Dagens ämne blir japaniserad populärkulturell reception av fornnordisk mytologi. Det är ett lustigt faktum att modern japansk popkultur har en stor fetisch för fornnordisk mytologi. På många ställen i japansk manga- anime- och tvspelskultur finner man diverse egenartade asareferenser, oftast omtolkade till oigenkännlighet. Särskilt humoristiskt kan detta bli ifråga om namnformer, som kan bli lite märkliga på grund av japanskans och fornnordiskans mycket olika ljudsystem. Ofta är det när japanska återgivningar av nordiska ord och namn skall återföras till latinsk skrift som de verkliga missarna inträffar.
Ett känt exempel är mangaserien
Oh, my goddess, där de tre nordiska nornorna Urd, Skuld och Verdandi lånat sina namn till titelns gudinnor. Men japanska skiljer varken på l/r eller b/v, vilket lett till att man i japansk media återger huvudfiguren Verdandi som Belldandy (!) när man vill vara "flashig" och skriva med latinsk skrift (det latinska alfabetet har en viss mediastatus i Japan). Ett ståtligt namn på en av nornorna har så kommit att låta som riktig bimbo.
Inte fullt lika bekant är en liknande fadäs i det geniala tvspelet Final Fantasy VII. Däri förekommer en stor och elak ormvarelse med det mystiska namnet "Midgar Zolom". Midgar är namnet på den jättelika stad där spelet börjar, men vad en "zolom" är för något har biologerna inte riktigt lyckats knäcka. Lösningen är naturligtvis en transkriptionsmiss: på japanska hette vidundret
midogaruzuorumu, vilket helt enkelt var sättet att återge det nordiska
Midgardsormr - det vill säga "Midgårdsormen".
It all falls into place...
