Go West!

 

Luwian word of the day:

 

ipatarmayan (probably meaning "westward").

 

 

 

 

Probably from the root *(h₃)yebʰ-, which originally meant "enter" (here in reference to the sun, entering in the west) but received... a more specific (and sexual) meaning in the Indo-European branches outside Anatolian and Tocharian. This change in meaning is, btw, one of the arguments often adduced for Anatolian and Tocharian being the two earliest to leave the common IE fold (among numerous others).

 

Also, this happens to be a photo from West Road in Cambridge!

I guess that could be something like iparwaššiš ḫar(u)waš ("western road") in Cuneiform Luwian (in the nominative singular)!

Semitologisk nätkonferens!

Imorgon – tisdag 31/3 – händer något kul: i dessa innesittartider har det anordnats en semitologisk onlinekonferens! Undertecknad skall vara med bland talarna och prata anatoliska låneord i ugaritiska. Mycket annat kul står också på programmet för konferensen, som är öppen för åhörare: för att få se länk till programmet och hur man loggar in, titta här!

Den siste ninjan ... är han luvisk, månne?

Minns ni C64-spelet The Last Ninja? Det är det nog rätt många i min generation som gör, i alla fall. På den tiden - i slutet av det glada (?) åttiotalet - var det spelet något av det ståligaste man kunde få se. Vackert att titta på, "exotisk/mystisk" musik ... och alltigenom präglat av 80-talets helfåniga ninja-fetisch. Idag är det närmast ospelbart - spelet var så övermåttan svårt och kontrollmässigt oprecist att man inte har någon större glädje av det idag. Spel var svårare förr.

Men: det finns en kul språklig detalj i det hela också. Hjälten i spelet var den siste ninjan själv, en viss "Armakuni", som bekämpade onda motståndare på den japanska landsbyggden (på platser med suggestiva namn som "The Wilderness" och liknande), träffade på buddhastatyer etc. Men redan i hjältens namn märker man att spelets autenticitet som ninjaskildring lämnade en hel del övrigt att önska. "Armakuni" är nämligen helt omöjligt som japanskt namn. Japanskan tolererar  inte stavelser som slutar på konsonanter (förutom den "moraiska nasalen" -n). Alltså blir redan herr Armakunis första stavelse anmärkningsvärt ojapansk. Skulle han förekomma på japanska skulle han få heta Arumakuni (det är oftast -u man använder när man vill antyda vokallöshet).

Så, njä. -Kuni låter iofs som det japanska ordet kuni (国), "land". Men "Arma-"? Det får mig att tänka på luviskans ord arma-, "måne". Men nu tror jag knappast att Armakuni kom från brons- och järnålderns Mindre Asien. Tyvärr.

För övrigt heter ön där det hela utspelar sig inte mindre än "Lin Fen". Mysko, med tanke på att japanska inte har något l-ljud i egentlig mening, och att f bara förekommer som allofon till h framför u. I alla fall i inhemska ord.

Jaja, jag skall sluta :-) Spelet är en klassiker, om än en som inte hållit så väl. Men ändock en klassiker.

Nätjubel

Den föreläsning jag i måndags höll som del av Lunds universitets 350-årsjubileum kan nu ses på Youtube, här!

Jubel!

På måndag den 10/4 klockan 19 håller jag öppen föreläsning om den gamla Främre Orienten och dess språkvärld som nyckel till religionsstudier - detta som del i Lunds universitetets "jubileumskurs" i och med 350-årsjubileet. Alla välkomna till LUX' aula (Helgonavägen 3 i Lund)! Här kan man läsa mer om det hela, inklusive en liten förhandsintervju med undertecknad!

