Clartérecension

Trevlig recension av min bok Ett hav i mäktig rörelse: om de semitiska språken hos Clarté - läs här!

Anmälningar

Nya korta anmälningar av Ett hav i mäktig rörelse i Lunds universitets magasin (sid. 42) samt Kyrkans tidning!

Recension i GP!

Och här har vi en ny och trevlig recension av Ett hav i mäktig rörelse i Göteborgsposten - recensenten verkar tycka att det är en svår men bra bok. "[E]n kunnig bok om ett viktigt ämne" är ju ett trevligt omdöme!


Förresten blev jag för ett tag sedan glad när jag såg följande i den lokala, lundensiska bokhandeln:

Mäktigt hav och BTJ

På fredag utkommer min essäbok om de semitiska språken, Ett hav i mäktig rörelse. Det är mycket trevligt att se denna bok nå ljuset - efter flera års arbete. Recensionsdatumet är senare, men redan nu har BTJ-utlåtandet kommit som ett slags första recension, och där sägs det trevliga saker. BTJ-lektören Dick Nilsson skriver bland annat (i BTJ-häftet nr 11, 2019):

"De semitiska språken [...] tillhör de äldsta dokumenterade språkgrupperna och några av dem bidrar dessutom med de äldsta skriftspråken. Av det skälet räknas dessa språk till de främsta kulturbärarna med sina bidrag till religion, historia och kultur. [...] Här ägnar [Wikander] sig åt de semitiska språkens historia, inbördes släktskap, karaktärsdrag och kulturhistoria. Ansatsen är krävande populärvetenskaplig, vilket innebär att även lingvister, förutom den allmänt kulturhistoriskt intresserade läsaren, kommer att ha behållning av boken. Det är en speciell balansgång som författaren klarar av mycket bra, speciellt som han valt essäformen för sina kapitel och därutöver pendlar mellan vetenskaplighet och subjektivitet. [... D]et är njutbar läsning."


Kul omdöme!

Identitetsutforskning

Noterar med ett snett leende att den här recensionen av State of Play, antologin om tvspelskultur som jag var med i för några år sedan, menar att jag i min artikel sysslar med "esoteric explorations of identity". Det är ju faktiskt rätt så väl funnet, faktiskt. Jag tycker verkligen att relationen mellan spelare och spelad i ett tvspel kan ha den sortens aspekter, något jag också tangerat här. I boken tar jag särskilt upp Final Fantasy X och Deadly Premonition som exempel; på senare år kan man ju inte låta bli att nämna Metal Gear Solid V - inte minst "true ending"-slutscenen (den vid spegeln, för dem som vet jag talar om), är så full av sådant att man nästan missar en del om man inte håller ögonen öppna. Ta en titt på den någon gång och notera alla växlingar, allt som händer i bakgrunden.

Vi är alla Venom Snake.

Ditt och datt

Har just färdigställt en tenta för mina studenter som läser den hebreisk-exegetiska textkursen i vår. Valda texter ur Exodus, Jesaja och Psaltaren handlar delkursen om (den förra koncentrerade sig helt på Genesis). Det är ett invecklat arbete att sätta ihop en god tentamen, om man vill göra det med lite stil. Den skall testa olika förmågor (i detta fallet språkliga, religionshistoriska, textexegetiska, textkritiska) - och med lite tur skall studenten faktiskt lära sig något på att genomföra tentan också. Det är ett grannlaga arbete.


Detta är sista kursen jag håller på Lunds universitet innan jag drar till Uppsala för första året av min Pro Futura Scientia-tjänst. Det känns lite vemodigt på ett sätt, men det som ligger framför mig är ju så oerhört spännande. Ett år i Uppsala, tre forskarår i Lund och ett år utomlands. Inte illa. Det blir protonordvästsemitisk poetik för hela slanten.


En ny recension (i Review of Biblical Literature) har förresten just kommit av den antologi om Jesaja som jag deltog i förra året. Recensenten tycker att min artikel i volymen är "provocative", vilket ju är en lite kul formulering, men han verkar i övrigt positiv till texten. Men jo, en brandfackla är texten i viss mån!

Den trettonde Ronnebyn!

Ronneby bibliotek fortsätter att uppskatta Stjärnan gryningens son-serien! Här finns en mycket trevlig anmälan av andra delen, Den trettonde funktionen (fortsättningen på Serafers drömmar). Jag blev särskilt glad för slutklämmen:

"Nu har jag lärt mig uppskatta Wikanders trilogi fullt ut och jag rekommenderar den varmt till er som vill ha en annorlunda fantasy-bok som ställer sig frågan om det verkligen är rätt att göra något, bara för att man har kapaciteten och kunskapen."

Glad dubbelserafrecension

... Och här har vi en ny, trevlig dubbelrecension hos Litteraturmagazinet av de två hittills utgivna delarna av min fantastikserie Stjärnan, gryningens son, alltså Serafers drömmar och dess fortsättning Den trettonde funktionen. Recensenten Daniel Gunnarsson skriver:

"Även den filosofiska frågan kring vår framtid och hur/om vi kan/bör påverka vilken värld vi skapar eller om just den kunskapen gör att vår påverkan kanske istället blir missriktad samt vem som i så fall har rätt att fatta ett beslut av den digniteten finner jag utmanande.
På det hela taget en intressant och spännande serie där jag verkligen ser fram emot nästa del.´[...] Detta ser jag inte som ungdomsfantastik utan jag ser här en något äldre målgrupp då böckerna har en hög komplexitet och kräver en hel del av läsaren."

Trevlig recension i Corren!

