Allt du alltid velat veta om att fråga humanioraakademiker men aldrig vågat fråga!

Inte sällan händer det den som arbetar inom de humanistiska ämnena att man får en eller annan fråga sig tillsänd från allmänheten om ... ja, det ena eller det andra. Att svara på sådana är en ganska självklar del av den "tredje uppgiften", och skall så vara. Det är en ära att få agera kunskapsbank efter förmåga, och sådant blir också en viktig illustration av akademins betydelse. Efter ett antal år i yrket börjar man dock fundera på hur sådana frågor bäst kan hanteras från frågeställarens sida. Det är ju nämligen så att humanioraakademiker ofta är mycket stressade och upptagna människor - forskning skall genomföras, artiklar och böcker skall skrivas, studenter skall undervisas, möten skall bevistas, populärvetenskap skall (vad gäller en del akademiker) skrivas, administration skall handhas, uppsatser skall handledas, betyg skall sättas, konferenser skall bevistas, utåtriktad verksamhet (föredrag, intervjuer, artiklar i populärpress) skall inte sällan också hinnas med, medelsansökningar skall sättas samman, seminarier skall genomföras. Och tentor skall rättas.

Allt detta gör att det kan vara ett styvt jobb att även hinna med allmänfrågor på ett bra sätt. Och därför kan det vara bra att veta hur sådana bäst formuleras, både för forskarens som får frågan skull och för frågeställarens. Alltså här några enkla vägvisare i denna konst.

(1) Skriv konkreta frågor. Frågor av typen "hur såg man i antiken på ...", "vad anser bibeln om ...", "vad är det viktigaste om ..." och liknande går i princip inte att besvara. Prova själv genom att ersätta frågans ämne med något kanske mer närliggande, t.ex. "hur ser man i Sverige på ...", "vad anser folk på 2000-talet om ...", "vad tycker amerikaner om ..." och liknande, så inser man lätt hur meningslösa den typen av frågor blir.

(2) Ställ inte frågor som egentligen betyder "Jag har en idé som jag vill att du skall lyssna på/propagera för/forska om". Har du sådana - utbilda dig och ägna dig kanske en dag åt forskning själv! Då kommer du att börja märka huruvida dessa idéer faktiskt har bärkraft - iom att du måste argumentera för dem och övertyga andra forskare om dem.

(3) Skriv inte frågor som måste besvaras mycket snabbt. Forskare är som sagt ofta upptagna personer och har sällan tid att lägga allt annat åt sidan.

(4) Skriv inte frågor som uppenbart bara är önskningar om snabbhjälp till skoluppgifter och liknande. Visst, ibland behöver t.ex. gymnasister högst legitim hjälp inför ett specialarbete eller så, men det är inte sådana situationer jag menar, utan sådant som bara är sätt att hoppa över nödig läsning.

(5) Vänta er inte ett förenklat, snabbt, smaschigt svar för att sedan bli missnöjda över att forskaren "krånglar till det så mycket". Forskares uppgift är just att krångla till det, att inte bara formulera sig i "soundbytes". Fundera på hur komplicerad frågan du ställer faktiskt är - och om den är komplicerad, tänk på att svaret då också måste vara det (eller också mycket svepande). Det är just därför det är komplicerat att skriva populärvetenskap: man måste hela tiden göra ett urval och en sållning i vilka av de tusentals detaljerna man skall presentera för läsaren.

(6) Liten variant på (2) - skicka inte mängder av sidor av material som du undrar om forskaren kan "titta på". Oftast har vederbörande inte tid, och om han/hon så har det kan det ändå inte egentligen leda till något. Vad skall forskaren göra med alla dessa sidor, även om han/hon faktiskt gillar dem?

(7) Och vad gäller oss som sysslar med antika språk: skicka inte frågor om huruvida man gratis kan översätta det ena eller andra till det ena eller andra språket. Att korrekt översätta till ett utdött språk är ett styvt arbete, som ofta kräver lång tid av slående i böcker, jämförande av antika belägg av liknande uttryck, funderingar kring vilken tidsnivå i språket man bör lägga sig på, stilistiska val, testande av olika varianter - och inte minst skapande av uttryck för moderna företeelser som det sällan finns ord för på mindre belagda antika språk.

(8) Utgå inte alltid från vad man sett igår i en dokumentär på TV/YouTube eller liknande. Visst, man kan börja i sådant, men man skall också inse att dessa framställningar inte sällan är förenklade och sensationaliserade (undantag finns naturligtvis).

(9) Skaffa dig först en snabb översikt över de frågor disciplinen sysslar med (Wikipedia och liknande kan vara till hjälp här). Det är inte meningsfullt att fråga språkvetare om huruvida man vet något alls om språks historia, fråga bibelvetare om "bibeln är sann" och liknande. Återigen: konkreta frågor om konkreta problem. Och försök gärna - om det går - att först skaffa en uppfattning om var allmän konsensus ligger. Det är oftast inte så svårt, i dagens internetsamhälle.

Så, det var några små tips. Och lycka till - och läs, läs läs!

Äger du en skruvmejsel?

Sett via Facebook: en "generator" för namn på avhandlingar (och gissar jag, även senare vetenskapliga verk). Jag lär mig fascinerat att min nästa vetenskapliga monografi (efter snart utkommande Unburning Fame - Horses, Dragons, Beings of Smoke, and other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible) skall heta (trumvirvel ...):

Den ofrivilligt frivillige företagarens skördemän: "Äger du en skruvmejsel?"


Tja, den titeln skulle ju vara en del i den kamp som folk ibland vill föra för vetenskaplig publikation på svenska. Något slags svenska, i alla fall ...

