Visar inlägg med etikett bloggar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bloggar. Visa alla inlägg
onsdag 30 oktober 2019
JL-blogg
Blev glad att mina romaner rekommenderas som bra exempel på svensk fantastik i denna trevliga - och i många avseenden intressanta - intervjuartikel på bloggen JL Fantasy med Steven Ekholm om genrens situation i Sverige.
torsdag 23 maj 2019
Kringresande mästare
Idag bidrar jag med en text om gränsöverskridande humaniora på tankesmedjan Humtanks blogg – texten handlar om "kringresande mästare" och kan läsas här!
fredag 5 juni 2015
Kongressrapport
Här kan man läsa en bloggrapport av Pebbles Karlsson Ambrose från Fantasticon i Köpenhamn, där jag medverkade i lördags. Där står lite om mitt inslag och om annat som där förekom!
fredag 7 februari 2014
Trådar
Sista inlägget i min Norstedtsbloggvecka hittar man här. Det handlar om synliga och osynliga trådar i böcker - och antika texter!
torsdag 6 februari 2014
GÄEV-diverse!
Idag skriver jag på Norstedtsbloggen om att lära in och lära ut klassisk hebreiska.
... och idag 14.03 är det Människor och tro i P1. Om jag förstått rätt är det idag ett inslag med mig om Gud är ett verb skall sändas som ett särskilt segment. Lyssna gärna!
... och den recension ur Upsala Nya Tidning som jag nämnde i förra inlägget har nu lagts ut å nätet - läs här!
... och idag 14.03 är det Människor och tro i P1. Om jag förstått rätt är det idag ett inslag med mig om Gud är ett verb skall sändas som ett särskilt segment. Lyssna gärna!
... och den recension ur Upsala Nya Tidning som jag nämnde i förra inlägget har nu lagts ut å nätet - läs här!
onsdag 5 februari 2014
Första recensionerna av Gud är ett verb!
De första recensionerna av Gud är ett verb har nu trillat in, och de var sannerligen översvallande vänliga. Den ena är i Helsingborgs Dagblad samt Landskrona Posten (under rubriken "Gud, så bra!) och kan läsas här. Den deklarerar att "[d]etta är populärvetenskap när den är som allra bäst."
Den andra recensionen är i Upsala Nya Tidning och är tyvärr inte utlagd på nätet. Den är däremot lika positiv den; recensenten John Sjögren skriver:
"Wikander skriver lättfattligt och enkelt, ibland om för en modern läsare så främmande ting som invecklad bibelhebreisk grammatik. Och han gör det på ett sätt så att varenda människa kan begripa det. Wikander tar läsaren i handen och leder henne varsamt genom det komplexa gammaltestamentliga landskapet. Boken kan med behållning läsas av såväl den bibelsprängde som av den som tidigare aldrig hållit i en bibel. [...] Alltihop genomsyrat av den smittande entusiasm som så ofta präglar texter där skribenten verkligen älskar sitt ämne. Kort sagt, "Gud är ett verb" är folkbildning när den är som allra bäst."
Skoj! Och det tredje blogginlägget av mig på Norstedts' sida apropå boken hittar man här!
Den andra recensionen är i Upsala Nya Tidning och är tyvärr inte utlagd på nätet. Den är däremot lika positiv den; recensenten John Sjögren skriver:
"Wikander skriver lättfattligt och enkelt, ibland om för en modern läsare så främmande ting som invecklad bibelhebreisk grammatik. Och han gör det på ett sätt så att varenda människa kan begripa det. Wikander tar läsaren i handen och leder henne varsamt genom det komplexa gammaltestamentliga landskapet. Boken kan med behållning läsas av såväl den bibelsprängde som av den som tidigare aldrig hållit i en bibel. [...] Alltihop genomsyrat av den smittande entusiasm som så ofta präglar texter där skribenten verkligen älskar sitt ämne. Kort sagt, "Gud är ett verb" är folkbildning när den är som allra bäst."
