Ditt och datt

Har just färdigställt en tenta för mina studenter som läser den hebreisk-exegetiska textkursen i vår. Valda texter ur Exodus, Jesaja och Psaltaren handlar delkursen om (den förra koncentrerade sig helt på Genesis). Det är ett invecklat arbete att sätta ihop en god tentamen, om man vill göra det med lite stil. Den skall testa olika förmågor (i detta fallet språkliga, religionshistoriska, textexegetiska, textkritiska) - och med lite tur skall studenten faktiskt lära sig något på att genomföra tentan också. Det är ett grannlaga arbete.


Detta är sista kursen jag håller på Lunds universitet innan jag drar till Uppsala för första året av min Pro Futura Scientia-tjänst. Det känns lite vemodigt på ett sätt, men det som ligger framför mig är ju så oerhört spännande. Ett år i Uppsala, tre forskarår i Lund och ett år utomlands. Inte illa. Det blir protonordvästsemitisk poetik för hela slanten.


En ny recension (i Review of Biblical Literature) har förresten just kommit av den antologi om Jesaja som jag deltog i förra året. Recensenten tycker att min artikel i volymen är "provocative", vilket ju är en lite kul formulering, men han verkar i övrigt positiv till texten. Men jo, en brandfackla är texten i viss mån!

Svalg, liv och död

Jag gillar hur de ugaritiska texterna talar om dödsgudens, Mots, "svalg" som öppnas för att svälja alla dödliga - och då använder ordet napšu (släkt med hebreiskans nefeš och arabiskans nafs - och lite avlägsnare med akkadiskans napištu). Det är ett jättelikt gap, som räcker mellan himmel och jord och sväljer i sig allt i sin väg (jag brukar alltid tänka mig ett slags kosmisk Pacman). Men det hela är också en subtil ordlek. Det fina är nämligen att detta semitiska ord har betydelsefält som "strupe", "svalg", "aptit" - men därifrån också "liv", "livskraft" eller ibland till och med "själ". Kort sagt: Döden öppnar sitt svalg, som råkar heta samma sak som också kan betyda "liv" - fyndigt, ne? Precis samma ordlek förekommer för övrigt i Jesaja 5:14, där dödsriket öppnar sitt svalg. Dödens svalg, i motsats till livets. De nordvästsemitiska författarna gillade verkligen ordlekar. Och det är exegetens uppgift att göra dem begripliga.

Kommande artikel!

Har just läst korrektur på mitt bidrag till den här kommande boken; min text är en utarbetning av ett föredrag jag höll i april 2015 i Örebro och handlar om Jesaja 27:1 och dess (eventuellt inlånade) motivhistoria - en del av min forskning i indoeuropeisk-bibliska kulturkontakter. Boken skall snart sändas iväg till trycket ... alltid lika nervöst! :-)

Men kul!

Deuterojesaja!

Läser just nu Deuterojesaja (den "Andre Jesaja", vars ord är bevarade i Jesajabokens kapitel 40-55) på hebreiska med mina studenter på avancerad nivå. Det är kul att få återvända till de texterna - de är så poetiskt fulländade. Likaså är det oerhört idéhistoriskt viktiga, bland annat iom att de är några av de tidigaste texterna i Gamla testamentet som drar åt det monoteistiska hållet. Deuterojesajas texter är sannolikt tillkomna på 500-talet f.Kr., under den babyloniska exilens tid. Vi håller just på med texterna om perserkonungen Kyros, Deuterojesajas store hjälte, som sedan kom att befria israeliterna iom att han tog över (och i praktiken satte punkt för) det nybabyloniska riket 539 f.Kr. Profeten ser Kyros som Jahves verktyg, och säger till och med rakt ut att det var Jahve som kallade honom, fast han inte själv visste det. En intressant historisk-teologisk analys - och fantastisk poesi.

Hermetiskt trishagion

För den som finner sådant intressant kan jag meddela att en artikel jag skrivit om reminiscenser av Jesaja 6:3 ("Helig, helig, helig ...") i den första hermetiska traktaten (Poimandres) nu publicerats online i den peer-reviewade tidskriften Greek, Roman and Byzantine Studies. Jag är inte den förste som tar upp temat, men jag använder det hela på ett mer speciellt sätt till lite papyrusbaserad textrekonstruktion och religionshistoria. Det hela finns att ladda ned som PDF här!

Jesajansk hermetika!

I det kommande numret av Greek, Roman and Byzantine Studies medverkar jag med en artikel om påverkan från Jesaja 6:3 ("Helig, helig, helig ...") på den första traktaten i Corpus Hermeticum och om hur detta kan bidra till rekonstruktionen av den senare texten. Läs mer här!

Drak- och språkfilm!

Via nedanstående länk kan man se (eller höra) ett föredrag på Filosoficirkeln i Lund från 2010 med undertecknad på temat "Hur språket minns sitt ursprung" - föredraget finns i Realplayer- och pm3-format. Mitt föredrag hölls den 9e november. Det handlar om språksläktskaper, bibliska drakdödarmyter och indoeuropeiska sådana (Calvert Watkins' ande svävar över vattnet!).