Fler samlade ord

Här kommer en liten sammanställning av den senaste tidens "dagens främreorientaliska ord" från mitt Twitter-konto - lägger ut sådana med viss regelbundenhet, för allmänhetens uppbyggnad, och då och då gör jag en sammanställning här (översättningarna är till engelska, iom att det är så jag givit dem å twitter):

Azzun-ha-wa-ta azzuwi saranta iziha - "Horse I added upon horse."
(luvisk fras ur KARATEPE-inskriften, där härskaren Azatiwada skryter med sina insatser)

Azanta ("they loved").
(luviska)

Ydʿt hlk kbkbm ("she who knows the course of the stars").
(ugaritiskt epitet på Pughat, ur Aqhat-eposet)

Sbrdn ("bronze spear maker"), from Hurrian *sipar-ten-, "bronze maker", itself including a borrowing from Akkadian siparru, "bronze".
(ugaritiska)

Pahalati- (from Northwest Semitic Baʿalat, "The Lady", note Luwian h used to render Semitic ʿayin!)
(luviskt gudanamn, som synes inlånat från nordvästsemitiska)

Tarriyanalli- ("third rank officer").
(luviskt ord, inlånat till hettitiska - notera tarri-, släkt med svenskans "tre", om än sannolikt i annat avljudsstadium - om man får tro Eichner - eller med en anaptyktisk vokal, om man får tro Melchert och Kloekhorst)

Prln (probably "diviner", loan from Hurrian *furulinni), title of ʾAttēnu, whose student ʾIlimilku wrote down the Baal Cycle.
(ugaritiska)

Akkuškezzi ("s/he keeps drinking, s/he drinks again and again", imperfective).
(hettitiska, från roten *h1egwh-, "dricka", som även syns i latinets ēbrius, "berusad").

Per-/parn- ("house").
(hettitiska)

Aika-wartanna ("one turn, one lap", cf. the almost identical Sanskrit eka-vartana).
(Mitanni-indiskt ord, bevarat som lån i hettitiskspråkig text om hästträning)

 Xahba-, xãhba- ("grandchild").
(lykiska)

Tideimi ("son").
(lykiska)

Kbatra- ("daughter").
(lykiska, japp, släkt med "dotter")


... och som avslutning på detta inlägg, det fantastiska hettitiska ordet
Paršnili ("like a leopard, in the way of a leopard").

Det kom ett paket ...!

Hämtade ett märkligt paket på posten:

Vad kan väl finnas inuti? Låt oss undersöka saken ...

En mystisk låda! The plot thickens ... vad kan väl finnas i den, då?


...

Tadaaa! Där har vi den!

Samlade twittrade ord!

På senare tid har jag roat mig med att på mitt twitterkonto lägga ut "dagens hettitiska ord" (och ibland något luviskt eller ugaritiskt). Kalla det främreorientalisk språkfolkbildning!

Här tänkte jag sammanfatta den skörd som hittills förekommit. Jag återger dem som jag skrivit dem å twitter, dvs. på engelska. När jag tittar igenom dem ser jag att det blivit mycket fler än man kunde tro - och på fler språk. Hettitiska är som sagt det vanligaste, men flera andra språk har det blivit. Och fler ord kommer! Här är de hittills samlade:

Alwanzatar ("sorcery").

Ḫarpanalla/i- ("rebel"). [luviska]

Išḫaššara- ("lady").

Kappi- ("small").

Ḫurzašdu ("may he/she/it curse!").

Kallištarwana- ("party, feast").

Aruna- ("sea").

Ḫūmant- ("all").

Idālu- ("evil").

Negna- ("brother").

Massana/i-, "god". [luviska]

Ḫalki- ("grain").

bṯn ("serpent, snake, dragon") [ugaritiska]

Ḫarki- ("bright", "white").

Kattaluzzi- ("threshold").

Azzu- ("horse"). [luviska]

Hamsukala- ("great-grandson"). [luviska]

Keššar ("hand").

Zarza ("heart") [luviska]

Zamakur ("beard").

Murṣu(m) "Disease, illness". [titta, ett ord på akkadiska smög sig in också!]

ʾuṣbuʿātu-ha ("her fingers"). [ugaritiska]

Išḫaḫru- ("tear").

ḏhrt ("dream, vision") [ugaritiska]

Ḫappiriya- ("city").

Kussiʾu ("throne"). [ugaritiska]

Tarḫuilātar ("strength, courage, heroism")

Kūruriyaḫḫešker ("they kept being hostile, they kept behaving like enemies, they kept waging war").

Zaḫḫiyawaštati ("we [will] fight each other").

Hantawata/i- [luviska]

Ḫenni ("now") [hurritiska!]

Häst till häst

Så här kunde man skryta på 700-talet f.Kr. om man var Azatiwada, härskare över en luvisk stadsstat:

  ^EQUUSá-zú-⁽ⁿ⁾pa-wa-ta ^EQUUSá-zú=wi SUPER+r-ta i-zi-i-há
"Häst lade jag till häst ..."