Skoj! Och det tredje blogginlägget av mig på Norstedts' sida apropå boken hittar man här!
tisdag 4 februari 2014
Havet
... och här har vi nästa inlägg om Gud är ett verb på Norstedtsbloggen. Temat är kaoskamp och det stora Havet. Håll till godo!
måndag 3 februari 2014
GÄEV på Norstedtsblogg
Denna vecka bloggar jag på Norstedts' hemsida om min nyutkomna bok Gud är ett verb. Första inlägget hittar man här!
tisdag 28 januari 2014
söndag 22 december 2013
Intervju i juletid
Ny intervju med mig på Nathalie Sjögrens blogg, om språk, serafer, Gud är ett verb och annat: här kan man läsa den!
lördag 16 november 2013
Orförråd, läsvanor, serafer
Ny intervju med undertecknad om läsvanor och Serafers drömmar finns på bloggen Ordförrådet - se här!
tisdag 30 juli 2013
Åter brasklapp
Det blogginlägg jag gjorde tisdagen den 16/7 om det rätta engelska sättet att återge svenskans ord "brasklapp" har spritt sig till Språkförsvarets blogg (eller "nätdagbok", som det där heter). Ytterligare förslag och diskussion hittar man i kommentarerna där!
onsdag 10 juli 2013
Kul
Den här beskrivningen av min fantastikroman Serafers drömmar gjorde mig glad - "mörk och vackert berättad" var precis vad jag siktade på!
lördag 13 april 2013
Quod scripsi, scripsi
Ny trevlig kortanmälan av min fantastikberättelse Serafers drömmar hittar man här och här!
Arbetet med uppföljaren, med arbetstiteln "Den trettonde funktionen", har återstartats efter en tids dvala. Jag började faktiskt skriva på andra delen av trilogin i liten skala redan 2009, men nu gäller det att öka på tempot!
Gjorde för övrigt en alldeles särskild liten show på senaste Gamla testamentet på hebreiska-lektionen. Mina studenter läste till denna gång Exodus kapitel 3, texten där den israelitiske Guden Jahve gör en (folk?)etymologisk utläggning av sitt namn. Författaren har uppfattat ordet YaHWeH som en verbform som betyder ungefär "han är" (av verbroten hyh/hwh), och låter därför Gud definiera sig själv med orden "Jag är den jag är". "Han är" säger "jag är". Rätt logiskt.
Vi diskuterade också Gowans intressanta tankar kring att verbformen skall tolkas futuralt, som ett uttryck för gudomens rätt och privilegium att definiera sitt eget väsen: ungefär "jag kommer att vara den jag vill vara" - den hebreiska verbformen kan ha både nutida och framtida betydelse. Gowan lägger också fram en hel del grammatikaliska paralleller till en sådan tolkning - jag gillar verkligen att hans utläggning tar sin grund i grammatiska resonemang. Flera andra ställen i den Hebreiska Bibeln där en verbrot förekommer två gånger i imperfekt (den form som används i detta sammanhang) med ett "som" eller "det som" emellan betecknar det just resonemang av typen "jag skall göra vad jag tänker göra". "Jag går dit jag går", så att säga.
Nåvä, showandet: texten där Mose möter sin Gud i en brinnande buske och får höra hans namn är så mäktig och poetisk att jag tyckte att man bör höra den i rätt stämning. Så jag släkte ned ljuset nästan helt, satte på lite stämningsfull musik, bad studenterna att föreställa sig scenen och deklamerade sedan det hela på hebreiska. Blev inte alls illa.
Arbetet med uppföljaren, med arbetstiteln "Den trettonde funktionen", har återstartats efter en tids dvala. Jag började faktiskt skriva på andra delen av trilogin i liten skala redan 2009, men nu gäller det att öka på tempot!
Gjorde för övrigt en alldeles särskild liten show på senaste Gamla testamentet på hebreiska-lektionen. Mina studenter läste till denna gång Exodus kapitel 3, texten där den israelitiske Guden Jahve gör en (folk?)etymologisk utläggning av sitt namn. Författaren har uppfattat ordet YaHWeH som en verbform som betyder ungefär "han är" (av verbroten hyh/hwh), och låter därför Gud definiera sig själv med orden "Jag är den jag är". "Han är" säger "jag är". Rätt logiskt.
Vi diskuterade också Gowans intressanta tankar kring att verbformen skall tolkas futuralt, som ett uttryck för gudomens rätt och privilegium att definiera sitt eget väsen: ungefär "jag kommer att vara den jag vill vara" - den hebreiska verbformen kan ha både nutida och framtida betydelse. Gowan lägger också fram en hel del grammatikaliska paralleller till en sådan tolkning - jag gillar verkligen att hans utläggning tar sin grund i grammatiska resonemang. Flera andra ställen i den Hebreiska Bibeln där en verbrot förekommer två gånger i imperfekt (den form som används i detta sammanhang) med ett "som" eller "det som" emellan betecknar det just resonemang av typen "jag skall göra vad jag tänker göra". "Jag går dit jag går", så att säga.
