Murlo-tegel!

Vill flagga lite (nåja, rätt mycket faktiskt) för något storståtligt som skett i den wikanderska familjen. Min far Örjan har nämligen nu avslutat - och publicerat - sin bok om takteglen från den etruskiska siten Poggio Civitate/Murlo, ett publikationsuppdrag som han åtog sig för inte mindre än 43 år sedan (många andra böcker och forskningsprojekt har han publicerat under tiden, I hasten to add)! Men nu är detta hans storverk alltså klart!

Ytterligare två personer förtjänar här att äras - dels Fredrik Tobin, som deltagit med arbete i forskningsprocessen, skrivit bidrag och tagit bilder, och dels min kära hustru Rebecca Bugge, som fungerat som allt-i-allo, skött mycket praktiskt, tagit många bilder (bland annat den vackra omslagsbilden) och agerat bildredigerare. Hyllning till alla som deltagit i detta stora arbete!

Tjo!

Från moderns penna

I samband med min mors frånfälle skulle jag gärna ge lite exempel på den både vetenskapliga och folkbildande insats hon gjorde. Se till exempel här och här för några gratis tillgängliga exempel!

Om man har tillgång till JSTOR kan man ju titta på det här också!

Tunga men stolta rader

Vissa har kanske undrat varför bloggen varit så skralt uppdaterad på sistone. Anledningen är att jag under de senaste veckorna varit mycket emotionellt upptagen: min mor Charlotte Wikander togs in allvarligt sjuk för ett antal veckor sedan och avled i tisdags. Jag, min far och de som kände henne sörjer henne djupt.

Min mor var en av de mest hängivna universitetslärare jag någonsin sett: hennes sätt att brinna för sina studenter (i Antikens kultur och samhällsliv) var helt exceptionellt. Hennes forskning - bland annat om etruskiska arkitektoniska terrakottor, hellenistisk kult av drottningar och etruskisk epigrafik - är av stor internationell betydelse, och hennes noggrannhet och exakthet har alltid varit en förebild för mig i min egen vetenskapliga gärning. Hennes förmåga att med sitt intellekt skära undan all ovidkommande information och allt som hindrade en konsekvent och avvägd analys kommer att bli ihågkommen av många. Hennes språkliga detaljsinne var osvikligt. Hennes privata intressen i livet var brinnande och ständigt vid liv - inte minst hennes passion för Wagner - jag minns med saknad hur min mamma gång på gång brukade lyssna på kommenterade analysutgåvor av hans Ring med fem sekunder av varje ledmotiv segmenterade och analyserade in i minsta ton. Hennes konstfärdigt odlade rosor, hennes orkidéer, hennes kärlek till Marcel Proust - allt detta lever i minnet efter henne. Och hennes livs- och arbetsrelation med min far Örjan - som de delade i nära fyrtio år - har gjort ett outplånligt intryck på mig. Sitt arbete, sin vetenskap, sin tankevärld - allt detta delade de. De möttes inte oväntat för första gången på utgrävning av den etruskiska staden Acquarossa - ett arbete som de sedan fortsatte dela. Inte minst syns deras speciella personliga arbetsrelation på den monumentala utgåva de tillsammans gjorde av den svenske professor Olof August Danielssons etruskiska inskrifter (insamlade kring det förra sekelskiftet och sedan bortglömda tills mina föräldrar tillsammans förvandlade samlingen till en modern utgåva).

Min mor är nu borta - och hon är djupt saknad. Mycket djupt.

Arkeologisk Lucia

För den som är intresserad av sådant kan jag rekommendera den trevliga sidan www.arkeologibocker.se - där man (hör och häpna) kan köpa arkeologiböcker.

Spridning i GT och IE

Det är intressant att notera hur stora paralleller det finns mellan diskussionerna och debatterna kring a) indoeuropeiskans spridning till Europa och Sydasien och b) framväxten av det gamla Israel och den eventuella invandringen i Palestina. I båda fallen handlar det om komplexa samspel mellan källor och mycket besvärliga arkeologiska belägg, och i båda spelar resultaten man kommer fram till stor roll för människors självbild (och har framför allt gjort det förr om åren). Relationen mellan de fysiskt bevarade evidenserna och dem som måste rekonstrueras (bibeltextens idealiserade bild resp. de indoeuropeiska språkrekonstruktionernas upplysningar) är lika besvärlig i båda fallen - är till exemepel "collared-rim jars" och "four room houses" tecken på israelitisk närvaro, som vissa mer entusiastiska bibelarkeologer velat hävda?

I båda fallen är den verkliga bakgrunden säkerligen mycket komplexare än en enkel invasionsbild, och man måste ta till sammanslagna modeller som kan inkludera kulturmöten, krig, handel och annat för att förstå bakgrunden till den situation som senare finns belagd. För den som är intresserad av den israelitiska varianten kan jag rekommendera de tidigare kapitlen av Millers och Hayes' A History of Ancient Israel and Judah, som genom googles försorger finns lagligt att titta på här.

Någon gång kanske jag borde skriva något om relationen mellan dessa problemställningar, något belysande komparativt, kanske. Kontakter/paralleller mellan GTs värld och den indoeuropeiska är ju något av en käpphäst för undertecknad (vilket man också kan se exempel på här och här).

Arkeokreationism (??)

Den 30e augusti klockan 13.00 deltar jag i en paneldebatt om något så speciellt som kreationism och arkeologi (!) tillsammans med bland andra K. G. Hammar - man undrar hur detta samtal kommer att utspinna sig. Det hela går av stapeln på arkeologen i Lund, och man kan läsa mer om det här!

Med lärde i Lund

Det gick mycket bra idag när jag lade fram mitt avhandlingskapitel på exegetikkonferens, och jag knöt en hel del bra kontakter. Och det är en väldigt trevlig känsla att träffa andra som kan ugaritiska - men det var inte många av oss som faktiskt vågade försöka uttala den vokallösa texten (jag var en av dem som faktiskt gjorde det litegrann). Lyssnade också på en diskussion om arkeologiska lämningar från 500-talets Palestina. Före Kristus, alltså. Och igår pratade vi om hebreiska tempusformer, samt en "Döda havsrulle" (Qumran-text) som troligen beskriver en exorcismritual. Esséernas svar på Max von Sydow, eller något - fast man får hoppas att de slapp de snurrande huvudena.

Vid lunchen diskuterade jag och några andra den ytterst roliga filmen The Frisco Kid, där Gene Wilder spelar en polsk rabbin som tillsammans med en cowboy (Harrison Ford) skall ta sig genom vilda västern, hela vägen bort till San Fransisco, vars judiska församling han skall förestå. Bland annat innehåller denna ypperligt roliga film en passus där hjältarna hamnar hos en indianstam som länge (och fruktlöst) bett sina gudar om regn. De frågar rabbinen om hans Gud kan hjälpa dem. Gene Wilder håller ett långt tal om Israels Gud och alla hans gärningar, men avslutar ständigt med "But he does not make rain!" (med vacker jiddischbrytning). Och naturligtvis börjar regnet ösa ned.