Tüsk magi

Bland de tidigare texterna på tyska språket (alltså på fornhögtyska, Althochdeutsch) finns ett manuskript från 900-talet, som innehåller två korta texter som tycks vara betydligt äldre än så. Det som är alldeles särskilt speciellt med dessa texter är deras innehåll: det handlar om magiska besvärjelser med ett tydligt förkristet innehåll. De finns idag i det bibliotek som hör till katedralen i Merseburg i Sachsen-Anhalt.

En av texterna verkar ha att göra med kurering av hästar. Två gamla gudar är ute och rider, och Wodan/Wotan/Oden och diverse andra väsen får ta hand om en av hästarna när den blir skadad:

Phol ende uuodan
uuorun zi holza.
du uuart demo balderes uolon
sin uuoz birenkit.
thu biguol en sinthgunt,
sunna era suister;
thu biguol en friia,
uolla era suister;
thu biguol en uuodan,
so he uuola conda:

sose benrenki,
sose bluotrenki,
sose lidirenki:
ben zi bena,
bluot zi bluoda,
lid zi geliden,
sose gelimida sin.

"Phol och Wodan
red till skogs.
Då stukade Balders föl
sin fot.
Då sade Sinthgut en besvärjelse över den
(och) Sunna, hennes syster;
då sade Freja en besvärjelse över den,
(och) Volla, hennes syster;
då sade Wodan en besvärjelse över den
så väl han kunde.

Om en benstukning,
om en blodstukning,
om en lemstukning:
ben till ben,
blod till blod,
lem till lem,
som om de varit sammanhäftade."


Detta med magi på tysk klangbotten har sedan fått en lång historia: för den intresserade kan jag nämna grupperingen Fraternitas Saturni, som onekligen var... intressant. Och imorgon bitti ger jag mig av söderut, just mot Tyskland - närmare bestämt Berlin - där jag skall tillbringa veckan.