Rymdsonden Phoenix har hittat is på Mars, och det talas nu som ofta på senare tid om eventuella möjligheter till liv däruppe. Apropå detta blir dagens lilla paleoliongvistiska studie en kultsång bland annat riktad till guden Mars. Det blir inte mindre än arvalbrödernas hymn, en fornlatinsk text som redan i antiken ansågs så ålderdomlig man knappast förstod vad den betydde. I texten bes (antagligen)om att Mars och larerna (husgudarna) skulle bringa hjälp och vara nådiga, bland annat mot fälten. Texten är som följer, och i synnerhet slutet har ganska stort humorvärde, tycker jag:
enos Lases iuvate
enos Lases iuvate
enos Lases iuvate
neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris
neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris
neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris
satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber
satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber
satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber
semunis alterni advocapit conctos
semunis alterni advocapit conctos
semunis alterni advocapit conctos
enos Marmor iuvato
enos Marmor iuvato
enos Marmor iuvato
triumpe triumpe triumpe triumpe triumpe
Den inledande raden enos Lases iuvate betyder uppenbarligen "hjälp oss, larer", och Marmor är Mars (som också uppmanas att hjälpa), men mycket i det övriga är svårbegripligt (förslag till översättningar finns, men de är ofta osäkra). Hymnen är ett tydligt exempel på den mycket egna storhet den gammalromerska religionen var före sin grecisering.
Triumpe triumpe triumpe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar