Hettitiskan - den äldsta i skrift belagda representanten för den indoeuropeiska språkfamiljen - har många roliga ord. Ett av de i min mening skojigaste är ordet
iyant-, som betyder "får" (det jag angivit är stamformen - i nominativ singularis blir det
iyanz och i nominativ pluralis
iyanteš). Saken är den att ordet rent etymologiskt är att förklara som ett particip - i detta fall samma typ av formbildning som vi har bevarad i svenskan i orden på "-ande" och på latin i "-ns, genitiv -ntis" (de där orden vi lånar in som ord med slut på "-ent", "student", "solvent" etc.). Och vilken verbrot är det då som bildar detta
iyant-? Jo, den mycket korta roten
i- (ursprungligen från den protoindoeuropeiska roten *
h1ei-), som betyder "att gå"* (samma hittar vi släktingar till i latinets
eo - som i Monty Python-sketchen ur
Life of Brian - och grekiskans
eími). Alltså: en
iyant- är rent etymologiskt en "gående" eller "en som går". En som vandrar runt, helt enkelt. Rätt bra beskrivning av ett får, om ni frågar mig.
* ... eller också är det den hettitiska variantroten
iya-, "att marschera", som är iblandad, men den kommer från samma indoeuropeiska ursprungsrot, och resultatet blir detsamma.