Azatiwada lämnade efter sig en lång, tvåspråkig inskrift (luviska och feniciska), där han berättar om alla bra saker han gjort. Bland annat har han alltså (med ett stereotypt uttryck) ökat arméns hästbestånd. Hans namn betyder för övrigt "Den av Tiwat [solguden] älskade". Inte illa.

I meningen ovan kan man notera ordet az(z)u-, som är den luviska varianten av det allmänna indoeuropeiska ordet för "häst" (latin equus, sanskrit aśva-, gotiska aihwa- etc.), här i form av en u-stam.


Citet ovan kommer från utgåvan i Werners Kleine Einführung ins Hieroglyphenluwische (1991, s. 66), men raden kan hittas i andra utgåvor också.

Anatoliska boktips

Om man är intresserad av luviska - ett av den indoeuropeiska anatoliska språken, som talades under brons- och järnåldern i det som idag är Turkiet och norra Syrien, kan jag rekommendera Annick Paynes bok Hieroglyphic Luwian - An Introduction with Original Texts. Bra grejer! Och för den delen - om man vill börja lära sig hettitiska kan man gärna skaffa Theo van den Houts lärobok!

Gilbert, Sullivan och filologin!

Jag, som älskar både antika främreorientaliska språk och Gilbert & Sullivan, höll på att trilla av stolen av glädje när jag såg följande fantastiska variant på "The Major General's Song" ur The Pirates of Penzance ... på temat biblisk-främreorientalisk filologi! :




"I am the very model of a biblical philologist - I'm quite the Semitician and a passing Hittitologist!" - fantastisk låt, inte sant?

Forskning, forskning!

Mitt forskningsarbete är just nu inriktat, som sig bör, på mina två forskningsprojekt - dels mitt VR-projekt om indoeuropeisk-bibliska kulturkontakter och dels på mitt ännu inte avslutade projekt om informationsbevarande och klassisk språk- och textforsknings möjliga inflytande över frågan om bevarande av textmaterial om använt kärnbränsle. I det förra fallet tänker jag just nu omarbeta en konferenspresentation från 2012 (Oxford) om det hebreiska (och allmänsemitiska) ordet för "häst" - och dess sannolikt indoeuropeiska bakgrund - till en artikel. Det rör sig om frågan om ett eventuellt lån från luviska, och hur den luviska urformen till ordet kan ha sett ut. Det är alltid en märklig upplevelse att gå tillbaka till saker man skrev för några år sedan och se vad man kan göra med det nu. Med lite tur skall det gå vägen.

Det andra rör sig alltså om mitt projekt om informationsbevarande över lång tid. Där spekulerar jag just nu i vikten av att hålla jämförande/historisk språkvetenskap levande i avlägsna framtider, för att man då skall kunna läsa dagens texter om använt kärnbränsle, och därmed undvika att bli strålskadad. Det är ett ovant ämne för mig som humanvetare att skriva om, men också fascinerande. Jag har tidigare, inte minst i min bok Orden och evigheten, argumenterat för vikten av att tekniska fält använder kunskaper från klassisk humaniora för att vidga sina vyer - och detta projekt är just ett exempel på det. Väldigt roligt att få deltaga i! I en annan artikel som skall höra till detta projekt drar jag paralleller mellan kärnbränslefrågan och den feniciske konungen Eshmunazor II:s gravinskrift (något som jag också hade seminarium kring i december). Det ni! Och det du, Eshmunazor - det hade du inte väntat dig!

