Kilfilm

För några år sedan gjorde Eva Rystedt och jag en liten film om språk och skrift i Främre Orienten, under Humanistportalens egid. Jag berättar om kilskrift och ugaritiska, och vi botaniserar i Medelhavsmuseets samlingar.

Det hela kan ses här!

Gilbert, Sullivan och filologin!

Jag, som älskar både antika främreorientaliska språk och Gilbert & Sullivan, höll på att trilla av stolen av glädje när jag såg följande fantastiska variant på "The Major General's Song" ur The Pirates of Penzance ... på temat biblisk-främreorientalisk filologi! :




"I am the very model of a biblical philologist - I'm quite the Semitician and a passing Hittitologist!" - fantastisk låt, inte sant?

Kanyl

Idag läser vi om kanylattacker i Xinjiang (det gamla tocharerlandet!). Ordet "kanyl" är bara ett av de många som troligen delar en etymologi från grekiskans kanna ("[vass]rör"), som använts i den mer utvidgade betydelsen "ihåligt rör". Det grekiska ordet (som givit latinets canna) är i sig sannolikt ett lån från akkadiskans qanû eller någon annan semitisk kognat till detta.

Andra ord som antagligen ursprungligen kommer av qanû är "kanon" (i båda betydelserna - kánon var ursprungligen en mätsticka) och "kanal", engelskans cane samt qanat. Det akkadiska ordet kan eventuellt vara lånat från sumeriskans gin. Se där hur orden kan överleva!

Hand-börjare

En bekant till mig från grundskolan, som skall förbli namnlös, skapade en gång i lågstadiet vad jag tycker är en fullständigt lysande folketymologi. Det hela rörde sig om något slags uppgift vi måste ha fått att rita ett djur och skriva en liten vers om detsamma. Person X ritade en groda, och skrev om honom:

"Men han är en sörjare,
men han gillar hand-börjare."

Och mycket riktigt - i sin hand hade grodan en hamburgare. Helt logiskt egentligen: man håller ju den i handen när man börjar äta den, inte sant?

Folketymologier är skoj - själv har jag alltid gillat den gamla babyloniska (sannolikt men inte helt säkert felaktiga) förklaringen till namnet på Babylons nationalgud Marduk, nämligen att det skulle komma av sumeriskans amar-Utu(k), "solgudens ungkalv". Kreativt, den måste man säga!

Och apropå skolan (brrr!) och hamburgare har jag alltid undrat varför det ansågs vara viktigt att lära sig glosan die Hackfleischtradition i högstadietyskan. Ett stort mysterium!

Ur-Nammu i England

Var igår på British Museum och besåg många vackra gamla saker som jag tidigare bara åsett i böcker - och en hel del annat skoj, bland annat en av gamle kung Ur-Nammus inskriftstavlor, vars likar jag tidigare studerat i tryckt format. Det var roligt att kunna läsa sumerisk inskrift direkt från plattan, så att säga. Vi tog också en bild av underverket:



Texten lyder i transkription:
^dInanna
nin e-an-na
nin-a-ni-(r)
Ur-^dNammu
nitah kalag-ga
lugal Urim^ki-ma
lugal ki-en-gi(r)-ki-uri-ke₄

"Till Inanna,
Eannas härskarinna,
sin härskarinna,
Ur-Nammu,
den mäktige mannen,
konung av Ur,
konung av Sumer och Akkad..."

Som synes ger denna del av texten bara dativobjektet (Inanna) och subjektet (Ur-Nammu, i ergativ, markerat av ändelsen -ke₄, egentligen genitiven -k plus ergativen -e). Texten fortsätter väl på baksidan med själva verbet, att han "byggde" något till gudinnan (antagligen verbet muna(n)dù, "han byggde åt henne/honom", som ständigt återkommer i dessa sammanhang).

Roligt var också att se de mäktiga neoassyriska relieferna från 701 f.Kr. föreställande belägringen av Lakish i Juda. Dem har man ofta sett på bild innan, men foton gjorde inte dem riktigt rättvisa.

Död tunga

Dagens roliga sökning som landade på min engelskspråkiga blogg, Dead Tongues Whispering:
någon hade sökt på frasen "What happens to dead people's tongues?" och hamnat hos mig. Jag får mycket märkliga bilder i huvudet nu av onda skelett med utstickande tungor...

Detta med att använda "tunga" som uttryck för "språk" är mycket spritt: latinets lingua, hebreiskans lāšôn, sumeriskans eme, akkadiskans lišānum . Naturligtvis ingen märklig utveckling, men det är kul att se den återkomma. Till och med på tochariska används ordet kantwo (etymologiskt identiskt med lingua och "tunga") i betydelsen "språk".

Men vad gjorde man egentligen med döda människors tungor? Tja... enligt en historia skall Marcus Antonius' hustru Fulvia ha genomborrat den döde Ciceros tunga med en hårnål för att hämnas de tal han hållit mot hennes make: det är ju en mer aggressiv variant...

Enheduanna i Farsta

På lördag den 29/11 kommer jag att hålla ett föredrag på Farsta Bibliotek som del i deras utställning om Irak/Mesopotamien och dess kulturhistoria. Det hela går av stapeln klockan 15.00 och kommer bland annat att handla om Enheduanna, världens första till namnet kända författare, dotter till konung Sargon av Akkad på 2200-talet f.Kr. Läs mer här!