Östgöta Correspondenten recenserar min nya roman Den trettonde funktionen; recensenten Jakob Carlander skriver: "De förtätade och svarta miljöskildringarna kräver tid för att bli bilder i det egna huvudet och de komplexa gestalterna måste mentaliseras på hög nivå. Men då blir också romanen läsvärd och underhållande."


Läs recensionen här!

State of Play-recensioner

Som jag nämnt tidigare är jag nu i höst med i en amerikansk antologi (dock ederad av tvenne svenskar, Linus Larsson och Daniel Goldberg) om tv-spelskultur. Boken heter The State of Play: Sixteen Voices on Video Games, och jag deltar med en essä om gammaltestamentliga och gnostiska inflytanden i japanska spel från 90- och tidigt 2000-tal, och om den tidsanda (det "mörka 90-talet") som födde dem. Jag skriver om hur det var att insupa den allmänt "antikosmiska" populärkulturen på den tiden och hur det sedan varit att kunna knyta detta till exegetiska studier i vuxnare ålder - och om existentiella reflektioner kring sådant i japansk tv-spelskultur.

Och nu har recensionerna börjat komma. Särskilt glad blev jag för denna, som skriver om mitt bidrag:

The abundance of religious symbolism and history in JRPGs is given a wonderful look in Wikander's chapter on the subject, answering some questions on why we saw such a rise in the subject matter in the 90's.

Att få skriva om min kärlek till spelkultur och samtidigt knyta det till mina exegetiska och religionshistoriska intressen är verkligen fantastiskt. Fler trevliga recensioner av boken hittar man här (en bit ned på sidan) och här.

Avhandlingsrecension!

Fick idag veta att min avhandling om sol, torka och verb på ugaritiska och i Gamla testamentet har fått en mycket trevlig recension i Review of Biblical Literature.

"The wealth of insights that Wikander adduces are too numerous to recount here[...]" säger recensenten Laura Quick om min GT-del, och hon sammanfattar boken med orden:

"[...] a well-written, scholarly, and above all thoroughly thought-provoking study."

Läs här!

Kungsbackaverbrecension

Ny, rolig recension av Gud är ett verb kan man hitta hos Kungsbacka bibliotek. Läs här!

Forskning & Framsteg

Och så har vi en liten Gud är ett verb-anmälan i Forskning & Framsteg - som man kan läsa här!

KT på nätet

Recensionen av Gud är ett verb i Kyrkans tidning finns nu utlagd på nätet, här!

Recension i Kyrkans tidning

För första gången i livet har jag blivit recenserad i Kyrkans tidning. Det är Maria Küchen som bidrar med en mycket positiv text om min bok Gud är ett verb. De har tyvärr inte lagt ut texten på nätet, så jag kan inte länka till den, men hon säger i alla fall att "Wikanders redogörelser för detaljer i hebreiskan väcker mersmak, eftersom han inte förlorar helhet och mål ur sikte. Ärendet är inte att presentera en strikt vetenskaplig genomgång som bara en proffsexeget kan älska. I stället vill han språkvägen belysa Bibeln som 'uttryck för människors världssyn och flosoferande kring sin omvärld'. Jag kan inte säga annat än att han lyckas." Senare i texten skriver hon: "Han navigerar i de religiöst och politiskt minerade vatten som exegetiken utgör, utan någon annan agenda än att belysa GT:s idéhistoria genom dess språk. Det är en färd som förnöjer."


Skoj!

Expressenrecension

I dagens Expressen bidrar Lars Gustafsson med denna minst sagt vänliga recension av "Gud är ett verb". Tjo!

Gud är ett verb i SDS

Och här har vi Sydsvenskans recension! Kul att den tar upp det "subalterna" perspektivet, som är något jag försökt lägga vikt vid i boken.

Boknytt

Lite boknytt:

En ny anmälan av Gud är ett verb har dykt upp på Kulturbloggen. En annan finner man hos "Nya Il Convito".

Och snart är det bokrea. Där ingår Serafers drömmar, som man under rean kan få inbunden för ett trevligt lågt pris. Se till exempel här hos AdLibris!

GÄEV-diverse!

Idag skriver jag på Norstedtsbloggen om att lära in och lära ut klassisk hebreiska.

... och idag 14.03 är det Människor och tro i P1. Om jag förstått rätt är det idag ett inslag med mig om Gud är ett verb skall sändas som ett särskilt segment. Lyssna gärna!

... och den recension ur Upsala Nya Tidning som jag nämnde i förra inlägget har nu lagts ut å nätet - läs här!

Första recensionerna av Gud är ett verb!

De första recensionerna av Gud är ett verb har nu trillat in, och de var sannerligen översvallande vänliga. Den ena är i Helsingborgs Dagblad samt Landskrona Posten (under rubriken "Gud, så bra!) och kan läsas här. Den deklarerar att "[d]etta är populärvetenskap när den är som allra bäst."

Den andra recensionen är i Upsala Nya Tidning och är tyvärr inte utlagd på nätet. Den är däremot lika positiv den; recensenten John Sjögren skriver:

"Wikander skriver lättfattligt och enkelt, ibland om för en modern läsare så främmande ting som invecklad bibelhebreisk grammatik. Och han gör det på ett sätt så att varenda människa kan begripa det. Wikander tar läsaren i handen och leder henne varsamt genom det komplexa gammaltestamentliga landskapet. Boken kan med behållning läsas av såväl den bibelsprängde som av den som tidigare aldrig hållit i en bibel. [...] Alltihop genomsyrat av den smittande entusiasm som så ofta präglar texter där skribenten verkligen älskar sitt ämne. Kort sagt, "Gud är ett verb" är folkbildning när den är som allra bäst."

Skoj! Och det tredje blogginlägget av mig på Norstedts' sida apropå boken hittar man här!