Visar inlägg med etikett japanska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett japanska. Visa alla inlägg

tisdag 6 juni 2023

Artiga, till synes bakvända hot

 I fightingspelet Street Fighter V kan man välja mellan engelskt och japanskt tal för de olika kämparna, och jag har alltid tyckt att den japanska inställningen känns bra mycket sportsligare. Språket ger en mycket direkt kontakt med den animesque-a kultur som spelet ger uttryck för, där namnet på varje attack måste skrikas för att den skall vara tillräckligt effektiv. Om man sedan väljer att spela med eller mot figuren Charlie Nash – som dött och återvänt som halvkonstruerad zombie (it makes sense in context!) - får man också höra hans inledande standardreplik när en match skall börja. Han säger följande till sin presumtive motståndare:


Watashi no jama o suru no nara … kiete morau!

私の邪魔をするのなら…消えてもらう!


I den engelska dubbningen återges detta – helt idiomatiskt riktigt – som:


If you stand in my way … I will kill you!


Tuffa ord. Lite mindre tufft skulle det kännas om man använde en knasigt bokstavlig översättning av den japanska frasen. Då skulle man nämligen få:


Om du är i vägen för mig … skall jag av dig få tjänsten att du försvinner!


Något mer platt, får man nog säga. Detta låter kanske som vad som lite stereotypt kan uppfattas som en ”typiskt japanskt artig” konstruktion, med tjänster som skall göras hit och dit, till och med när det handlar om att slå ihjäl folk.

Men faktum är att detta är ett mycket vanligt sätt att uttrycka sig på japanska. Verbet morau (”få, motta, få tjänsten att”) används ofta tillsammans med ett annat verb för att uttrycka att något sker till fördel för den som talar. Här skall alltså Charlie Nashs motståndare ”försvinna” till fördel för Charlie – kort sagt, man skall göra honom tjänsten att dö. Och detta innebär i praktiken att Charlie hotar att ha ihjäl vederbörande.

Det fyndiga här är den handlande och den som utsätts för handlingen på ett sätt vänds bak och fram: det som de facto skall hända är ju, enligt herr Nashs hotelser, att han skall ha ihjäl sin motståndare. I alla fall skulle en talare av svenska tänka på det sättet. Men på japanska kan man alltså uttrycka det så att det är den ihjälslagne som handlar genom att försvinna, och att det gynnar jagpersonen, vilket indirekt skall förstås som att det är jagpersonen som handlar. Det påminner lite om hur man på engelska skulle kunna säga I will have you die!

söndag 19 februari 2023

Secrets

 Akkadian expression of the day:
Pirištu ša ilāni rabûti ("the secret of the great gods").

Pictured: the Tōkyō branch temple of Kōyasan (高野山東京別院, Kōyasan Tōkyō Betsuin), representing the Shingon school of esoteric/Vajrayāna Buddhism - the one with all the secret mudrās - secret hand gestures - and mantras). I woujld very much like to visit the main Kōyasan temple, which is, well, on Mount Kōya in Wakayama Prefecture. Maybe one day!

 

Image of Kôyasan Tôkyô Betsuin temple.

söndag 2 februari 2020

Rihitā Berumondo

En de fyndigaste stavningarna jag vet i japanska tvspel är namnet på hjälten i klassikern Castlevania: Rondo of Blood. För det första är spelets titel i sig fyndig: på japanska heter undertiteln Chi no Rondo, vilket just betyder "rondo av blod", men ordet rondo skrivs med kanjitecknen 輪廻, som normalt läses rinne, och är termen för återfödelsens kretslopp (och därmed återgivning av sanskritordet saṃsāra). I och med spelet handlar om att Dracula ännu en gång återuppstår passar dubbelheten med återfödelsecykeln och den cirkelformade musikformen perfekt. Märk också ljudlikheten mellan rinne och rondo.

Men åter till hjälten. Han heter Richter Belmont, vilket på japanska skrivs リヒター・ベルモンド (Rihitā Berumondo). Det fyndiga här är användandet av stavelsen hi (ヒ) - det är nämligen så att många japaner faktiskt uttalar denna stavelse som [çi], vilket perfekt motsvarar det tyskaktiga ich-ljudet i "Richter". I och med att [i] i denna position tenderar att bara viskas på japanska, kommer namnet faktiskt att uttalas [riçta:], vilket ju stämmer väldigt väl med den tänkta förlagan!

