Murlo-tegel!

Vill flagga lite (nåja, rätt mycket faktiskt) för något storståtligt som skett i den wikanderska familjen. Min far Örjan har nämligen nu avslutat - och publicerat - sin bok om takteglen från den etruskiska siten Poggio Civitate/Murlo, ett publikationsuppdrag som han åtog sig för inte mindre än 43 år sedan (många andra böcker och forskningsprojekt har han publicerat under tiden, I hasten to add)! Men nu är detta hans storverk alltså klart!

Ytterligare två personer förtjänar här att äras - dels Fredrik Tobin, som deltagit med arbete i forskningsprocessen, skrivit bidrag och tagit bilder, och dels min kära hustru Rebecca Bugge, som fungerat som allt-i-allo, skött mycket praktiskt, tagit många bilder (bland annat den vackra omslagsbilden) och agerat bildredigerare. Hyllning till alla som deltagit i detta stora arbete!

Tjo!

Bibliotekssommar

En av de fantastiska sakerna med att få arbeta på Svenska institutet i Rom är det faktum att man lever mitt i ett bibliotek. När jag var här som mycket yngre man på nittiotalet och bodde uppe i korridoren innanför terrassen var man bokstavligen inhöljd i böcker - så fort man gick ur sitt rum hamnade man mitt mellan bokhyllor. Just den korridoren får tyvärr inte längre vara bokfylld på grund av brandregler, men i resten av huset finns de överallt: tre stora bibliotekssalar, två tillgängliga bokmagasin i källaren (varav ett underbart nog har luftkonditionering) och ett - likaså bokfyllt - allmänt arbetsrum. Här finns mängder av litteratur inom klassisk arkeologi, etruskologi och annat skoj. Jag bildar mig i mycket - bland annat just etruskologi, där jag nu fått stifta bekantskap med van der Meers kommentar till Liber Linteus Zagrabiensis, den längsta bevarade etruskiska texten - ett slags mycket svårtolkad ritualkalender skriven på linne, som sedan användes som svepning till en egyptisk mumie och till sist hamnade i Zagreb. Texten är mycket besvärlig, med många annars obekanta ord, men van der Meer har gjort ett imponerande arbete.

Och så gör jag layout på kommande monografin. Och skriver artikel. Och läser forniriska. Och använder mig av den judaikalitteratur som här också finns. Och skriver in nya fotnötter. Sommar.

Marzabotto och Rominstitutet

Befinner mig just nu på ett av mina favoriställen, nämligen Svenska institutet i Rom - ett av de beramade Medelhavsinstituten. Skall snart skriva mer härifrån - men först får ni hålla till godo med en bild från resan hit, tagen av min kära hustru Rebecca Bugge, på son och far Wikander på vandring i Marzabotto, platsen för den antika etruskiska staden Kainua!

Vi har just installerat oss här på institutet; det är alltid en fantastisk upplevelse att få bo här, mitt i ett enda stort bibliotek. Som ett lärdomskloster mitt i den romerska hettan. Terrassen. Böckerna. Träden.

Det är något alldeles speciellt.

ZIkh rasna

För dem som finner det etruskiska språket intressant måste jag här komma med ett boktips. Numera finns det nämligen äntligen en ordentlig introduktion för den vetgirige i vad man i dag anser sig veta om det illa belagda språket. Boken heter Zikh Rasna: A Manual of the Etruscan Language and Inscriptions och är författad av Rex Wallace. Den är i mitt tycket mycket välavvägd i sitt sätt att förklara när det finns kontroverser och hålla sig nära vetenskapens communis opinio. Boken rekommenderas varmt!

PS
Titeln är för övrigt tänkt att betyda ungefär "etruskisk skrift".
DS

MM-etrusker

Den 22e mars klockan 18 håller jag föredrag på Medelhavsmuseet i Stockholm - om det etruskiska språket. Kanske kommer jag lite in på den tvåspråkiga etruskisk-feniciska inskriften från Pyrgi, som jag publicerat artikel om. Jo, den kommer vi nog inte undan!

Uriuthpup

Satt igår och läste i den utgåva mina föräldrar 2003 publicerade av de etruskiska inskrifter som bevarats i den gamle Uppsalaprofessorn Olof August Danielssons samlingar, ett arbete som upptog båda deras uppmärksamhet under mer än tio år. Där finns många svårlästa små etruskiska textsnuttar - men en av mina favoriter i obegriplighet är den som eventuellt skall läsas:

uriuthpup


Man måste ju bara älska det!

Pyrgi-Paydirt

Ett engelskt ord jag tycker är skoj är paydirt ("framgång", "vinst"). Det är kul att det verkligen lär komma från gruvdrift - pay plus dirt, så att säga ... betalande grus. Helskoj.