Jesaja 6

Imorgon skall jag undervisa på den otroligt roliga texten Jesaja 6, som ligger mig varmt om hjärtat inte minst på grund av dess nämnande av seraferna. I slutet av det kapitlet har vi den språkligt och textkritiskt invecklade vers 13, som olika forskare gjort alla möjliga intressanta saker av (man har tyckt sig se kopplingar till kanaaneiska kultbruk och liknande). Om detta skrev jag för några år sedan ett blogginlägg på Forskning & Framstegs hemsida - läs här!

Hermes och Jesaja

Sitter just nu och arbetar med en artikel med arbetsnamnet Isaianic Prototypes for the Hermetic Trishagion in Poimandres ch. 31 – and Religio-Historical Support for an Old Conjecture. Man får hoppas att innehållet blir lika intelligent som titeln låter (OBS självironi). Det hela handlar alltså om bönen i slutet av Poimandres - en text som har en stor personlig betydelse för mig - och dess bakgrund i uttryck från Jesajas bok; jag arbetar här vidare utifrån idéer som framlagts av bl.a. Birger Pearson, och jag tror jag är en del intressanta saker på spåren. Själva texten är så vacker att jag inte kan låta bli att återge den nedan:

ἅγιος ὁ θεὸς καὶ πατὴρ τῶν ὅλων.
ἅγιος ὁ θεὸς, οὗ ἡ βουλὴ τελεῖται ἀπὸ τῶν ἰδίων δυνάμεων.
ἅγιος ὁ θέος, ὃς γνωσθῆναι βούλεται καὶ γινώσκεται τοῖς ἰδίοις.

ἅγιος εἶ, ὁ λόγῳ συστησάμενος τὰ ὄντα.
ἅγιος εἶ, οὗ πᾶσα φύσις εἰκὼν ἔφυ.
ἅγιος εἶ, ὃν ἡ φύσις οὐκ ἐμόρφωσεν.

ἅγιος εἶ, ὁ πάσης δυνάμεως ἰσχυρότερος.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης ὑπεροχῆς μείζων.
ἅγιος εἶ, ὁ κρείττων τῶν ἐπαίνων.

Vilket jag översätter således:

“Holy is God, and father of the All.
Holy is God, whose will is perfected by his own powers.
Holy is God, who wishes to be known and becomes known to his own.

Holy are you, who fashioned that which is through your logos.
Holy are you, of whom all nature has become an image.
Holy are you, whom nature did not form.

Holy are you, who are stronger than all power.
Holy are you, who are better than every eminence.
Holy are you, who are greater than [all] praises”

Igång igen!

Idag träffar jag vårens hebreiskastudenter för första gången - det ser jag fram emot. Har också (tror jag) kommit på ett ämne inför mitt föredrag på HT-dagarna den 8-9 april: det blir nog lite Leviatan och besvärjelsetexter, tror jag (utifrån min artikel i ämnet i ZAW).

I under veckoslutet satt jag och min fästmö i Simrishamn; jag sysslade bland annat med en annan liten artikel om Corpus Hermeticum I i förhållande till Jesaja 6:3, apropå återgivning av gudsnamn, rekonstruktion av förstörd text och Papyrus Berolinensis 9794. Roliga grejer. Skrev också för mitt eget höga nöjes skull på en liten berättelse jag såg i en dröm för några dagar sedan.

Nåväl, nu mot Theologicum.

Julstök

Jag ägnar mig just nu åt att slipa min påvra forniriska (kan verkligen rekommendera David Stifters lärobok Sengoídelc för dem som vill ge sig på denna föga lättknäckta nöt), lära mig hebreiska Jesajaverser utantill samt läsa doktorandkurslitteratur om den tidigjudiska apokalyptikens sociala bakgrund. Samt, sist men främst, avhandlingen, där jag återvänt till mitt Hosea-kapitel och frågor kring brännande östvindar. Och snart är det jul ...

Smått humoristiskt finner jag det för övrigt att jag ovan först skrev "doktorandkurslitteratur" som "doktorandkurlitteratur". Freudiansk felskrivning, någon?

Sextio profetiska sidor

Ur en exegetikdoktorands liv, en liten läslista inför en hebreisk textkurs:

"Jes 1-12 19 s.
Joel 7 s.
Hes 1-3, 37-38 9 s.
Mal 6 s.
Hos 1-7, 13-14 11 s.
Sef 5 s.
Jona 3 s.

Summa 60 s."


Hesekiels tronvision kan man ju inte undgå att tentera, ej heller Jesaja kap. 6 med visionen av seraferna. Dessa ligger mig av olika skäl varmt om hjärtat. För övrigt har jag lite på kul påbörjat en artikel om påverkan från trishagion-ropet i Jes 6 ("Helig, helig, helig Herren Sebaot!", ropat av just dessa serafer) på slutbönen i den hermetiska traktaten Poimandres. Två av undertecknad högt älskade texter i samma artikel - can't be bad!