Apropå Castlevania-serien tycker jag för övrigt att ni skall läsa det här gamla inlägget om .... "tidpåsen".

tisdag 8 januari 2019

Hemliga japanska ord

Dagens japanska ord är mikkyō (密教), ordagrant (eller snarast "tecken-enligt") "hemlig lära" – det består av tecknen 密 (som läses hisoka med inhemskt japanskt uttal och mitsu med sinojapanskt – alltså från kinesiskan inlånat – uttal) och betyder "hemlig" samt 教 (som är tecknet för verbet oshieru, "undervisa" och likaså för det sinojapanska kyō, som just betyder "undervisning, lära"). Kombinerar man de sinojapanska läsningarna mitsu och kyō får man efter viss fonologisk förändring just ordet mikkyō.

Detta ord, som lämpligen kan översättas t.ex. med "esoterism", är mer konkret termen för buddhistiska esoteriska läror, allra mest specifikt Vajrayāna, den tantriska buddhistiska riktning som är vanlig i Tibet, men också har en japansk avläggare i form av Shingon (真言), vars namn betyder ungefär "verkligt ord", eller mer specifikt mantra. Shingon-buddhism är alltså "mantra-buddhism", vilket är en god beskrivning av denna – just esoteriska – riktning.

Ett annat, liknande ord som också innefattar ett tecken för "hemlig" är shinpishugi (神秘主義 ), vilket tecken för tecken blir "Gud-hemlig-åskådning", vilket är det mer allmänna ordet för "mystik", till exempel i uttryck som kurisuto-kyō-shinpishugi (キリスト教神秘主義), "kristen mystik" – notera åter kyō (教), "lära", som del av ordet för "kristendom" ("Kristus-lära")!

Man kan notera att de två tecken vi tittat på, som båda betyder "hemlig", tillsammans bildar ordet himitsu (秘密), vilket är det kanske vanligaste japanska ordet just för "hemlighet". Även det ordet kan för övrigt användas för att åsyfta buddhistisk esoterik.

tisdag 11 december 2018

Arasaa

Dagens underbara japanska ord - som jag faktiskt lärde mig så sent som igår - är arasaa (アラサー). Det visar sig att detta är en sammandragning av frasen araundo saatii (av engelskans around thirty) och alltså betecknar någon kring trettio års ålder. Likaså finns arafô (någon kring fyrtio) och arafifu (någon kring femtio). Fantastisk wasei-eigo ("japanskbyggd [kvasi]engelska")!

onsdag 28 november 2018

Meishi och instrument

Kom på en lustig parallellitet mellan två så olika språk som japanska och hebreiska (och, sekundärt, jiddisch) i frågan om hur man kan omtala musikinstrument.

På japanska säger man 楽器 (gakki), vilket bokstavligen (eller nja, "tecken-ligen") kan läsas som "musik-kärl" (den andra halvan, 器 [ki]  betyder just "kärl", "behållare" eller "verktyg, instrument). Notera då det hebreiska uttrycket kĕlî-zemer ("sång-kärl"), som just betyder "musikinstrument" (och sekundärt givit jiddischens klezmer, "musiker", som i sin tur blivit ett namn på en musikstil)!

För övrigt har jag gone all Japanese och beställt visitkort i samband med min SCAS-vistelse. Det ni - känner mig märkligt "vuxen" ...

tisdag 30 oktober 2018

Bibeltokyo

Befinner mig just nu åter i Tokyo (för sjätte gången) - återkomstens glädje fyller sinnet. Japanskan fungerar bättre varje gång, och fler och fler kanjitecken sitter. Nyttan av all läsning - och för den delen japanskspråkiga twitterkontakter - gör sig påmind. Igår införskaffade jag för övrigt något jag märkligt nog inte har sedan tidigare, nämligen en japanskspråkig bibel. Parallelltextläsning är alltid kul, och något av det lärorikaste som finns i min erfarenhet. Denna översättning är ganska nutidsjapansk i stilen; borde skaffa mig en klassisk-japansk version också.

TILLÄGG: Ser att det senare finns att hitta här - men det vore kul med en fysisk bok också.

lördag 22 september 2018

Flottbro och shigaku

Man måste bara älska japanska, alltså: jag behövde kolla upp mer exakt vad ordet shigaku betyder (såg det bara translittererat i en titel på en bok av litteraturhistorikern Haruo Shirane, som för övrigt skrivit utmärkta introduktionsvolymer till klassisk japanska, bungo). Detta ord kan (i olika kanjistavningar) betyda: "studium av historia", "privatskola", "tandläkarstudium", "femton års ålder", "skolinspektör", "poetik", samt "detta ämne"." Se bara här!

I detta fall var det betydelsen "poetik" som avsågs (vilket man hade sett om man haft titeln skriven med kanji istället för i translitteration) - det handlade nämligen om boken Yume no ukihashi: Genji monogatari no shigaku (vilket bör betyda ungefär "Drömmens flottbro: Poetiken i Berättelsen om Genji").

tisdag 21 augusti 2018

Om att vara tokbruten

En gång läste jag - jag tror att det var i tvspelsmagasinet Level - en recension av en av de många utgåvorna av Street Fighter II, nämligen den som bär det otympliga namnet Super Street Fighter II Turbo HD Remix (något av en mouthful, inte sant?). Däri stod det en del om en av de ständiga antagonisterna i spelserien, nämligen Akuma (namnet, 悪魔, är japanska för "demon", vilket är lite kul med tanke på att densamme i Japan bär det helt annorlunda namnet Gōki, 豪鬼, som i och för sig har en liknande betydelse, "stor djävul" - en klassisk "översättning till samma språk" av samma typ som när filmen All That Jazz på svenska blev Showtime).

Nåväl. Det som stod om onde Akuma var att han i många versioner av spelet var "tokbruten" och inte gick att använda i turneringsspel, därför att han var för kraftfull för att spelbalansen skall fungera. Jag tolkade detta - för många år sedan, alltså - som ett uttryck av typ "tokstollig", alltså att Akuma var "helt jäkla knasig", tokbruten, liksom. Och det var han ju i och för sig.

Men men, så fel jag hade. "Bruten" är nämligen, har jag senare fått lära mig, en ytterst svengelsk översättning av den i spelkretsar brukliga termen broken, alltså "sönder", i meningen "förstörd med avseende på balans och spelbarhet". Logiken i att återge broken som "bruten" kan man ju fundera kring, men det var alltså säkerligen denna mycket sociolektala betydelse som här åsyftades: Akuma var alltså "helt galet förstörd i fråga om spelbalans". Tokbruten, helt enkelt.

fredag 27 april 2018

Novellistiskt

Under det senaste året har mitt läsande av skönlitteratur gått ned i kvantitet på ett sätt som stört mig; detta har varit den tråkiga följden av överarbete och stressproblem, som ju inte har något lysande inflytande på lugnet och koncentrationsförmågan. Men nu håller mitt belletristiska läsande på att ta en vändning åt det bättre, och det har skett på ett kanske något oväntat sätt – det har nämligen kommit hand i hand med mina studier i medelegyptiska (den klassiska formen av antik egyptiska) samt japanska. Jag har på sistone i original läst mig igenom dels den medelegyptiska litterära novellpärlan "Berättelsen om den skeppsbrutne sjömannen" och dels en novell av Natsume Sôseki. Förutom den rent språkliga träningen – och övningen i hieroglyf- och kanjikunskap – har detta kastat mig (eller kanske nästan "lurat tillbaka mig") in i den kanoniska världslitteraturen, med de skönhetsupplevelser detta innebär. Det känns väldigt bra. Jag stretar vidare – dels med den berömdaste medelegyptiska berättelsen av alla, den om Sinuhe, och dels med nästa Sôseki-novell. Framåt, framåt!

lördag 27 januari 2018

Pstu!

Ryukyuanska språk är kul - det är de enda  språk som med säkerhet kan sägas vara släkt med japanskan, talade på Ryūkyū-öarna söder om Japans kärnland. I Japan har de inte sällan setts som dialekter av japanska, men de är tillräckligt annorlunda för att definitivt betraktas som egna språk. Det kanske bekantaste av de ryukryuanska språken är okinawanskan (som inte bör blandas ihop med den okinawanska dialekten av japanska). Men det finns många fler. Ett roligt exempel på ett ryukyuanskt ord hittar vi på språket miyakoanska, där "människa, person" heter pstu, släkt med japanskans hito. Båda härstammar från den rekonstruerade protoformen *pito (som det sannolikt fortfarande hette på fornjapanska). Notera hur miyakoanskan bevarat den initiala konsonanten p, medan japanskan skiftat den till h. Japanskan har däremot bevarat vokalstrukturen i ordet, medan miyakoanskan förvandlat i-vokalen till ett sibilantljud (s) och skiftat -o till -u.

torsdag 21 december 2017

Period-riddare

Som många noterat är det ju Star Wars-tider just nu, med episod VIII, The Last Jedi, aktuell på biograferna. Jag hör till dem som tycker att filmen är lysande, men nog om det. Vad jag tänkte skriva om nu är etymologin till själva ordet jedi.

En vanlig, om än inte helt säker, teori är att George Lucas skulle ha fått ordet från det japanska begreppet jidai-geki (時代劇), som helt enkelt betyder det som på engelska skulle heta period-piece, eller kanske "kostymdrama" på svenska - kort sagt, filmer och liknande om (framför allt japansk) historia, med samurajer, ninja och liknande. Helt klart är ju att Lucas inspirerades starkt av sådant, inte minst av Kurosawas Den vilda flykten (på engelska The Hidden Fortress och på japanska 隠し砦の三悪人 , Kakushi toride no san-akunin) från 1958. Så antagandet att genrens namn skulla ha inspirerat ordet jedi är inte alltför långsökt. Men om så är fallet är det lustiga att det ju bara motsvarar japanskans jidai, "period, tidsålder". Så vi rör oss kanske med "period-riddare". Om vi tillåter oss att vara lite överetymologiserande och följa det s.k. etymologiska felslutet lite för långt ...

torsdag 12 oktober 2017

Dagens sandhi

... det vill säga konsonantassimilation:

det underbara japanska uttrycket グッジョブ (gujjobu), av engelskans good job. Notera hur den alveolara klusilen d assimilerats till den alveopalatala j! Rena sanskriten! Rent uttalsmässigt sker ju detta även rätt ofta i engelskt uttal av frasen, men först när den flyttas till ett annat skriftsystem och fonologiskt system kommer det upp i ljuset, så att säga.

söndag 14 maj 2017

Den siste ninjan ... är han luvisk, månne?

Minns ni C64-spelet The Last Ninja? Det är det nog rätt många i min generation som gör, i alla fall. På den tiden - i slutet av det glada (?) åttiotalet - var det spelet något av det ståligaste man kunde få se. Vackert att titta på, "exotisk/mystisk" musik ... och alltigenom präglat av 80-talets helfåniga ninja-fetisch. Idag är det närmast ospelbart - spelet var så övermåttan svårt och kontrollmässigt oprecist att man inte har någon större glädje av det idag. Spel var svårare förr.

Men: det finns en kul språklig detalj i det hela också. Hjälten i spelet var den siste ninjan själv, en viss "Armakuni", som bekämpade onda motståndare på den japanska landsbyggden (på platser med suggestiva namn som "The Wilderness" och liknande), träffade på buddhastatyer etc. Men redan i hjältens namn märker man att spelets autenticitet som ninjaskildring lämnade en hel del övrigt att önska. "Armakuni" är nämligen helt omöjligt som japanskt namn. Japanskan tolererar  inte stavelser som slutar på konsonanter (förutom den "moraiska nasalen" -n). Alltså blir redan herr Armakunis första stavelse anmärkningsvärt ojapansk. Skulle han förekomma på japanska skulle han få heta Arumakuni (det är oftast -u man använder när man vill antyda vokallöshet).

Så, njä. -Kuni låter iofs som det japanska ordet kuni (国), "land". Men "Arma-"? Det får mig att tänka på luviskans ord arma-, "måne". Men nu tror jag knappast att Armakuni kom från brons- och järnålderns Mindre Asien. Tyvärr.

För övrigt heter ön där det hela utspelar sig inte mindre än "Lin Fen". Mysko, med tanke på att japanska inte har något l-ljud i egentlig mening, och att f bara förekommer som allofon till h framför u. I alla fall i inhemska ord.

Jaja, jag skall sluta :-) Spelet är en klassiker, om än en som inte hållit så väl. Men ändock en klassiker.

lördag 25 februari 2017

Tjing!

Det var skam till sägandes över en månad sedan jag skrev på bloggen - skälet har varit sjukdom i kombination med stor arbetsbörda. Men nu är jag tillbaka - eller rättare sagt, jag är i just i detta nu i Tokyo. Och härifrån skall jag väl ha ett och annat att skriva! Sitter just och läser den skojiga boken How to Sound Intelligent in Japanese, som innehåller fullt med exempel på mer "abstrakt" japanska, japanskspråkiga diskussioner om vetenskap, religion och annat som man inte alltid hittar i handböckerna. Roliga grejer. Återkommer snart! Här skall bli fart å bloggen igen!

torsdag 12 januari 2017

Orphan often 'Ophan.



Mit kära hustru spelar just nu om Final Fantasy XIII. Slutbossen i detta spel är en jättelik, övermänsklig varelse (en så kallad Fal'Cie) med det ståtliga namnet Orphan. I den engelskspråkiga versionen av spelet motiveras detta namn med att varelsen och dess gelikar övergivits av sin gudomlige skapare, som de därför medelst ganska brutala medel vill återkalla till världen. Alltså Orphan, "föräldralöst barn".

Men se, det är lite mer komplicerat än så. I den japanska originalutgåvan av spelet heter bossen Ôfan, vilket i och för sig definitivt kan transkriberas till engelska "Orphan" (eller snarare: som skulle kunna vara en japansk återgivning av det engelska ordet). Men här finns nog en andra undermening också, nämligen en referens till den hebreiska bibelns övernaturliga ʾôphānîm, "hjul" (i singularis ʾôphān), som Hesekiel ser i sin majestätiska tronvision i Hesekiel kapitel 1. Mycket riktigt ser Orphan - särskilt i den sista versionen man möter - ut som ett stort hjul. Final Fantasy-spelen är fulla med mer eller mindre välhanterad judeokristen symbolik, så de övervärldsliga "hjulen" är säkert vad som åsyftas här. Men att det också går att tolka som "Orphan" gör ju inte saken sämre. Är namnet hebreiska eller engelska?




Svar: ja.

tisdag 27 september 2016

Japanska uttrar

Man måste älska japanska. Lärde mig idag ordet dassai (獺祭). Onlinelexikonet jisho.org definierar detta som "arraying a number of reference books in order to compose poetry; literary composition crammed with maxims, ancient episodes, legends, etc." samt det underbara "otters lining a catch of fish on a river bank; (people) making offerings (esp. of fish)".

Det är synd att svenska inte har ett ord för uttrar som ordnar fisk. Och för övrigt måste man skilja mellan detta dassai och det rätt liknande ordet dasai ( ), som betyder "osofistikerad, ocool". Ordet dassai är allt annat än dasai.


torsdag 11 augusti 2016

Nau

Som jag tidigare nämnt här på bloggen följer jag en del japanska twitterkonton (dels för att öva mina färdigheter i språket och dels för att ... ja, one likes to stay current om diverse japansk musik jag gillar, tv-spelskreatörer jag uppskattar etc.). Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg får man naturligtvis lära sig en hel del japansk twitterslang på det viset - en hel del saker man inte hittar i läroböcker och grammatikor.

Ännu ett exempel på detta är ordet なう (nau) som avslutar många twitteruppdateringar. Japanskan är ett språk som har gott om svåröversatta meningsslutpartiklar - yo (emfatiskt, ung. "så är det minsann"!), ne (ung. "inte sant?"), ka (gör meningen till en fråga), naa (starkt emfatiskt, "veeerkligen") och många andra. Jag funderade på om detta nau var ännu en sådan, som jag inte behärskade. Men så kom jag på svaret, som jag sedan fick bekräftat av en japansktalande god vän i musikbranschen. Det hela handlar om ett lån från engelskans now. Denna nyskapade "partikel" betyder alltså "detta sker nu".

ブログを書いてるなう。

tisdag 3 maj 2016

Utantill!

Jag har skrivit en krönika om att lära sig saker utantill. Läs här!

söndag 24 april 2016

Tiden är som vattnets flöde


Den klassiska japanska texten Hōjōki (ofta översatt ungefär "Berättelser från min hydda") från 1200-talet e.Kr. innehåller mycket poetiska beskrivningar av världens obeständighet och flytande natur, i sann buddhistisk anda - just detta med alla tings väsenslöshet och "icke-evighet" är ju en av buddhismens mest centrala dogmer. Texten (som jag på sistone ägnat mig åt att läsa en bit av som del i mina studier i bungo, klassisk japanska) börjar med följande fras, som blivit ett slags bevingat ord:

ゆく河の流れは絶えずして, しかも、もとの水にあらず。

... vilket med modernt japanskt uttal blir:

Yuku kawa no nagare wa taezu shite, shikamo, moto no mizu ni arazu.

Det hela betyder ungefär:

"Fast den rinnande flodens ström aldrig slutar, är vattnet likväl aldrig detsamma."


Visst får man lite Herakleitos-vibbar av detta uttalande? Den grekiske filosofens kända uttalande dis es ton auton potamon ouk an embaiês ("man kan inte stiga ned i samma flod två gånger") använder precis samma bild som författaren Kamo no Chōmei gör i den japanska texten. Det är en vacker bild för världens flytande väsen.

Jag gillar det hela riktigt mycket ... så jag skrev en låt. Och spelade in den. Det blev ett slags märklig post-proggig sak (jag har en gammal bakgrund som proggaktig trubadur, bland annat), med referenser till Kamo no Chōmei, Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht och hegeliansk filosofi. Lite av varje, kort sagt. Och så gjorde jag en musikvideo till, baserad på bilder tagna av My Dear Lady Rebecca Bugge.

Underverket kan ses här. Sprid gärna om ni gillar!