Håller just på att skriva ett litet utkast till avhandlingen som bland annat tar upp Pyrgi-blecken (som jag ju publicerat en artikel om tidigare), en samling tvåspråkiga inskrifter (etruskiska och feniciska) från Pyrgi i Italien. Min idé om hur dessa texter har att göra med kopplingen sol-död-torka i Främre orienten är ganska vild - eller kreativ, kanske man skulle kunna säga: det har att göra med två dateringar som texten ger för en tempelinvigning. Vi får se om denna lilla passus håller.

Och avhandlingsstatusen är nu 178 sidor.

Från moderns penna

I samband med min mors frånfälle skulle jag gärna ge lite exempel på den både vetenskapliga och folkbildande insats hon gjorde. Se till exempel här och här för några gratis tillgängliga exempel!

Om man har tillgång till JSTOR kan man ju titta på det här också!

Tunga men stolta rader

Vissa har kanske undrat varför bloggen varit så skralt uppdaterad på sistone. Anledningen är att jag under de senaste veckorna varit mycket emotionellt upptagen: min mor Charlotte Wikander togs in allvarligt sjuk för ett antal veckor sedan och avled i tisdags. Jag, min far och de som kände henne sörjer henne djupt.

Min mor var en av de mest hängivna universitetslärare jag någonsin sett: hennes sätt att brinna för sina studenter (i Antikens kultur och samhällsliv) var helt exceptionellt. Hennes forskning - bland annat om etruskiska arkitektoniska terrakottor, hellenistisk kult av drottningar och etruskisk epigrafik - är av stor internationell betydelse, och hennes noggrannhet och exakthet har alltid varit en förebild för mig i min egen vetenskapliga gärning. Hennes förmåga att med sitt intellekt skära undan all ovidkommande information och allt som hindrade en konsekvent och avvägd analys kommer att bli ihågkommen av många. Hennes språkliga detaljsinne var osvikligt. Hennes privata intressen i livet var brinnande och ständigt vid liv - inte minst hennes passion för Wagner - jag minns med saknad hur min mamma gång på gång brukade lyssna på kommenterade analysutgåvor av hans Ring med fem sekunder av varje ledmotiv segmenterade och analyserade in i minsta ton. Hennes konstfärdigt odlade rosor, hennes orkidéer, hennes kärlek till Marcel Proust - allt detta lever i minnet efter henne. Och hennes livs- och arbetsrelation med min far Örjan - som de delade i nära fyrtio år - har gjort ett outplånligt intryck på mig. Sitt arbete, sin vetenskap, sin tankevärld - allt detta delade de. De möttes inte oväntat för första gången på utgrävning av den etruskiska staden Acquarossa - ett arbete som de sedan fortsatte dela. Inte minst syns deras speciella personliga arbetsrelation på den monumentala utgåva de tillsammans gjorde av den svenske professor Olof August Danielssons etruskiska inskrifter (insamlade kring det förra sekelskiftet och sedan bortglömda tills mina föräldrar tillsammans förvandlade samlingen till en modern utgåva).

Min mor är nu borta - och hon är djupt saknad. Mycket djupt.

Hjul

Julklappar är trevligt - fick diverse saker som verkligen säger något om vem jag är: en volym med japanskspråkiga noveller och språkliga analyser därav, den vackra boken "Ancient Languages of Europe" (som bl.a. innehåller Helmut Rix' intressanta, om än något idiosynkratiska, analys av etruskiskans struktur), Koehler-Baumgartners hebreiska lexikon i den nya vackra tvåvolymsutgåvan samt två japanska konsolrollspel (Lost Odyssey och Blue Dragon - man måste ju se vad Hironobu Sakaguchi hittat på efter att han lämnat Square-Enix och Final Fantasy-serien). Mycket lustigt är att Lost Odyssey innehåller en hel del devanâgari-skrift i bakgrunderna - men tyvärr panorerade kameran bort för snabbt för att jag skulle hinna läsa vad det stod. Man hoppas på mer!

Herr Skrifware

Denna etruskisk-latinska gravinskrift är skojig:

Q. Scribonius C. f.

vl . zicu

Den översta raden är latinsk motsvarighet till den undre, som är på etruskiska. Det hela rör sig uppenbarligen om en etruskisk man med namnet Vel Zicu.

Det roliga är att han i den latinska versionen kallas "Quintus Scribonius, son till Gaius", med romerska översättningar av sitt namn. Det mycket vanliga etruskiska förnamnet Vel har blivit till det lika vanliga latinska Quintus (förkortat Q). Men särskilt intressant är återgivningen av släktnamnet. Mannen hette Zicu, ett namn som (med rätt eller orätt) uppenbarligen kopplats till det tämligen välbelagda etruskiska verbet ziχu- ("att skriva"). Ur detta har man så "översatt" namnet till Scribonius (jfr. latin scribere, "att skriva").

På svenska finge han kanske heta Johan Runeberg ;-)

(cred till Rebecca för denna vitsiga tolkning!)


( En lite utökad version av detta inlägg har för övrigt publicerats i tidskriften Kontur).