Nåvä, showandet: texten där Mose möter sin Gud i en brinnande buske och får höra hans namn är så mäktig och poetisk att jag tyckte att man bör höra den i rätt stämning. Så jag släkte ned ljuset nästan helt, satte på lite stämningsfull musik, bad studenterna att föreställa sig scenen och deklamerade sedan det hela på hebreiska. Blev inte alls illa.
onsdag 19 december 2012
Roliga och positiva recensioner av Serafers drömmar
Här har jag samlat några länkar till roliga tidnings- och bloggrecensioner (med citat) av min fantastikroman Serafers drömmar (som är ute både i tryck och som e-bok):
Johanna Koljonen i Sydsvenskan:
"De etiska spörsmål handlingen tvinnas runt är högaktuella för vår tid. Kan ständig övervakning av medborgarna motiveras med rikets säkerhet? Var går gränsen mellan genetisk design av människor och eugenikens rashygientänk? Och vad gör man med sin upplysta despot när han tappat greppet? Romanen kan läsas allegoriskt på fler än ett plan men fungerar samtidigt ypperligt som ett underhållande äventyr. [...]
Actionsekvenserna är enormt spännande, bilderna väldigt suggestiva och det sexuella innehållet riktat till vuxna. Ursula K LeGuin är uppenbarligen en av förebilderna, i kapitelmotton förekommer såväl filmen "Fight Club" som Nietzsche, och jag anar både tematiska och visuella referenser till Marvels superhjälteserier, hanterade med den äran. Håller intrigbygget genom hela trilogin kan detta bli riktigt, riktigt bra."
Bloggen Johanlindback.com :
"De drygt 400 tätskrivna sidorna innehåller ett antal oväntade vändningar, och även om läsaren kan räkna ut en del under resans gång blir det aldrig förutsägbart. Författaren lyckas skickligt bygga upp spänningen och behålla den boken igenom, samtidigt som många etiska frågor ställs längs vägen. Utan att säga för mycket kan jag även säga att jag blev mycket överraskad av slutet [...] Den är välskriven, genomtänkt och slutet bäddar inför en spännande fortsättning i del två av den planerade trilogin."
Göteborgsposten:
"Boken är som mest intressant när man reflekterar över dess paralleller till vår verklighet i form av övervakningsstat (i frihetens namn), genetiska experiment och försök att förändra det teknologiska paradigmet. Det uppstår en rad högintressanta tankar när fiktionen avläses genom peak oil-frågan och idéerna att rädda världen genom att styra klimatet i rätt riktning via ytterligare våldsamma ingrepp i naturen. Ett filosofiskt lager kring språklig kommunikation, möjliga världar, civilisationers uppgång och fall och potentiella framtider skapar även andra dimensioner i verket."
Norrköpings tidningar:
"Språkbruket är avancerat, karaktärerna nyanserade och intrigen stundtals väldigt spännande [...] Det som får Ola Wikanders bok att stå ut bland andra i genren är hans skaparglädje. Den lyser igenom och är svår att värja sig mot."
Bloggen Smutstiteln:
"Den absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren fröjd att få läsa en berättelse som känns så genomarbetad utan att det känns det minsta konstlat [...] [Det är] svårt att ändå inte fastna för berättelsen och detta på grund av karaktärerna. De rör sig i gråskalan och ingen är speciellt svart eller vit. Styrkan hos dem är att de är så pass självreflekterande och det ska bli spännande att se hur de kommer att utvecklas."
Nättidningen Kulturdelen:
"Fantasyverket Serafers drömmar är en mycket mörk och ambitiös historia. [...] Det är en mörk historia som med sina nedslag i vetenskap och astrologi får mig att tänka på Den mörka materian av Philip Pullman. I likhet med Pullmans trilogi dyker Wikander också ner i olika existentiella frågeställningar om ursprung, kärlek, vänskap, ondska, godhet, liv och död. [...] Det jag främst gillar med den här boken är att den tar sig själv på allvar. Wikander har skrivit en saga full med påhittade människor, städer, magier, väsen och yrkestitlar. Utan att skämmas riktar han den till vuxna och gärna lite intellektuella sådana. Det är ju toppen. Och ovanligt i Sverige."
Spektakulärt.se :
"Wikanders bok känns proffsig i allt från omslag till språk och handling. Wikander har flera olika lager i sin historia och ställer flera dagsaktuella etiska spörsmål i en trevliga fantasyform. Allt känns väldigt genomarbetat, proffsigt och filmiskt."
Bloggen "Du är vad du läser":
"Serafers drömmar är första delen i en planerad trilogi med den gemensamma titeln "Stjärnan, gryningens son" men jag tycker att den även lyckas bra att stå på egna ben som en tämligen avslutad berättelse även om den helt uppenbart öppnar för en fortsättning.
Det här är den första bok jag läser av Ola Wikander (även om jag har hans I döda språks sällskap stående i hyllan), och det var en mycket trevlig bekantskap. Jag ser fram emot nästa del i serien!"
