Texten lyder i transkription:
dInanna
nin e-an-na
nin-a-ni-(r)
Ur-dNammu
nitah kalag-ga
lugal Urimki-ma
lugal ki-en-gi(r)-ki-uri-ke4
"Till Inanna,
Eannas härskarinna,
sin härskarinna,
Ur-Nammu,
den mäktige mannen,
konung av Ur,
konung av Sumer och Akkad..."
Som synes ger denna del av texten bara dativobjektet (Inanna) och subjektet (Ur-Nammu, i ergativ, markerat av ändelsen -ke4, egentligen genitiven -k plus ergativen -e). Texten fortsätter väl på baksidan med själva verbet, att han "byggde" något till gudinnan (antagligen verbet muna(n)dù, "han byggde åt henne/honom", som ständigt återkommer i dessa sammanhang).
Roligt var också att se de mäktiga neoassyriska relieferna från 701 f.Kr. föreställande belägringen av Lakish i Juda. Dem har man ofta sett på bild innan, men foton gjorde inte dem riktigt rättvisa.
2 kommentarer:
En av mina första seriösa explorationer in i döda språk var när jag var tonåring och jag följde med mina föräldrar till The British Museum under ett besök i London. Själva besöket var förstås helt fantastiskt, men det roligaste med besöket var en bok jag köpte i gift-shoppen som hette "How to read hieroglyphics" (jag minns inte titlen exakt, men något sådant var det) vilket gav en grundkurs i hur man läser hieroglyfer, full med exempel från museét.
Jag läste den boken fram och bak ända till jag nästan kunde läsa dom enklare exemplen utan problem, och dom svårare med lite hjälp av ordlistan bak i boken.
Några år senare åkte vi tillbaka, och månaderna innan så hade jag åter igen lusläst min lilla manual (som var specifikt inriktat på de inskriptioner som stod utställda på British Museum). Gissa om vilken upplevelse det va att gå runt i den byggnaden och kunna läsa ord som skrivits ner för flera tusen år sen, det var en upplevelse som jag aldrig glömmer.
Då vet vi också varifrån Dagens Boktips fick inspiration till vinjetten:
Ni nanna ni nanna...
Sumeriskt, då alltså?
Skicka en kommentar