Pyrgiartikeln

Har förresten inte nämnt att min artikel The Religio-Social Message of the Gold Tablets from Pyrgi nu finns publicerad i svenska institutens i Rom och Athen tidskrift Opuscula (efterföljaren till de tidigare Opuscula Romana och Opuscula Atheniensia - volymen heter 1, 2008 - fast den utkom i början av detta år). Artikeln behandlar de fenicisk-etruskiska tempelinvigningsinskrifterna från staden Pyrgi i Italien, vilka analyseras ur ett retoriskt och religionshistoriskt perspektiv med fokus på vilka de tänkta läsarna av texterna var och hur detta påverkar formuleringarna och framhävandet av byggherren Thefarie Velianas' storhet. Kopplingar görs till främreorientaliska framställningar av gudars och gudinnors beskydd av dem som bygger deras tempel. En översikt över innehållet i tidskriftsnumret finner man här.

Tamera

Och vad betyder egentligen det etruskiska ordet tamera? Är det en beteckning på något slags ämbete eller ett ord för ett rum? Båda dessa förslag finns - idén att det skulle röra sig om ett ämbete är äldre, medan den om ett "rum" föreslogs av forskare som Olzscha och Morandi. Denna fråga har central betydelse för innebörden i ett av de så kallade Pyrgi-bläcken, tre guldbleck med inskrifter på etruskiska och feniciska som bekriver hur en helgedom tillägnats den etruskiska gudinnan Uni (identifierade med den feniciska 'Ashtart). Där talas nämligen om munistas thuvas tameresca: betyder då detta (som jag tror) något i stil med "för denna plats, kammaren", eller är det en titel på den person som lät bygga helgedomen?

För övrigt hette byggherren Thefarie Velianas. Jag har just skickat in korret till en artikel i tidskriften Opuscula, där jag försöker analysera vad blecken säger om honom och hans roll i sitt samhälle. Man jobbar på.

Etruskisk tärning

Etruskiska är ett roligt språk, bland annat för att det är så illa känt. Det beror inte, som en del tror, på att det skulle vara helt "otolkat och mystiskt" utan på att det bevarade textmaterialet är så bergränsat. Det är trots allt mest gravtexter som finns bevarade, och de flesta av dem är korta, men en hel del vet vi om språket.

Ett särskilt problem bildas av de etruskiska räkneorden. Vi har många bevarade, problemet är i vissa fall vilken ordning de skall vara i. Ett exempel är talen från ett till sex, som vi har återgivna på en etruskisk tärning. De flesta av talens betydelser är helt säkra: thu för "ett", zal för "två, ci för "tre" och mach för "fem". Problemet bildas av talen huth och śa. Det ena betyder uppenbart "fyra" och det andra "sex", men frågan är vilket som är vilket.

Om man utgår från det vanliga systemet på tärningar, att summan av talen på motsatta sidor skall bli sju, så måste huth vara "sex", vilket ofta är vad man hör. Ett argument som ofta framförts mot detta kommer från Grekland, där platsen Tetrapolis ("fyrstaden") också bär namnet Yttenia. Detta namn brukar betraktas som förgrekiskt, och ledet Ytt- låter ju mycket som etruskiskans huth. Om man tänker sig att ett tyrrhenskt (etruskisk-besläktat) språk talats i Grekland innan grekiskan slog ut andra språk är det ju en lockande tanke att vi här ser det etruskiska räkneordet i en annan variant. Och så skulle ju huth betyda "fyra". Tills någon nyupphittad inskrift klart visar vilket som är sex och vilket som är fyra lär nog diskussionen pågå.

Språkgranskad artikel

Fick igår veta att en vetenskaplig artikel jag fått antagen til publicering i tidskriften Opuscula just kommit tillbaka från språkgranskning. Det känns skönt att de hela rullar på. Artikeln heter "The Religio-Social Message of the Pyrgi Inscriptions" och behandlar den tvåspråkiga etruskisk-feniciska texten på en samling guldbläck från orten Pyrgi i Italien. Som namnet antyder diskuterar jag (förutom filologiska frågor) vilken roll dessa texter kan ha spelat i ideologiskapande syfte - de behandlar invigningen av ett tempel till gudinnan Ashtart (Uni på etruskiska), och jag resonerar i artikeln om hur denna händelse kan ha fungerat för att legitimera den härskare, Thefarie Velianas, som genomförde den. Jag brukar normalt inte alls syssla med religionssociologi, men här hamnade jag ganska nära det ändå - fast jag naturligtvis inte kunde hålla mig från de nödvändiga lingvistiska resonemangen.

Etruskiska lampor

Visste ni förresten att ordet "lanterna" möjligtvis ursprungligen kommer från etruskiska (via latin naturligtvis)? Suffixet -na är ett typiskt avledningssuffix på det språket, bland annat i namn (Pulenas, Alethnas etc.). Andra ord som kan ha sådant ursprung är arena (egentligen "sand", som på en arena) och atrium. Så nästa gång ni åker båt eller går på cirkus, tänk på de gamla etruskerna!