Bloggen "The Curious Case of the Books"/Rastlösheten:
"Den känns fruktansvärt påläst och smart, klassisk samtidigt som den är egen. Även om mycket av det man kan förvänta sig av god fantasy finns med i den så finns det även överraskningar som man inte kunde föreställa sig. Skall bli mycket spännande med fortsättningarna."
Borås tidning:
"Miljön är ett slags högteknologiskt 1700-tal med teknik från flera perioder, verkliga och påhittade. Blandningen blir förvirrande ibland, men också levande och utmanande, liksom den stora gråzonen mellan ont och gott. [...]
Jag uppskattar verkligen att läsa avancerad fantasy för vuxna och på svenska. Wikander, akademiker som främst forskar på utdöda språk och bibeln, har detaljer att slipa på och en utmaning att ta sig an, men det är lovande att Serafers drömmar bara är första delen av en trilogi."
Bloggen SocialistSimon:
"Jag gillar helt klart stämningen. [...] Jag rekomenderar verkligen den här. Den är skön och tankeväckande, utmanande och underhållande. Kom ihåg; "Man skall alltid lyssna på serafers drömmar." "
Helsingborgs Dagblad/Landskrona Posten:
"Ola Wikanders fantasydebut Serafers drömmar är en svartsynt civilisationskritik kombinerad med grekiskt ödesdrama.
I syfte att undvika den mörka framtid som förutspåtts människosläktet skapar makthavarna med teknologins hjälp just det monstrum som besannar profetian.
Tanken är utmärkt, och Wikander tar hem poängen med viss bravur, inte minst eftersom han lyckas upphäva alla självklara gränsdragningar mellan godhet och ondska. Alla har sina, någorlunda begripliga, motiv."
"Anne-Lises favoritläsning 2012" hos En Annan Bokhandel:
"Årets fantasy:
Ola Wikander – Serafers drömmar
En bok som lyckats fånga själva essensen av fantsygengren; detta med hjälp av religion, filosofi och äventyr. Det tog mig ett bra tag att faktiskt tycka om boken, men jag vill läsa nästa nu!"
Bloggen "(F)undringar och läserier" :
"Serafers drömmar av Ola Wikander är en ovanlig fantasyroman. Det är sällan man ser så mycket fokus på etiska och moraliska frågor i en roman med bevingade människor i huvudroller. Dessutom återspeglas Ola Wikanders gedigna kunskaper i historia och språk i texten, i olika referenser och bilder. Detta tillsammans med ett skeende som är spännande och sammanhängande ger en mycket god läsupplevelse. Boken är den första i en planerad trilogi, och jag hoppas att nästa håller samma klass."
Täby bibliotek:
"Vill du läsa en både sorglig, rolig och hemsk bok så skulle "Serafers drömmar" vara den rätta. [...] Boken var mycket bra för att man kom huvudpersonerna nära, man kunde känna igen sig i känslor och det var mycket bra beskrivet allt omkring och personerna som berättelsen handlar om. Känslorna jag fick var mycket starka och det kändes som att jag var där med seraferna och bibliotekarien."
Bloggen "Litteraturhets" :
"Världen i Serafers drömmar är en underbart egen blandning av klassisk fantasy, 1700talsteknologi och högteknologi där de onda mekaniska kattmänniskorna lätt är mina favoriter. Jag får lite vibbar åt China Miévilles Perdido Street Station-hållet, Dômweld är världens centrum och en gigantisk stad. Men till skillnad från i Miévilles bok, och i Kerubis ovan, är det inte staden som är huvudpersonen utan det är Kwanzo. Det är hur som helst en helt fantastisk värld som porträtteras och jag hoppas att fortsättningen inte dröjer allt för länge."
Johanna Koljonen i Sydsvenskan:
"De etiska spörsmål handlingen tvinnas runt är högaktuella för vår tid. Kan ständig övervakning av medborgarna motiveras med rikets säkerhet? Var går gränsen mellan genetisk design av människor och eugenikens rashygientänk? Och vad gör man med sin upplysta despot när han tappat greppet? Romanen kan läsas allegoriskt på fler än ett plan men fungerar samtidigt ypperligt som ett underhållande äventyr. [...]
Actionsekvenserna är enormt spännande, bilderna väldigt suggestiva och det sexuella innehållet riktat till vuxna. Ursula K LeGuin är uppenbarligen en av förebilderna, i kapitelmotton förekommer såväl filmen "Fight Club" som Nietzsche, och jag anar både tematiska och visuella referenser till Marvels superhjälteserier, hanterade med den äran. Håller intrigbygget genom hela trilogin kan detta bli riktigt, riktigt bra."
