måndag 30 juni 2008

*Pust-

Min bok om indoeuropeisk språkhistoria (Ett träd med vida grenar) går i tryck i eftermiddag, och jag kan pusta ut efter ett mycket intensivt arbete under den senaste månaden. Nu är det sommar... och jag vill jobba med min avhandling!

fredag 27 juni 2008

Life on Mars

Rymdsonden Phoenix har hittat is på Mars, och det talas nu som ofta på senare tid om eventuella möjligheter till liv däruppe. Apropå detta blir dagens lilla paleoliongvistiska studie en kultsång bland annat riktad till guden Mars. Det blir inte mindre än arvalbrödernas hymn, en fornlatinsk text som redan i antiken ansågs så ålderdomlig man knappast förstod vad den betydde. I texten bes (antagligen)om att Mars och larerna (husgudarna) skulle bringa hjälp och vara nådiga, bland annat mot fälten. Texten är som följer, och i synnerhet slutet har ganska stort humorvärde, tycker jag:

enos Lases iuvate
enos Lases iuvate
enos Lases iuvate

neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris
neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris
neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris

satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber
satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber
satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber

semunis alterni advocapit conctos
semunis alterni advocapit conctos
semunis alterni advocapit conctos

enos Marmor iuvato
enos Marmor iuvato
enos Marmor iuvato

triumpe triumpe triumpe triumpe triumpe


Den inledande raden enos Lases iuvate betyder uppenbarligen "hjälp oss, larer", och Marmor är Mars (som också uppmanas att hjälpa), men mycket i det övriga är svårbegripligt (förslag till översättningar finns, men de är ofta osäkra). Hymnen är ett tydligt exempel på den mycket egna storhet den gammalromerska religionen var före sin grecisering.

Triumpe triumpe triumpe!

tisdag 24 juni 2008

Träd och japanska datorer

Har idag suttit på ett café och arbetat med de sista korrekturrättningarna till min i höst utkommande bok Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia. Den har varit rolig - fast ganska invecklad - att skriva. Det är en sak att berätta om t.ex. laryngalteorin för någon som lyssnar och kan fråga, men en helt annan att beskriva det i text. Med lite tur skall det bli både begripligt och engagerande.

Ännu ett Engrish-specimen som nästan känns lite metafysiskt intressant är detta. Tänk om våra svenska datorer kunde fråga sådana djupa saker?

fredag 20 juni 2008

"In Berlin/ By the wall/ You were five foot 10 inches tall."

Återkom just från Berlin, där jag och min fästmö tillbringat ett antal mycket trevliga dagar, handlat diverse egenartad litteratur och känt oss allmänt bohemiska. Tyvärr var bokhandeln Forum Hermeticum antingen nedlagd eller stängd för ombyggnad, och den främreorientaliska delen av Pergamonmuséet var också temporärt out of commission på grund av utställningsbyggande, så någon Ishtarport fick man inte se. Jag köpte en bok om hettiterrikets huvudstad Hattusa - med en vacker avbildning av bronstavlekontraktet mellan Tudhaliya IV och Kurunta av Tarhuntassa, en text som jag bekantat mig med tidigare. Texten innehåller ett parti där storkonung Tudhaliya vill banka in budskapet att konungen Kurunta minsann inte var någon dålig figur, trots att storkonungens far revolterat mot och kastat ut dennes bror:

A-BU-YA ku-wa-pi Ha-at-tu-si-li-is A-NA ÚR-hi-te-es-su-up-as DUMU Mu-u-wa-at-ta-al-li me-na-ah-ha-an-da ku-ru-ri-ah-ta na-an LUGAL-iz-na-an-ni ar-ha ti-it-ta-nu-ut A-NA LAMMA-ma-kan wa-as-tul Ú-UL ku-it-ki a-as-ta
LÚ.MEŠ Ha-at-ti ku-it im-ma ku-it wa-as-ti-ir LAMMA-as-ma-kan Ú-UL ku-wa-ap-pi-ki an-da e-es-ta


"När min fade Hattusili gjorde uppror mot Urhi-Tessub, son till Muwatalli, och avsatte honom från konungadömet, fanns inget fel alls hos Kurunta. Fast folket i Hatti hade syndat, hade Kurunta alls inget med det att göra".

Så vi fick ägna oss åt annat roligt. Vi besökte det judiska muséet vid den stora synagogan i gamla Östberlin (numera återuppbyggd efter åratal av postbombnings-förfall och nödrivning). Där läste jag saker på hebreiska och jiddisch och köpte två ytterligare skivor till min samling av inspelningar av synagogssång. Vi gick på diverse antikvariat och inhandlingsplatser för japansk populärkultur. Jag köpte mig nästan en utgåva av den latinska texten till Satyricon, men det blev inte av...

Och jag måste säga att det känns konstigt att återvända från det som en gång var Östberlin till ett Sverige som just satt sin egen grundlag ur spel via FRA-lagen. En ganska schizofren upplevelse.

tisdag 17 juni 2008

Dagens orakel

Dagens bok recenserar De kaldeiska oraklen - boken är nu utnämnd till något som "passar utmärkt i hängmattan", vilket onekligen är en oväntad men intressant ära för medelplatonistisk mystik från 100-talet!

lördag 14 juni 2008

Tüsk magi

Bland de tidigare texterna på tyska språket (alltså på fornhögtyska, Althochdeutsch) finns ett manuskript från 900-talet, som innehåller två korta texter som tycks vara betydligt äldre än så. Det som är alldeles särskilt speciellt med dessa texter är deras innehåll: det handlar om magiska besvärjelser med ett tydligt förkristet innehåll. De finns idag i det bibliotek som hör till katedralen i Merseburg i Sachsen-Anhalt.

En av texterna verkar ha att göra med kurering av hästar. Två gamla gudar är ute och rider, och Wodan/Wotan/Oden och diverse andra väsen får ta hand om en av hästarna när den blir skadad:

Phol ende uuodan
uuorun zi holza.
du uuart demo balderes uolon
sin uuoz birenkit.
thu biguol en sinthgunt,
sunna era suister;
thu biguol en friia,
uolla era suister;
thu biguol en uuodan,
so he uuola conda:

sose benrenki,
sose bluotrenki,
sose lidirenki:
ben zi bena,
bluot zi bluoda,
lid zi geliden,
sose gelimida sin.


"Phol och Wodan
red till skogs.
Då stukade Balders föl
sin fot.
Då sade Sinthgut en besvärjelse över den
(och) Sunna, hennes syster;
då sade Freja en besvärjelse över den,
(och) Volla, hennes syster;
då sade Wodan en besvärjelse över den
så väl han kunde.

Om en benstukning,
om en blodstukning,
om en lemstukning:
ben till ben,
blod till blod,
lem till lem,
som om de varit sammanhäftade."


Detta med magi på tysk klangbotten har sedan fått en lång historia: för den intresserade kan jag nämna grupperingen Fraternitas Saturni, som onekligen var... intressant. Och imorgon bitti ger jag mig av söderut, just mot Tyskland - närmare bestämt Berlin - där jag skall tillbringa veckan.

tisdag 10 juni 2008

Poeten och cirkelmakaren - recension i DN

Jonas Thente gillar Poeten och cirkelmakaren i Dagens Nyheter från igår. Han tyckte att den var en "föredömlig" och "trovärdig" framtällning av livet i Palestina år 37 f.Kr. Han noterar också med uppskattning våra blinkningar till Life of Brian, vilket gör mig glad.

lördag 7 juni 2008

Kabbala-dyslexi

Att definiera sin egen särart med stavning har ofta varit en trend (Erixon, Zvenzonne etc.), men riktigt lustigt är när det används för att skilja religiösa traditioner från varandra. Det är något som verkligen gäller det ord som man på svenska oftast stavar kabbala, alltså judisk mystik. Ordet är i sig bildat av det hebreiska verbet qibbel, "att ta emot", och betyder just "tradition". Som många läsare säkert vet har kabbalan efterhand sträckt sig långt utanför judendomen (Madonna är väl ett av de mer humoristiska exemplen), en process som började redan under renässansen, då tänkare som Giovanni Pico della Mirandola och Johannes Reuchlin tog upp kabbalan och skapade en kristen variant. I senare västerländsk esoterism (även ickekristen och ickejudisk) har den haft en central position (i synnerhet symboliken kring 'Etz Chayim, livsträdet). Det lustiga är nu att olika "receptioner" av kabbalabegreppet valt att stava det olika på västerländska språk. Den ursprungliga, judiska varianten brukar stavas "kabbala", medan den kristet färgade har den latiniserade stavningen "cabala" och den ockulta ofta skrivs "qabala" (en stavning som bland annat spreds av The Hermetic Order of the Golden Dawn kring slutet av 1800-talet och början av 1900-talet). Dessa varianter har folk i modern tid nästan sett som definierande, så att man uppmanar folk att behålla denna stavningsförvirring som ett slags ideologisk markör. Lite lustigt, det där.

Det är extra intressant att se dessa variationer i stavning, eftersom just kabbalan alltid lagt extrem vikt vid exakt vilka bokstäver som används för att stava ett ord (i syfte att göra bokstavsmystik, numerologi etc.) ...

Golden Dawns användande av (och ofta egenartade uttal av) hebreiska är för övrigt ett ämne jag tänkt mig för en framtida artikel. Blir skoj om jag får tid att ta tag i det. Modern västerländsk hebreiska och kvasihebreiska har sin egenartade charm - fast jag vill inte tänka på hur Madonna uttalar det ...

onsdag 4 juni 2008

Etruskisk tärning

Etruskiska är ett roligt språk, bland annat för att det är så illa känt. Det beror inte, som en del tror, på att det skulle vara helt "otolkat och mystiskt" utan på att det bevarade textmaterialet är så bergränsat. Det är trots allt mest gravtexter som finns bevarade, och de flesta av dem är korta, men en hel del vet vi om språket.

Ett särskilt problem bildas av de etruskiska räkneorden. Vi har många bevarade, problemet är i vissa fall vilken ordning de skall vara i. Ett exempel är talen från ett till sex, som vi har återgivna på en etruskisk tärning. De flesta av talens betydelser är helt säkra: thu för "ett", zal för "två, ci för "tre" och mach för "fem". Problemet bildas av talen huth och śa. Det ena betyder uppenbart "fyra" och det andra "sex", men frågan är vilket som är vilket.

Om man utgår från det vanliga systemet på tärningar, att summan av talen på motsatta sidor skall bli sju, så måste huth vara "sex", vilket ofta är vad man hör. Ett argument som ofta framförts mot detta kommer från Grekland, där platsen Tetrapolis ("fyrstaden") också bär namnet Yttenia. Detta namn brukar betraktas som förgrekiskt, och ledet Ytt- låter ju mycket som etruskiskans huth. Om man tänker sig att ett tyrrhenskt (etruskisk-besläktat) språk talats i Grekland innan grekiskan slog ut andra språk är det ju en lockande tanke att vi här ser det etruskiska räkneordet i en annan variant. Och så skulle ju huth betyda "fyra". Tills någon nyupphittad inskrift klart visar vilket som är sex och vilket som är fyra lär nog diskussionen pågå.

söndag 1 juni 2008

Russin och mandlar

Dagens text blir texten till en jiddischsång, närmare bestämt klassikern "Rozhinkes mit mandlen" ("Russin och mandlar") ur Abraham Goldfadens operett Shulamis. Den skrevs 1880, och jag återger här de första stroferna ur den vackra och ganska symboliska vaggsången. Notera de många hebreiska orden - bland andra beys-hamikdosh ("tempel"), kheyder ("rum"), almone ("änka"), keseyder ("ständigt, hela tiden"), soykher ("köpman") och tvues ("sädeslag", "varor"). Och pojkens namn i sången, Yidele, betyder "liten jude", vilket väl är ett likadant symbolnamn som moderns, Bas-Tsiyoyn, "Sions Dotter".

In dem beys-hamikdosh, in a vinkl-kheyder,
zitst di almone Bas-Tsiyoyn aleyn.
Ir ben-yokhidl, Yidelen, vigt zi keseyder
Un zingt im tsum shlofn a lidele sheyn:
Ay-lyu-lyu!

Unter Yideles vigele
shteyt a klor vays tsigele.
Dos tsigele iz geforn handlen -
dos vet zayn dayn baruf:
Rozhinkes mit mandlen...
Shlof zhe, Yidele, shlof!

In dem lidl, mayn kind, ligt fil nevies...
Az du vest a mol zayn tsezeyt oyf der velt,
a soykher vestu zayn fun ale tvues
un vest fardinen in dem oykh fil gelt ...
Ay-lyu-lyu

Un az du vest vern raykh, Yidele,
zolstu zikh dermonen in dem lidele:
"Rozhinkes mit mandlen" -
dos vet zayn dayn baruf!
Yidele vet alts handlen -
shlof zhe, Yidele, shlof!


"I templet, i ett hörnrum
sitter änkan, Sions Dotter, ensam.
Sin ende son, Yidele, vaggar hon ständigt
och sjunger honom en vacker liten sång:

'Under Yideles vagge
står en klarvit get.
Geten åkte för att handla -
det skall bli ditt yrke:
Russin och mandlar.
Sov, min Yidele, sov!
Ay-lyu-lyu

I sången, mitt barn, ligger många profetior:
när du en dag kommer att vara ute i världen
kommer du att bli en köpman för alla slags säd
och i det kommer du att tjäna mycket pengar.
Ay-lyu-lyu

Och när du blir rik, Yidele,
skall du minnas den lilla sången:
"Russin och mandlar" -
det skall bli ditt yrke!
Yidele kommer att handla med allt -
sov, min Yidele, sov!'"

Och rozhinkes mit mandlen ("russin och mandlar") var en av de "lyxigaste" sakerna man kunde tänka sig i de judiska samhällena i Östeuropa. Jag blev själv en gång bjuden på denna delikatess av en vän med jiddisch som modersmål. Det var verkligen så gott som sången antydde.