon kollade upp saken, och en sådan organisation fanns mycket riktigt en gång i tiden, men där har ingen av oss varit medlem, vad jag vet. Det lilla bladet sade sig vara medlemsorgan för förbundet, och det innehöll diverse lustigheter från någon glad lustigkurre (jag uppges vara medlem nr. 00934 - se där!).


Bland annat berättar de att de söker en sekreterare för "Utskottet för konjunktivens fortlevande och renässans". De säger att alla medlemmar kan söka ämbetet men att "ett intresse för germansk grammatik och en fäbless för det potentiella underlättar". Till detta har jag följande svar:


Undertecknad vore naturligtvis glad om han finge detta uppdrag.

torsdag 23 juli 2015

AE

Jag har äntligen laddat upp några (inte alla!) av mina vetenskapliga artiklar å Academia.edu. Se här!

måndag 6 juli 2015

Ämnet

Jag skriver om lite pedagogiska idéer i Kvällsposten - läs här!

måndag 29 juni 2015

Fågeltofta!

Jag kan påannonsera att jag på torsdag 6e augusti kommer att framträda på en författarkväll på Johns antikvariat i Fågeltofta klockan 19. Jag skulle ha varit där redan förra sommaren, men då drabbades jag av sjukdom och det hela fick ställas in. Alltså: nya friska tag i år!

onsdag 24 juni 2015

Humaniora, Arvidsson och Pico



Stefan Arvidsson skriver bra och upplyftande om humanioras värde - läs här! Kul med en referens till ugaritiska, för övrigt!


Den enda punkt där jag och han har lite olika uppfattningar hittar man kanske inte helt oväntat i den motsättning han skisserar mellan humaniora och religionsutövning. Jag ser i det avseendet Pico della Mirandola och liknande renässanshumanister som förebilderna (och de var ju ingalunda ateister). Där Arvidsson skriver att humaniora har fiender hos "religiösa personer som redan vet att jorde­livet inte är vår sanna bestämmelse utan bara en prövning" skulle jag vilja svara att just humaniora är sådana personers största allierade, eftersom de humanistiska studierna visar ett sätt för den i materien förslavade anden att arbeta (i det lilla) på sin befrielse (ett ideal som onekligen ligger renässanshumanismen nära). Humaniora och andlig praktik är syskon, inte fiender. För att citera vad Pico, den störste av humanister, säger om människan:


Et si nulla creaturarum sorte contentus in unitatis centrum suae se receperit, unus cum Deo spiritus factus, in solitaria Patris caligine qui est super omnia constitutus omnibus antestabit.


"Och om [människan] inte är nöjd med något väsens lott och drar sig inåt mot sin enhets mitt blir hon som ande förenad med Gud och står över alla i Faderns ensamma mörker, Hans som är högre än alla ting."

tisdag 23 juni 2015

Kaʔa!

 
Visste ni att tv-serien Big Bang Theory medvetet eller omedvetet illustrerar hur man uttalar den hebreiska bokstaven ʾālef (א)? Denna bokstav, den första i det hebreiska alfabetet, betecknar i klassisk hebreiska en tonlös glottal klusil, alltså det lilla knackljudet man hör i svenskans "nä-ä!" eller istället för tt i cockneyengelskans uttal av bottle. Det fonetiska tecknet är [ʔ].

Och var kommer nu BBT in i detta? Jo. Flera gånger i serien spelar huvudpersonerna samlarkortspelet Mystic Warlords of Ka'a. I ett avsnitt i säsong 3 uttalar Penny spelets namn som "Mystic Warlords of Kaaaa" (och uttrycker en viss nedlåtande attityd till det) ... men Howard rättar henne, med ett snyggt uttalat ʾālef mellan de två a-na. Alltså: Mystic Warlords of Kaʔa. Se där vad man kan lära sig!

I samma avsnitt kan man för övrigt få höra Raj använda verbet pwn.

fredag 19 juni 2015

Avhandlingsrecension!

Fick idag veta att min avhandling om sol, torka och verb på ugaritiska och i Gamla testamentet har fått en mycket trevlig recension i Review of Biblical Literature.

"The wealth of insights that Wikander adduces are too numerous to recount here[...]" säger recensenten Laura Quick om min GT-del, och hon sammanfattar boken med orden:

"[...] a well-written, scholarly, and above all thoroughly thought-provoking study."

Läs här!

tisdag 16 juni 2015

Indoeuropeiskt

Ny, trevlig recension av min bok Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia hittar man här. För övrigt sker det mycket intressant vad gäller genetisk utfoskning av de indoeuropeiska språkens spridning nu - många resultat just nu verkar stödja den bland språkvetare sedan många decennier vanligaste hypotesen (som även jag ansluter mig till), att de indoeuropeiska språken spreds från det som idag är södra Ryssland och närliggande områden (Yamnaya/Kurgan-kulturerna), något som skulle stämma oerhört väl med vad vi genom språkrekonstruktion känner till om dem som talade det protoindoeuropeiska språket (att de hade hästar, oxar, får och vagnar och levde ett seminomadiskt liv). Läs en populärartikel här, till exempel! Och se en liknande artikel här.

söndag 7 juni 2015

Solid artikel

Jag skriver i Kvällsposten om en av mina favoritaffärer i Lund (nu saligen hädangången), om Tv-spel som konst och om Metal Gear Solid 2. Läs här!

lördag 6 juni 2015

Domare!

Domarboken, för attan, Domarboken! Så oerhört bisarr och kul. Och Deborasången (Dom 5) - helt fantastisk text, som plötsligt glider in i mitt indoeuropeiska-bibliska-Vetenskapsrådsprojekt lite från vänster! Domarboken var visserligen med på ett hörn redan tidigare i projektet, när jag kom in på det där med Simson, men nu är det alltså just Deborasången, den som av vissa anses vara GT:s äldsta text. Jag tror själv att den är gammal (även om jag inte skulle vilja sätta ner foten om exakt hur gammal).  Oerhört kul att arbeta med - med ordlekar och arkaiska verb ... och så anknyter det till tidigare forskning jag gjort. Skoj!

fredag 5 juni 2015

Kongressrapport

Här kan man läsa en bloggrapport av Pebbles Karlsson Ambrose från Fantasticon i Köpenhamn, där jag medverkade i lördags. Där står lite om mitt inslag och om annat som där förekom!