Bo-bo-bo-bo ... bludgeoning angel!

Dagens underbara titel på japansk populärkultur är Bludgeoning Angel Dokuro-Chan.

Man får i och för sig inte heller glömma mangan Bobobo-bo Bo-bobo.

Manga-kiai

I japansk manga, anime och tvspel där folk ägnar sig åt någon form av strid eller kampkonst - vilket de ofta gör - är det kutym att alltid lite vackert utropa namnet på sina hemliga attacker medan man utför dem för att nedgöra någon ond fiende (antagligen medan man flyger genom luften). Att inte ha ett särskilt framskriket namn på sina angrepp skulle inte hålla alls. Det hela är väl en variant på den gamla budoprincipen om kiai, stridsropet, ofta hört i kendomatcher och liknande. Spela bara lite Street Fighter och hör Ryu och mesproppen Ken skrika "HADOKEN!" och "SHORYUKEN!" så förstår ni vad jag menar.

I översättning kan dessa utrop bli lite roliga. Såg just i en till engelska tolkad manga attackskriket "NAKED FALLING CHERRY BLOSSOM!"

Det är hårt, det.

Exegetisk manga ... eller nåt

En av de bästa mangatitlar jag har hört är Let's Bible. Det faktum att serien handlar om en ängel och en mode- och sexintresserad fiskare i Kroatien gör inte saken sämre. Japaner ...

Manga och Maimonides

Sitter i dagarna och jobbar med tvenne översättningsprojekt. Det ena är (kanske något paradoxalt) mycket lättare - nämligen att på Swensko återge två kapitel ur Maimonides' stora judiska lagkod Mishne Tora. Textbiten i fråga handlar om Messias-föreställningar, och kommer att publiceras vad det lider.

För mig är det andra projektet dock långt mer besvärligt än 1100-talshebreiska: det handlar om att åt min fästmö från japanska översätta den sjätte volymen av mangan Wild Ones (Arakure), som ännu inte finns på något västerländskt språk. Kanji är jobbigt, och min japanska är påver ... det går framåt - fast långsamt. Men vad gör man inte så här i juletid ;-)

Orm... Zolom... whatever...

Dagens ämne blir japaniserad populärkulturell reception av fornnordisk mytologi. Det är ett lustigt faktum att modern japansk popkultur har en stor fetisch för fornnordisk mytologi. På många ställen i japansk manga- anime- och tvspelskultur finner man diverse egenartade asareferenser, oftast omtolkade till oigenkännlighet. Särskilt humoristiskt kan detta bli ifråga om namnformer, som kan bli lite märkliga på grund av japanskans och fornnordiskans mycket olika ljudsystem. Ofta är det när japanska återgivningar av nordiska ord och namn skall återföras till latinsk skrift som de verkliga missarna inträffar.

Ett känt exempel är mangaserien Oh, my goddess, där de tre nordiska nornorna Urd, Skuld och Verdandi lånat sina namn till titelns gudinnor. Men japanska skiljer varken på l/r eller b/v, vilket lett till att man i japansk media återger huvudfiguren Verdandi som Belldandy (!) när man vill vara "flashig" och skriva med latinsk skrift (det latinska alfabetet har en viss mediastatus i Japan). Ett ståtligt namn på en av nornorna har så kommit att låta som riktig bimbo.

Inte fullt lika bekant är en liknande fadäs i det geniala tvspelet Final Fantasy VII. Däri förekommer en stor och elak ormvarelse med det mystiska namnet "Midgar Zolom". Midgar är namnet på den jättelika stad där spelet börjar, men vad en "zolom" är för något har biologerna inte riktigt lyckats knäcka. Lösningen är naturligtvis en transkriptionsmiss: på japanska hette vidundret midogaruzuorumu, vilket helt enkelt var sättet att återge det nordiska Midgardsormr - det vill säga "Midgårdsormen". It all falls into place...

Klädsel kawaii

Ordet kawaii (gärna uttalat med hög, pipig och överentusiastisk röst) har de senaste åren smugit sig in i en del svenskars språkbruk - det har blivit ett sant modeord, en markör för en hel kulturell strömning. För den som inte vet är kawaii det japanska ordet för "söt". Söthet är en central del av den moderna japanska kulturen (så till den grad att till och med japanska skyltar om "militärt område, tillträde förbjudet" illustreras med en gullig liten minimilitär med enormt huvud och runt kropp), och via manga och anime har detta tagit sig in i svensk kultur också. Likaså ordet.
Sedan bör man vara medveten om att det finns väldigt mycket japansk kultur som inte är kawaii överhuvudtaget. Läs Kozure Okami (Lone Wolf and Cub) - där är inte ens det lilla barnet så hemskt sött alltid.

Men i alla fall: i allmänupplysningens namn tänker jag här ge de centrala delarna av böjningen av detta adjektiv. Man bör notera att japanska adjektiv på -i är verbala och böjs i tempus, vilket för många västerlänningar framstår som bakvänt, men så är det helt enkelt.

Presens positiv: kawaii
Presens negativ: kawaikunai
Preteritum positiv: kawaikatta
Preteritum negativ: kawaikunakatta

Och så de lite artigare formerna (japanerna är noga med sådant):

Presens positiv: kawaii desu
Presens negativ: kawaiku arimasen
Preteritum positiv: kawaikatta desu
Preteritum negativ: kawaiku arimasen deshita