Bloggen Johanlindback.com :
"De drygt 400 tätskrivna sidorna innehåller ett antal oväntade vändningar, och även om läsaren kan räkna ut en del under resans gång blir det aldrig förutsägbart. Författaren lyckas skickligt bygga upp spänningen och behålla den boken igenom, samtidigt som många etiska frågor ställs längs vägen. Utan att säga för mycket kan jag även säga att jag blev mycket överraskad av slutet [...] Den är välskriven, genomtänkt och slutet bäddar inför en spännande fortsättning i del två av den planerade trilogin."
Göteborgsposten:
"Boken är som mest intressant när man reflekterar över dess paralleller till vår verklighet i form av övervakningsstat (i frihetens namn), genetiska experiment och försök att förändra det teknologiska paradigmet. Det uppstår en rad högintressanta tankar när fiktionen avläses genom peak oil-frågan och idéerna att rädda världen genom att styra klimatet i rätt riktning via ytterligare våldsamma ingrepp i naturen. Ett filosofiskt lager kring språklig kommunikation, möjliga världar, civilisationers uppgång och fall och potentiella framtider skapar även andra dimensioner i verket."
Norrköpings tidningar:
"Språkbruket är avancerat, karaktärerna nyanserade och intrigen stundtals väldigt spännande [...] Det som får Ola Wikanders bok att stå ut bland andra i genren är hans skaparglädje. Den lyser igenom och är svår att värja sig mot."
Bloggen Smutstiteln:
"Den absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren fröjd att få läsa en berättelse som känns så genomarbetad utan att det känns det minsta konstlat [...] [Det är] svårt att ändå inte fastna för berättelsen och detta på grund av karaktärerna. De rör sig i gråskalan och ingen är speciellt svart eller vit. Styrkan hos dem är att de är så pass självreflekterande och det ska bli spännande att se hur de kommer att utvecklas."
Nättidningen Kulturdelen:
"Fantasyverket Serafers drömmar är en mycket mörk och ambitiös historia. [...] Det är en mörk historia som med sina nedslag i vetenskap och astrologi får mig att tänka på Den mörka materian av Philip Pullman. I likhet med Pullmans trilogi dyker Wikander också ner i olika existentiella frågeställningar om ursprung, kärlek, vänskap, ondska, godhet, liv och död. [...] Det jag främst gillar med den här boken är att den tar sig själv på allvar. Wikander har skrivit en saga full med påhittade människor, städer, magier, väsen och yrkestitlar. Utan att skämmas riktar han den till vuxna och gärna lite intellektuella sådana. Det är ju toppen. Och ovanligt i Sverige."
Spektakulärt.se :
"Wikanders bok känns proffsig i allt från omslag till språk och handling. Wikander har flera olika lager i sin historia och ställer flera dagsaktuella etiska spörsmål i en trevliga fantasyform. Allt känns väldigt genomarbetat, proffsigt och filmiskt."
Bloggen "Du är vad du läser":
"Serafers drömmar är första delen i en planerad trilogi med den gemensamma titeln "Stjärnan, gryningens son" men jag tycker att den även lyckas bra att stå på egna ben som en tämligen avslutad berättelse även om den helt uppenbart öppnar för en fortsättning.
Det här är den första bok jag läser av Ola Wikander (även om jag har hans I döda språks sällskap stående i hyllan), och det var en mycket trevlig bekantskap. Jag ser fram emot nästa del i serien!"
Bloggen "The Curious Case of the Books"/Rastlösheten:
"Den känns fruktansvärt påläst och smart, klassisk samtidigt som den är egen. Även om mycket av det man kan förvänta sig av god fantasy finns med i den så finns det även överraskningar som man inte kunde föreställa sig. Skall bli mycket spännande med fortsättningarna."
Borås tidning:
"Miljön är ett slags högteknologiskt 1700-tal med teknik från flera perioder, verkliga och påhittade. Blandningen blir förvirrande ibland, men också levande och utmanande, liksom den stora gråzonen mellan ont och gott. [...]
Jag uppskattar verkligen att läsa avancerad fantasy för vuxna och på svenska. Wikander, akademiker som främst forskar på utdöda språk och bibeln, har detaljer att slipa på och en utmaning att ta sig an, men det är lovande att Serafers drömmar bara är första delen av en trilogi."
Bloggen SocialistSimon:
"Jag gillar helt klart stämningen. [...] Jag rekomenderar verkligen den här. Den är skön och tankeväckande, utmanande och underhållande. Kom ihåg; "Man skall alltid lyssna på serafers drömmar." "
Helsingborgs Dagblad/Landskrona Posten:
"Ola Wikanders fantasydebut Serafers drömmar är en svartsynt civilisationskritik kombinerad med grekiskt ödesdrama.
I syfte att undvika den mörka framtid som förutspåtts människosläktet skapar makthavarna med teknologins hjälp just det monstrum som besannar profetian.
Tanken är utmärkt, och Wikander tar hem poängen med viss bravur, inte minst eftersom han lyckas upphäva alla självklara gränsdragningar mellan godhet och ondska. Alla har sina, någorlunda begripliga, motiv."
"Anne-Lises favoritläsning 2012" hos En Annan Bokhandel:
"Årets fantasy:
Ola Wikander – Serafers drömmar
En bok som lyckats fånga själva essensen av fantsygengren; detta med hjälp av religion, filosofi och äventyr. Det tog mig ett bra tag att faktiskt tycka om boken, men jag vill läsa nästa nu!"
Bloggen "(F)undringar och läserier" :
"Serafers drömmar av Ola Wikander är en ovanlig fantasyroman. Det är sällan man ser så mycket fokus på etiska och moraliska frågor i en roman med bevingade människor i huvudroller. Dessutom återspeglas Ola Wikanders gedigna kunskaper i historia och språk i texten, i olika referenser och bilder. Detta tillsammans med ett skeende som är spännande och sammanhängande ger en mycket god läsupplevelse. Boken är den första i en planerad trilogi, och jag hoppas att nästa håller samma klass."
Täby bibliotek:
"Vill du läsa en både sorglig, rolig och hemsk bok så skulle "Serafers drömmar" vara den rätta. [...] Boken var mycket bra för att man kom huvudpersonerna nära, man kunde känna igen sig i känslor och det var mycket bra beskrivet allt omkring och personerna som berättelsen handlar om. Känslorna jag fick var mycket starka och det kändes som att jag var där med seraferna och bibliotekarien."
Bloggen "Litteraturhets" :
"Världen i Serafers drömmar är en underbart egen blandning av klassisk fantasy, 1700talsteknologi och högteknologi där de onda mekaniska kattmänniskorna lätt är mina favoriter. Jag får lite vibbar åt China Miévilles Perdido Street Station-hållet, Dômweld är världens centrum och en gigantisk stad. Men till skillnad från i Miévilles bok, och i Kerubis ovan, är det inte staden som är huvudpersonen utan det är Kwanzo. Det är hur som helst en helt fantastisk värld som porträtteras och jag hoppas att fortsättningen inte dröjer allt för länge."
torsdag 6 december 2012
Recensioner och e-böcker
Arbetarbladet säger om min fantastikroman Serafers drömmar, första delen i trilogin "Stjärnan, gryningens son":
"Den svenska bokutgivningen är inte bortskämd med fantasy, i synnerhet inte fantasy skriven på svenska. Bara av den anledningen är det glädjande att Ola Wikander tar det oväntade steget till att bli fantasyförfattare. /.../ Det är en fascinerande värld som han bygger upp i ”Serafers drömmar”, första delen i en planerad trilogi ..."
Och så är det skoj att få en recension av en bok man givit ut för mer än sex år sedan. Bloggen "Du är vad du läser" (som också recenserade Seraferna) säger om I döda språks sällskap: "[D]en visade sig vara precis den sortens fackbok som jag gillar."
För övrigt kan jag meddela att förberedelser just nu pågår om att ge ur "I döda språks ..." som e-bok också, liksom några andra av mina äldre böcker. Uppdatering kommer!
"Den svenska bokutgivningen är inte bortskämd med fantasy, i synnerhet inte fantasy skriven på svenska. Bara av den anledningen är det glädjande att Ola Wikander tar det oväntade steget till att bli fantasyförfattare. /.../ Det är en fascinerande värld som han bygger upp i ”Serafers drömmar”, första delen i en planerad trilogi ..."
Och så är det skoj att få en recension av en bok man givit ut för mer än sex år sedan. Bloggen "Du är vad du läser" (som också recenserade Seraferna) säger om I döda språks sällskap: "[D]en visade sig vara precis den sortens fackbok som jag gillar."
För övrigt kan jag meddela att förberedelser just nu pågår om att ge ur "I döda språks ..." som e-bok också, liksom några andra av mina äldre böcker. Uppdatering kommer!
tisdag 18 september 2012
Gables and cupolas
Sitter just på det som är mitt temporära rum på Worcester* College, Oxford, där jag är på besök i några dagar för att delta i OTSEM-konferens. Här samlas Gamla testamentet-forskare från Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island, Tyskland och England för att låta yngre kolleger lägga fram kapitel och texter — jag deltar detta år för första gången som postdoc. Att äntligen få besöka Oxford är en stor sak för mig: i och med min kärlek till Waugh’s Brideshead Revisited känns det på något egendomligt sätt som att komma hem — fast den verkliga förlagan har idag något fler sextiotalsbrutalistiska hus insprängda i den klassiska arkitekturen än vad Waugh antagligen hade uppskattat. Han hade nog kallat sådant för "The age of Hooper". Men jag måste hindra mig själv från att börja recitera:
Oxford in those days was still a city of aquatint ... In her spacious and quiet streets men walked and spoke as they had done in Newman's day; her autumnal mists, her grey springtime, and the rare glory of her summer days - such as that day - when the chestnut was in flower and the bells rang out high and clear over her gables and cupolas, exhaled the soft airs of centuries of youth.
... Men nu går jag alltså från seminarium till seminarium på exegetiska, religionshistoriska och filologiska ämnen. Många olika antika språk är representerade i materialet — hur kul som helst!
Förresten har nu Norrköpings tidningar recenserat min nyutkomna fantasyroman Serafers drömmar. Recenten skriver bland annat: "Språkbruket är avancerat, karaktärerna nyanserade och intrigen stundtals väldigt spännande". — läs här!
Och så har jag blivit intervjuad lite här och där om romanen: läs bloggen Verkligen Stefan och Lokaltidningen Lund!
* Uttalas "Wooster", och inget annat.
Oxford in those days was still a city of aquatint ... In her spacious and quiet streets men walked and spoke as they had done in Newman's day; her autumnal mists, her grey springtime, and the rare glory of her summer days - such as that day - when the chestnut was in flower and the bells rang out high and clear over her gables and cupolas, exhaled the soft airs of centuries of youth.
... Men nu går jag alltså från seminarium till seminarium på exegetiska, religionshistoriska och filologiska ämnen. Många olika antika språk är representerade i materialet — hur kul som helst!
Förresten har nu Norrköpings tidningar recenserat min nyutkomna fantasyroman Serafers drömmar. Recenten skriver bland annat: "Språkbruket är avancerat, karaktärerna nyanserade och intrigen stundtals väldigt spännande". — läs här!
Och så har jag blivit intervjuad lite här och där om romanen: läs bloggen Verkligen Stefan och Lokaltidningen Lund!
* Uttalas "Wooster", och inget annat.
onsdag 12 september 2012
Fler positiva recensioner av Serafers drömmar
Två nya, positiva bloggrecensioner av Serafers drömmar hittar man här och här!
Den första (från bloggen Smutstiteln) säger bland annat att "[d]en absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren fröjd att få läsa ett berättelse som känns så genomarbetat utan att det känns det minsta konstlat."
Den andra (av Johan Lindback) säger om Serafers drömmar: "Den är välskriven, genomtänkt och slutet bäddar inför en spännande fortsättning i del två av den planerade trilogin. Wikanders berättande väcker associationer både till svenske fantasyförfattaren Bertil Mårtensson, men även till Guldkompassen av Philip Pullman. Man skulle nästan kunna beskriva Stjärnan, gryningens son som en variant av Den mörka materian (serien där Guldkompassen ingår) för lite äldre läsare. Men det finns även ekon av Star Wars i den spännande berättelsen (och den som är bekant med Star Wars vet att inslagen av fantasy är många i den sagan)."
UPPDATERING
... och Johanna Koljonen är (som vi sett in ett annat blogginlägg) mycket positiv till Serafers drömmar i sin recension i Sydsvenskan:
"De etiska spörsmål handlingen tvinnas runt är högaktuella för vår tid. Kan ständig övervakning av medborgarna motiveras med rikets säkerhet? Var går gränsen mellan genetisk design av människor och eugenikens rashygientänk? Och vad gör man med sin upplysta despot när han tappat greppet? Romanen kan läsas allegoriskt på fler än ett plan men fungerar samtidigt ypperligt som ett underhållande äventyr.
[...]
Actionsekvenserna är enormt spännande, bilderna väldigt suggestiva och det sexuella innehållet riktat till vuxna. Ursula K LeGuin är uppenbarligen en av förebilderna, i kapitelmotton förekommer såväl filmen ”Fight Club” som Nietzsche, och jag anar både tematiska och visuella referenser till Marvels superhjälteserier, hanterade med den äran. Håller intrigbygget genom hela trilogin kan detta bli riktigt, riktigt bra."
Den första (från bloggen Smutstiteln) säger bland annat att "[d]en absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren fröjd att få läsa ett berättelse som känns så genomarbetat utan att det känns det minsta konstlat."