Docentur!

Måste stämma upp ett litet "tjo", i och med att det igår blev officiellt att jag nu antagits som docent i Gamla testamentets exegetik, efter genomgånget sakkunnigförfarande! För dem som inte är inne i det akademiska kan sägas att docenttiteln är nästa "steg" efter doktorsexamen: för att bli docent skall man ha uppvisat en ordentlig mängd kvalitativ forskning efter att man doktorerat, gärna i mängd motsvarande en andra vetenskaplig monografi (i mitt fall finns en sådan i manus och skall förhoppningsvis gå i tryck före årets slut, och även en hel del publicerade vetenskapliga artiklar). Docenturen innebär bland annat att man kan handleda doktorander, sitta i betygsnämnder, vara opponent vid disputationer och liknande. På pappret blir man "oavlönad docent", vilket en del tycker är skojigt. Det betyder inte att man inte får motta lön (det få jag därför att jag är universitetslektor) utan att docenturen som sådan inte ger lön. En gång i tiden fanns det nämligen docenttjänster, där man så att säga fick betalt specifikt för att vara docent. För att skilja docenttiteln från denna (på de flesta håll avskaffade) ställning kallas det lite lustigt för "oavlönad docent".

Och det har jag alltså blivit, vilket man kan se bevis på här!

Bildande om Paulus och bildning!

Den tredje mars höll min kollega på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund, doktorn och universitetslektorn i Nya testamentets exegetik Tobias Hägerland, sin docentföreläsning, dvs. den föreläsning man håller efter eller i samband med att man efter sakkunnigbedömning antas som docent. Föreläsningen handlar om Paulus från Tarsos och hans förhållande till hellenistisk bildning och skolgång, om progymnasmata, praescripta och annat kul. Föreläsningen är verkligen givande, och den finns numera utlagd å det illustra internätet. Se här - en bildande föreläsning om hellenistisk bildning!

Kaldeiska och konferens

De kaldeiska oraklen sprider sig lite varstans. Se här, till exempel!

Har för övrigt varit på allsvensk språkhistorikerkonferens, vilket gav möjlighet att träffa många trevliga människor - och recitera gotiska i kör! Det gav också en intressant översikt över vilka i Sverige som forskar inom språkhistoria på olika sätt, vilket inte alltid är helt lätt att få en överblick i när man sitter inom sitt eget ämne.

Celestialteori 15 högskolepoäng

Dagens underbara textsnutt, signerad Ernst Axel Knauf:

"There are two compartments in heaven: a big one, advertised as 'heaven', where you are going to meet just about everybody, and a small one with a huge billboard reading 'Introduction to the Theory of Heaven'. There you'll find the Germans."

Det faktum att författaren till dessa ord är tysk gör bara saken ännu roligare :-)

Språkgranskad artikel

Fick igår veta att en vetenskaplig artikel jag fått antagen til publicering i tidskriften Opuscula just kommit tillbaka från språkgranskning. Det känns skönt att de hela rullar på. Artikeln heter "The Religio-Social Message of the Pyrgi Inscriptions" och behandlar den tvåspråkiga etruskisk-feniciska texten på en samling guldbläck från orten Pyrgi i Italien. Som namnet antyder diskuterar jag (förutom filologiska frågor) vilken roll dessa texter kan ha spelat i ideologiskapande syfte - de behandlar invigningen av ett tempel till gudinnan Ashtart (Uni på etruskiska), och jag resonerar i artikeln om hur denna händelse kan ha fungerat för att legitimera den härskare, Thefarie Velianas, som genomförde den. Jag brukar normalt inte alls syssla med religionssociologi, men här hamnade jag ganska nära det ändå - fast jag naturligtvis inte kunde hålla mig från de nödvändiga lingvistiska resonemangen.

Med lärde i Lund

Det gick mycket bra idag när jag lade fram mitt avhandlingskapitel på exegetikkonferens, och jag knöt en hel del bra kontakter. Och det är en väldigt trevlig känsla att träffa andra som kan ugaritiska - men det var inte många av oss som faktiskt vågade försöka uttala den vokallösa texten (jag var en av dem som faktiskt gjorde det litegrann). Lyssnade också på en diskussion om arkeologiska lämningar från 500-talets Palestina. Före Kristus, alltså. Och igår pratade vi om hebreiska tempusformer, samt en "Döda havsrulle" (Qumran-text) som troligen beskriver en exorcismritual. Esséernas svar på Max von Sydow, eller något - fast man får hoppas att de slapp de snurrande huvudena.

Vid lunchen diskuterade jag och några andra den ytterst roliga filmen The Frisco Kid, där Gene Wilder spelar en polsk rabbin som tillsammans med en cowboy (Harrison Ford) skall ta sig genom vilda västern, hela vägen bort till San Fransisco, vars judiska församling han skall förestå. Bland annat innehåller denna ypperligt roliga film en passus där hjältarna hamnar hos en indianstam som länge (och fruktlöst) bett sina gudar om regn. De frågar rabbinen om hans Gud kan hjälpa dem. Gene Wilder håller ett långt tal om Israels Gud och alla hans gärningar, men avslutar ständigt med "But he does not make rain!" (med vacker jiddischbrytning). Och naturligtvis börjar regnet ösa ned.

Konferens

De här dagarna deltar jag i exegetikkonferens här i Lund med deltagare från Sverige,Danmark, Norge, Finland och Tyskland. Imorgon lägger jag fram ett avhandlingskapitel för den lärda skaran - man får hoppas att det går väl.