Småland, hästar och bloggar

Mitt under all spänning inför mitt nästa vecka förestående romansläpp har jag tillbragt några dagar i mörkaste Småland tillsammans med hustru och svärfar. Här har jag arbetat med mitt bidrag till årets OTSEM-konferens i Oxford, där jag som första gången skall deltaga som doktorerad forskare och inte som doktorand. Jag sitter och skriver och funderar kring det hebreiska ordet sûs, som betyder "häst". Det föreslås ofta att detta ord skall vara ett indoeuropeiskt lån; ibland har man föreslagit en bakgrund i indiskbesläktade språk i Främre Orienten och ibland (och mera övertygande) ett ursprung i luviska i Mindre Asien. Det är den senare möjligheten jag försöker undersöka och ge ett bidrag till. Vi får se hur det hela går. Det luviska ordet för "häst" var något i stil med asu- eller azzu- och är i sin tur besläktat med den större indoeuropeiska familjen av "häst"-ord (latin equus, grekiska hippos/ikkos, sanskrit aśva-, forniriska ech, tochariska yakwe/yuk etc.), men de anatoliska språken (hettitiska, luviska med flera) verkar ha bevarat en äldre form med en u-stam istället för en o-stam som i de övriga indoeuropeiska språken (något som påpekats av IE-forskaren Alwin Kloekhorst). Jag tror mig i alla fall ha några intressanta idéer kring det hebreiska sûs (med övriga paralleller i andra semitiska språk, som t.ex. ugaritiskans ssw) och dess eventuella lånrelation till det luviska ordet. Vi får se vart det bär.

Nu har jag för övrigt avslutat min vecka som gästbloggare hos Norstedts apropå det kommande boksläppet av Serafers drömmar. Här följer länkar till de fem inläggen:

1. Har framtiden redan hänt?
2. Barock-punk?
3. Serafer och keruber
4. Lynch, Platon och fossiler
samt till sist
5. Fantastikens rum

Avpolleterat femininsuffix

Var på hettitologikonferens för ungefär en vecka sedan, där jag bland annat fick höra den store Craig Melchert utlägga sina idéer kring den så kallade "i-mutationen" på luviska. I min bok "Ett träd med vida grenar" nämner jag den teori densamme lade fram i en artikel på 90-talet, att detta suffix (ett mysko "i" som dyker upp mellan stammen och ändelsen i nominativ och ackusativ av animata substantiv på luviska) är en rest av gamla indoeuropeiska femininsuffix. Men nu visar det sig att Melchert gjort helt om i frågan - allt som är fast förflyktigas, som det brukar heta! Men så måste det ju också vara.

"Barn" på anatoliska språk

De anatoliska språken (dvs. en indoeuropeisk undergrupp av språk som talades i dagens Turkiet under antiken) finns i ett antal varianter. Det kändaste anatoliska språket är hettitiska, som vi har en stor mängd litteratur bevarad på. Sedan finns det också luviska, som talades i södra Anatolien, och dess nära släkting lykiska (dessutom finns en lite annorlunda dialekt av lykiska som brukar kallas milyiska). Och så ett antal andra: kariska, pisidiska, sidetiska och den ganska avvikande lydiskan.

Men alla dessa är alltså anatoliska, precis som svenska, engelska, tyska, holländska etc. alla är germanska. Lite roligt är då att se hur olika sätt dessa språk har att uttrycka ett så centralt ord som "son" eller "barn".

Det hettitiska ordet för "son" är inte säkert känt (det skrivs med ett ideogram vars läsning är osäker), men ett ganska sannolikt förslag är att ordet hette pulla-, vilket då skulle vara släkt med sanskrit putra- och oskiska puklo- (båda "son").

På luviska heter "son" eller "barn" ofta nimuwiza-, vilket kommer av ni- ("o-", "inte") och muwa- ("kraft"), alltså egentligen "den kraflöse".

På lykiska använder man istället ordet tideimi (som vi såg tidigare på bloggen). Deta ord kommer av den indoeuropeiska roten *dheh1(i)- som betyder "suga" eller "dia" (det svenska ordet "dia" kommer just av samma rot). Det lykiska ordet betyder alltså "den som diar", "dibarn". Se där hur så pass närbesläktade språk ändå kan skaffa helt olika ord för ett så centralt begrepp!

Tävlingen avgjord

Vi har vinnare (flera stycken, till och med)! Luviska är språket, närmare bestämt hieroglyfluviska (bekanta till mig brukar kalla det "toppluviska!").

Meningen betyder "Jag är Halparutiyas, domaren/härskaren,gurgum-isk konung", där kurkumawanas är en ortbeteckning. Närmast rätt svar kom signaturen Idher, som också klarade att rubriken betyder "Vad är detta". Men alla som kopplade luviskan (och även förslaget hettitiska, som ju är nära släkt med luviska) kan yvas och känna sig stolta. Kanske någon mer sådan tävling någon gång, eller?