Etruskiska är ett roligt språk, bland annat för att det är så illa känt. Det beror inte, som en del tror, på att det skulle vara helt "otolkat och mystiskt" utan på att det bevarade textmaterialet är så bergränsat. Det är trots allt mest gravtexter som finns bevarade, och de flesta av dem är korta, men en hel del vet vi om språket.
Ett särskilt problem bildas av de etruskiska räkneorden. Vi har många bevarade, problemet är i vissa fall vilken ordning de skall vara i. Ett exempel är talen från ett till sex, som vi har återgivna på en etruskisk tärning. De flesta av talens betydelser är helt säkra: thu för "ett", zal för "två, ci för "tre" och mach för "fem". Problemet bildas av talen huth och śa. Det ena betyder uppenbart "fyra" och det andra "sex", men frågan är vilket som är vilket.
Om man utgår från det vanliga systemet på tärningar, att summan av talen på motsatta sidor skall bli sju, så måste huth vara "sex", vilket ofta är vad man hör. Ett argument som ofta framförts mot detta kommer från Grekland, där platsen Tetrapolis ("fyrstaden") också bär namnet Yttenia. Detta namn brukar betraktas som förgrekiskt, och ledet Ytt- låter ju mycket som etruskiskans huth. Om man tänker sig att ett tyrrhenskt (etruskisk-besläktat) språk talats i Grekland innan grekiskan slog ut andra språk är det ju en lockande tanke att vi här ser det etruskiska räkneordet i en annan variant. Och så skulle ju huth betyda "fyra". Tills någon nyupphittad inskrift klart visar vilket som är sex och vilket som är fyra lär nog diskussionen pågå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar