tisdag 13 november 2018

Josef på SCAS!

Gör åter lite reklam för det faktum att jag om en vecka - på tisdag 20/11 klockan 11:15 - håller ett anförande med efterföljande diskussion på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala (den s.k. Thunbergssalen på Linneanum i Botaniska trädgården), under titeln:

El(ohim) says: May he live! - Northwest Semitic Poetics and Egyptian Influences in the Biblical Story of Joseph. 

Det blir fornnordvästsemitiska litterära formler, ugaritiska paralleller och till och med lite egyptiska på ett hörn. Alla intresserade välkomna!

Man kan läsa mer om evenemanget (inklusive ett abstract) här!

tisdag 30 oktober 2018

Bibeltokyo

Befinner mig just nu åter i Tokyo (för sjätte gången) - återkomstens glädje fyller sinnet. Japanskan fungerar bättre varje gång, och fler och fler kanjitecken sitter. Nyttan av all läsning - och för den delen japanskspråkiga twitterkontakter - gör sig påmind. Igår införskaffade jag för övrigt något jag märkligt nog inte har sedan tidigare, nämligen en japanskspråkig bibel. Parallelltextläsning är alltid kul, och något av det lärorikaste som finns i min erfarenhet. Denna översättning är ganska nutidsjapansk i stilen; borde skaffa mig en klassisk-japansk version också.

TILLÄGG: Ser att det senare finns att hitta här - men det vore kul med en fysisk bok också.

onsdag 24 oktober 2018

SCAS-liv

Efter att nu ha kommit nästan två månader in i mitt Pro Futura Scientia-arbete på Swedish Collegium for Advanced Study kan det vara läge att fundera lite på hur denna ganska speciella miljö är att arbeta i. Ordet som jag kommer att tänka på är "lärdomskloster" - en vacker, avskild och stimulerande miljö ägnad för förkovran och intellektuell odling. Livet här har sina likheter med livet på Svenska Institutet i Rom - människor samlas från olika håll, idéer möts och korsbefruktas. Samtalen och diskussionerna är många. Det är på många sätt en väldigt annorlunda arbetsmiljö än en traditionell akademisk institution. Ett ostressat lugn vilar över Linneanum, och det känns naturligt att röra sig fram och tillbaka mellan olika kreativa arbetsuppgifter. Det passar mig som hand i handske - jag har alltid varit mycket för att ha många projekt på gång samtidigt, och den här miljön understöder verkligen en sådan arbetsmetodik. Just det korsbefruktande, det ämnesöverskridande, sitter i väggarna.

Något alldeles speciellt.

måndag 1 oktober 2018

Föredrag å SCAS



Lite reklam:


Den 20e november klockan 11:15 kommer jag att hålla ett föredrag med efterföljande diskussion (det som här kallas "seminarium", fast mer liknar ett en föreläsning) på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala under rubriken:


"El(ohim) says: May he live! - Northwest Semitic Poetics and Egyptian Influences in the Biblical Story of Joseph".


Kom gärna och lyssna!

lördag 22 september 2018

Flottbro och shigaku

Man måste bara älska japanska, alltså: jag behövde kolla upp mer exakt vad ordet shigaku betyder (såg det bara translittererat i en titel på en bok av litteraturhistorikern Haruo Shirane, som för övrigt skrivit utmärkta introduktionsvolymer till klassisk japanska, bungo). Detta ord kan (i olika kanjistavningar) betyda: "studium av historia", "privatskola", "tandläkarstudium", "femton års ålder", "skolinspektör", "poetik", samt "detta ämne"." Se bara här!

I detta fall var det betydelsen "poetik" som avsågs (vilket man hade sett om man haft titeln skriven med kanji istället för i translitteration) - det handlade nämligen om boken Yume no ukihashi: Genji monogatari no shigaku (vilket bör betyda ungefär "Drömmens flottbro: Poetiken i Berättelsen om Genji").

fredag 14 september 2018

SCAS och färdigställande

Viktigt meddelande till allmänheten:
Att avsluta ett bokmanus är inte det lättaste - mycket pyssel och knåp blir det.

För övrigt är jag nu sedan nästan två veckor installerad på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala, där min Pro Futura Scientia-forskartjänst nu inletts. Jag är därmed en äkta, dubbelbosatt Uppsalundensare. Det ni. Mer om detta kommer!

tisdag 21 augusti 2018

Unburning-försäljning

För övrigt har det varit lite jox med förlaget Eisenbrauns' hemsida på sistone - men nu kan man återigen köpa min senaste bok, monografin Unburning Fame: Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible, direkt från deras hemsida. Den finns också tillgänglig från AdLibris, här.

Om att vara tokbruten

En gång läste jag - jag tror att det var i tvspelsmagasinet Level - en recension av en av de många utgåvorna av Street Fighter II, nämligen den som bär det otympliga namnet Super Street Fighter II Turbo HD Remix (något av en mouthful, inte sant?). Däri stod det en del om en av de ständiga antagonisterna i spelserien, nämligen Akuma (namnet, 悪魔, är japanska för "demon", vilket är lite kul med tanke på att densamme i Japan bär det helt annorlunda namnet Gōki, 豪鬼, som i och för sig har en liknande betydelse, "stor djävul" - en klassisk "översättning till samma språk" av samma typ som när filmen All That Jazz på svenska blev Showtime).

Nåväl. Det som stod om onde Akuma var att han i många versioner av spelet var "tokbruten" och inte gick att använda i turneringsspel, därför att han var för kraftfull för att spelbalansen skall fungera. Jag tolkade detta - för många år sedan, alltså - som ett uttryck av typ "tokstollig", alltså att Akuma var "helt jäkla knasig", tokbruten, liksom. Och det var han ju i och för sig.

Men men, så fel jag hade. "Bruten" är nämligen, har jag senare fått lära mig, en ytterst svengelsk översättning av den i spelkretsar brukliga termen broken, alltså "sönder", i meningen "förstörd med avseende på balans och spelbarhet". Logiken i att återge broken som "bruten" kan man ju fundera kring, men det var alltså säkerligen denna mycket sociolektala betydelse som här åsyftades: Akuma var alltså "helt galet förstörd i fråga om spelbalans". Tokbruten, helt enkelt.

fredag 3 augusti 2018

Noter flyttar sig

Är just nu mtt i arbetet att avsluta en artikel, som jag började skriva för tre år sedan. Det är ofta så där, att (i detta fallet vetenskapliga) texter måste få "ligga till sig" för att man skall se vad de faktiskt skall bli. Nu har texten varit "så gott som färdig" i några månader, men hela tiden kommer jag på nya fotnoter som borde in i framställningen. Jag har några ställen där jag refererar till fotnoter utanför själva huvudfotnotssiffrorna ("se också not 34" , ungefär), och i och med att antalet noter hela tiden växer måste jag gång på gång gå igenom och ändra de där alltefter som talet blir större och större. Vad som en gång var not 28 är nu not 32, så de där inre referenserna måste hela tiden flyttas fram, så att säga.

Men det är ju också rätt kul att se hur något ganska stort växer fram ur två olika idéer, som råkar funka väl tillsammans. En del forskare vill gärna skära sina verk i så små delar som möjligt, för att kunna få många publikationer av få idéer. Jag gillar att slå ihop saker - att se hur olika idéer kan belysa varandra och kanske bli en enda, bättre artikel än om de hade stått var för sig. Just i sådana "idémöten" skapas rätt mycket bra vetenskap, menar jag. Oväntade - men logisk hållbara - tankekorsningar, där undersökningar och idéer från olika delar av ens arbete får belysa varandra.

För övrigt läser jag mycket Birgitta Stenberg nu. Började med Apelsinmannen, efter att ha sett om SVTs gamla tvserie från 1990 (ligger ute på Öppet arkiv). Serien var mycket bra, men det är anmärkningsvärt hur stora friheter de tagit sig med materialet. Funderar på att här skriva några tankar kring detta - och vem vem, kanske nämna Crimson Echoes också (något helt annat än Birgitta Stenberg)! Läser nu Mikael och poeten (Stenbergs första, från 1956) samt Kärlek i Europa. Bra grejer.

fredag 20 juli 2018

A. Forsc och H.D. Grace

Jag älskar lustiga författarattribueringar. Om man till exempel googlar efter tidsskriften Altorientalische Forschungen står det att den är skriven av en viss A. Forsc. (2018). Det är nästan lika bra som när jag och en god vän en gång i en bibliotekslista fick syn på ett verk av Kṛṣṇa-rörelsens grundare, A.C. Bhaktivedānta Swāmi Prabhupāda, som av sina lärjungar och efterföljare ofta ges titeln His Divine Grace A.C. Bhaktivedānta Swāmi Prabhupāda - och mycket riktigt, katalogen hade satt honom på "Grace, H.D."

Lite som när Libris katalogiserade Richardsons utgåva av Hammurabis/Hammurapis lag som "Hammurabi, Kung av Babylonien (medarbetare)". Underbart.