Den andra (av Johan Lindback) säger om Serafers drömmar: "Den är välskriven, genomtänkt och slutet bäddar inför en spännande fortsättning i del två av den planerade trilogin. Wikanders berättande väcker associationer både till svenske fantasyförfattaren Bertil Mårtensson, men även till Guldkompassen av Philip Pullman. Man skulle nästan kunna beskriva Stjärnan, gryningens son som en variant av Den mörka materian (serien där Guldkompassen ingår) för lite äldre läsare. Men det finns även ekon av Star Wars i den spännande berättelsen (och den som är bekant med Star Wars vet att inslagen av fantasy är många i den sagan)."
UPPDATERING
... och Johanna Koljonen är (som vi sett in ett annat blogginlägg) mycket positiv till Serafers drömmar i sin recension i Sydsvenskan:
"De etiska spörsmål handlingen tvinnas runt är högaktuella för vår tid. Kan ständig övervakning av medborgarna motiveras med rikets säkerhet? Var går gränsen mellan genetisk design av människor och eugenikens rashygientänk? Och vad gör man med sin upplysta despot när han tappat greppet? Romanen kan läsas allegoriskt på fler än ett plan men fungerar samtidigt ypperligt som ett underhållande äventyr.
[...]
Actionsekvenserna är enormt spännande, bilderna väldigt suggestiva och det sexuella innehållet riktat till vuxna. Ursula K LeGuin är uppenbarligen en av förebilderna, i kapitelmotton förekommer såväl filmen ”Fight Club” som Nietzsche, och jag anar både tematiska och visuella referenser till Marvels superhjälteserier, hanterade med den äran. Håller intrigbygget genom hela trilogin kan detta bli riktigt, riktigt bra."
tisdag 11 september 2012
Trevlig serafrecension
En trevlig recension av min fantastikroman Serafers drömmar har dykt upp på bloggen Socialistsimon. Recencenten säger: "Jag rekomenderar verkligen den här. Den är skön och tankeväckande, utmanande och underhållande."
Man kan läsa recensionen här!
Och snart skall jag undervisa om det deuteronomistiska historieverket. Skoj!
Man kan läsa recensionen här!
Och snart skall jag undervisa om det deuteronomistiska historieverket. Skoj!
fredag 17 augusti 2012
Småland, hästar och bloggar
Mitt under all spänning inför mitt nästa vecka förestående romansläpp har jag tillbragt några dagar i mörkaste Småland tillsammans med hustru och svärfar. Här har jag arbetat med mitt bidrag till årets OTSEM-konferens i Oxford, där jag som första gången skall deltaga som doktorerad forskare och inte som doktorand. Jag sitter och skriver och funderar kring det hebreiska ordet sûs, som betyder "häst". Det föreslås ofta att detta ord skall vara ett indoeuropeiskt lån; ibland har man föreslagit en bakgrund i indiskbesläktade språk i Främre Orienten och ibland (och mera övertygande) ett ursprung i luviska i Mindre Asien. Det är den senare möjligheten jag försöker undersöka och ge ett bidrag till. Vi får se hur det hela går. Det luviska ordet för "häst" var något i stil med asu- eller azzu- och är i sin tur besläktat med den större indoeuropeiska familjen av "häst"-ord (latin equus, grekiska hippos/ikkos, sanskrit aśva-, forniriska ech, tochariska yakwe/yuk etc.), men de anatoliska språken (hettitiska, luviska med flera) verkar ha bevarat en äldre form med en u-stam istället för en o-stam som i de övriga indoeuropeiska språken (något som påpekats av IE-forskaren Alwin Kloekhorst). Jag tror mig i alla fall ha några intressanta idéer kring det hebreiska sûs (med övriga paralleller i andra semitiska språk, som t.ex. ugaritiskans ssw) och dess eventuella lånrelation till det luviska ordet. Vi får se vart det bär.
Nu har jag för övrigt avslutat min vecka som gästbloggare hos Norstedts apropå det kommande boksläppet av Serafers drömmar. Här följer länkar till de fem inläggen:
1. Har framtiden redan hänt?
2. Barock-punk?
3. Serafer och keruber
4. Lynch, Platon och fossiler
samt till sist
5. Fantastikens rum
Nu har jag för övrigt avslutat min vecka som gästbloggare hos Norstedts apropå det kommande boksläppet av Serafers drömmar. Här följer länkar till de fem inläggen:
1. Har framtiden redan hänt?
2. Barock-punk?
3. Serafer och keruber
4. Lynch, Platon och fossiler
samt till sist
5. Fantastikens rum
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)