fredag 27 februari 2009

Torkan och Leviatan

Forskningsrapport:
Jag tror att jag har kommit fram till en intressant parallell mellan det (för)bibliska havsmonstret Leviatans religionshistoriska utveckling från fruktansvärt kaosmonster (i de kanaaneiska texterna från Ugarit) till skapat väsen (Jobsboken) och till och med leksak för Gud och hur den dödande torkan i Ugarit är en direkt fiende till Baal, sedan också för Jahve i vissa tidiga lager i Gamla Testamentet, sedan ett verktyg för att visa Baals maktlöshet (Elias kamp mot Baalsprofeterna på Karmel i 1 Kung 18) och till sist ett vapen för att straffa de "orättfärdiga" (Malaki 4:1 med svensk numrering). Båda de stora gamla främreorientaliska kaosmakterna (Havet och Döden/Torkan) underordnas efterhand den israelitiska monoteismen på ett lustigt parallellt sätt - och jag tror att man kan följa denna process i texterna själva.

Och även annat skrivande går framåt - både popvet/essäistik och skönlitteratur. Det senare rör sig dock inte just nu om judisk-romerska äventyrshistorier utan om mycket mer högtflygande saker. Grubbla på den, ni.

Och tidningen Vi recenserar Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia. Anmälan kan man läsa här.

onsdag 25 februari 2009

No we can't

Apropå den rådande rojalistiska yran ligger det nära till hands att påminna om Äldre Västgötalagens välkända ord: Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ. Rätten att vrækæ känns inte så stor just i detta läge...

onsdag 18 februari 2009

Astrologisk folketymologi

Folketymologier är roliga saker. Människor vill ofta "förstå" ord utanför den egentliga etymologiska kontexten för att få dem mer "begripliga"; ibland kan detta ha rent ideologiska skäl, där man vill visa ett eller annat märklgt sammanhang. Detta var naturligtvis minst lika vanligt under antik och medeltid som idag, och man hade också på den tiden sina motsvarigheter till "undervisitetet" och "ryggmatism".

Ett sådant fall finner vi i indisk astrologi. Astrologin kom till Indien från den helleniserade världen under senantiken, och det gör att den fick med sig mycken grekisk terminologi som till en början rakt av lånades in i de indiska astrologitexterna på sanskrit (senare började man komma på egna termer, men i tidiga texter är det ofta gott om grekiska låneord). Så finner vi Venus omnämnd som Asphujit (grekiska Aphroditê) och solen som heli, av grekiskans hêlios. Det senare fallet är språkhistoriskt intressant, eftersom det visar att grekiskan på vissa håll uppenbarligen behöll uttalet av bokstaven êta som långt e en bit in i det första kristna millenniet (bokstaven bytte efter hand uttal till i genom den så kallade itacismen). Likaså antyds av ordet heli att spiritus asper i vissa sammanhang ännu hade kvar sitt h-uttal, som var under utdöende.

Men exemplet på folketymologi jag tänkte på var ordet för stjärntecknet Vattumannen. Detta tecken heter i hellenistisk grekisk astrologi Hydrochoos ("vattenhällaren"). Indierna lånade in detta ord, men anpassade det lite för att få fram ett sanskritord av det. Så skapades stjärnteckensnamnet hrd-roga, vilket på sanskrit betyder "hjärt-sjuka". Denna folketymologisering stämde bra med det astrologiska systemet, enligt vilket tecknet Vattumannen styrdes av Saturnus, den mest onda av de sju klassiska planeterna - och därmed mycket inne på plågor och sjukdomar!

söndag 15 februari 2009

Lilla Venedig

Jag tycker att etymologin till landsnamnet Venezuela är rolig. Det betyder egentligen "lilla Venedig" (Venezia+diminutivsuffix). Uttrycket skall ha kommit av att de europeiska kolonisatörerna såg hus byggda över vatten och då associerade till den bekanta italienska staden. Skoj sånt. Det finns också teorier om att ordet faktiskt skulle vara ett ursprungligt amerikanskt uttryck, men Venedig-varianten är den vanligaste förklaringen. Det kolonisatörerna såg var antagligen något i den här stilen:

lördag 14 februari 2009

Manga-kiai

I japansk manga, anime och tvspel där folk ägnar sig åt någon form av strid eller kampkonst - vilket de ofta gör - är det kutym att alltid lite vackert utropa namnet på sina hemliga attacker medan man utför dem för att nedgöra någon ond fiende (antagligen medan man flyger genom luften). Att inte ha ett särskilt framskriket namn på sina angrepp skulle inte hålla alls. Det hela är väl en variant på den gamla budoprincipen om kiai, stridsropet, ofta hört i kendomatcher och liknande. Spela bara lite Street Fighter och hör Ryu och mesproppen Ken skrika "HADOKEN!" och "SHORYUKEN!" så förstår ni vad jag menar.

I översättning kan dessa utrop bli lite roliga. Såg just i en till engelska tolkad manga attackskriket "NAKED FALLING CHERRY BLOSSOM!"

Det är hårt, det.

onsdag 11 februari 2009

Till den döende konjunktivens försvar

Enligt Aftonbladet vill en kd-person att statsministern skall avsluta sina tal med ”Gud välsigna Sverige!”

Rent förutom det fåniga och amerikaniserade i detta förslag kan en grammatikräv som jag inte låta bli att irritera mig på avsaknaden av konjunktiv i denna slogan (åtminstone som Aftonbladet återgav den): "Gud välsigne Sverige" skulle väl vara bättre. Fast bara lite. Väldigt lite.

tisdag 10 februari 2009

Jonas Thente recenserar De kaldeiska oraklen

Jonas Thente gillar min kommenterade översättning av De kaldeiska oraklen. Han recenserar den antika aforismsamlingen på DN:s bokblogg och kommer fram till att det rör sig om "bra shit". Läs här!

söndag 8 februari 2009

IWAKAN

Detta helt underbara artikelabstract kunde jag bara inte undanhålla er. Det handlar om den särskilda, ganska obehagliga, känsla man drabbas av när man stiger på en rulltrappa som inte rör sig. Uppenbarligen har de finurliga japanerna kommit på ett särskilt ord för denna känsla av antiklimax (ordet "antiklimax" blir här ett särskilt skämt, som grekiskkunniga läsare kommer att ha roligt åt!). Ordet är iwakan, och artikelns författare har forskat på hur denna känsla uppstår rent psykomotoriskt. Abstractet innehåller också lite underbar engrish, eller vad sägs om detta?:

When we step in stopped escalator, we strongly feel odd sensation called "IWAKAN" in Japanese.

Och tack till Sara för att med sitt örnöga ha uppmärksammat mig på detta ord!

onsdag 4 februari 2009

Senecas läkemedel

Dagens fundering: Kände sig ena halvan av Astra-Zeneca inspirerade av Seneca den äldre eller Senecca den yngre? Vilket skulle passa bäst för ett läkemedelsföretag: stoisk filosofi och dramer eller retorik? Eller är det jag som missar något? Det finns iofs också ett indianspråk som heter Seneca, bara för att skoja till ännu mer. Det säger man ng lärda saker på. Men äldre eller yngre?

Och vad säger oss detta om Losec?

måndag 2 februari 2009

Konsekutiv och influensa

Influensan min är inte helt över än tyvärr... för övrigt älskar jag sådana konstruktioner ("influensan-min"), där ägandet uttrycks med suffix, nästan som på hebreiska eller turkiska. Imorgon skall jag berätta för mina elever om hebreiskans konsekutivformer, de som till synes vänder "tempusen" bak-och-fram när man sätter prefixet "och-" framför (perfekt får ungefär imperfektens betydelse och tvärtom, fast det rent historiskt sett naturligtvis inte är det som händer egentligen). Jag har själv skrivit en vetenskaplig artikel om denna klassiska lustighet, som faktiskt är ett av hebreiskans allra mest ålderdomliga drag (det har vissa paralleller i akkadiskans och ugaritiskans tempussystem). Det skall också hållas ett seminarium på teologen just om denna fråga precis i morgon (!). Om jag skall dit eller inte beror på min hälsa. Kan för övrigt nämna att jag på lördag den 7e februari pratar om Baal och Jahve på Klassikerförbundets årsmöte, Stortorget 3, Stockholm. Där kanske man träffar någon bekant?