Bokprat i Uppsala

På lördag den 14e september klockan 14 pratar jag på Uppsala bokhandel om min senaste bok - kom gärna förbi! Jag kommer att vara i Uppsala apropå det två gånger per år återkommande mötet för dem som deltar i Pro Futura Scientia-forskningsprogrammet - kommer att kännas märkligt att vara tillbaka som gäst nu när jag är återflyttad till Lund.

Annat nytt - här är programmet för höstens lundensiska GT-seminarium. Jag deltar med en presentation om ditten och datten.

Innocence Forgotten

Och här har vi en nyinspelad sång av Niklas Skog och undertecknad - låten skrevs 1997, men först nu har den blivit ordentligt inspelad. En sång om existentiell längtan till en "värld som är förgången, en glömd musik" - på ytterst gammaltestamentligt tema. Se och hör den på Youtube här!

Riss!

Kan nämna att jag är med på ett hörn i senaste numret av den trondheimska tidskriften Riss, med en artikel om min vetenskapsrådsstödda forskning kring indoeuropeiska motiv inlånade i Gamla testamentets värld!

Mediala uppdykanden

Såhär i påsktid har P1s "Vetandets värld" gjort ett program om Gamla testamentet och bibelvetenskap, och jag är med i en ganska lång intervju, där jag talar om skapelseberättelser, P-teologi, Josias reformation 622 f.Kr. och annat. Lyssna här!


För övrigt har min diskussion av min dialekt och mitt förhållande till skånskan i Expressen/Kvällsposten (som man kan läsa här) fått vad vi bibelvetare kallar "reception" - i den här artikeln i Sydsvenskan av Sara Martelius!

Dra upp med krok

En vacker text om en slingrig varelse:


Timšōkh liwyāthān bĕḥakkâ 
ûbhĕḥebhel tašqîaʿ lĕšōnô 
hăthāśîm ’agmôn bĕ’appô 
ûbhĕḥôaḥ tiqqôbh leḥeyô 

"Kan du dra upp Leviatan med fiskekrok,
och kan du hålla ned hans tunga med ett rep?
Kan du sätta en ring/ett fångstrep/en vidja i hans näsa,
och kan du genomborra hans kind med en krok?"

(Job 40: 25-26 [enligt den hebreiska textens numrering; 20-21 i den svenska])

På scen

… och här har vi ett föredrag jag höll på Bokmässan 2014 om hebreiska, exegetik och min bok Gud är ett verb:

It *is* Northwest Semitic culture

Är sjuk, illa förkyld. Tänker ibland på det som att Resheph håller sin hand över mig - i avseendet feber, inte i avseendet krig. Jag har ju trots allt inte fått mitt hus bombat. Men feber, som sagt. Kopplingen mellan gudamakter, torka och feber var ju ämnet för min avhandling.




Sitter här i feberhettorna och skriver på mitt bidrag till konferensvolymen från senaste vårens Örebro-konferens om profetlitteratur. Där talade jag som del av mitt Vetenskapsrådsfinansierade forskningsprojekt om den eventuella vägen från indoeuropeiska drakmyter till nordvästsemitisk kultur (ugaritisk och israelitisk, t.ex.), och ända fram till Jesaja 27:1, det klassiska stället om Leviatan. Den versen har ordagranna paralleller med ord ur den ugaritiska Baal-cykeln - just den parallellen är en klassiker för oss som forskar på ugaritisk-bibliska paralleller. Och i det sammanhanget skriver jag följande:

The Hebrew Bible did not ‘borrow’ from Northwest Semitic culture: it is Northwest Semitic culture.

Ett till synes banalt påpekande, men viktigt. Israeliterna var inte ett unikum. De behövde inte "låna" från en kulturmiljö av vilka de själva var en del.

Artikeln kommer som sagt i actavolymen från konferensen Words of the Prophets, som väntas utkomma i slutet av året, om jag förstår rätt.

KABOOOM!

Kvällens väder: Psalm 29.

Kvällsdödlivugaritstagnelius

Jag skriver om vår, sommar, död, liv, Ugarit och Stagnelius i Kvällsposten. Läs här!

Drakar och hästar på SU!

Den 17e april klockan 16.00 håller jag föredrag om mitt projekt kring indoeuropeisk motivpåverkan i Gamla testamentets värld på det Språkhistoriska seminariet vid Stockholms universitet (hörsal 9). Det hela är öppet och gratis för vem som vill och handlar alltså om mitt nuvarande forskningsprojekt "Hästar och drakar - indoeuropéer och indoeuropeiska i Gamla testamentets värld", som under 2014 finansierats av Vetenskapsrådet. Kombinationen mellan gammaltestamentliga och indoeuropeiska studier förenar två av mina käraste vetenskapliga intressen, och projektet har också ett delfokus på Ugarit, eftersom den staden låg just i gränslandet mellan hettitiskt (dvs. indoeuropeiskt) och nordvästsemitiskt kulturinflytande. Apropå titeln på projektet kan jag nämna att just  ord för hästar och berättelser om drakdödande utan tvekan kommer att nämnas - och kanske något om guden Dagon också, vem vet? Här kan man läsa om evenemanget på Stockholms universitets hemsida! Kom gärna förbi!

Abrahamitiska arvet-föreläsning

Mitt föredrag från höstens upplaga av Filosoficirkeln i Lund - där jag talade under den inte helt lätta rubriken "Om vi inte hade haft det abrahamitiska arvet" - kan man se på YouTube, nämligen här!

Var Mordokaj språkvetare?

Dagens lustiga etymologi är en folketymologi - och ännu bättre: det handlar om ett ord som faktiskt betyder "språkvetare"!

Det ord som på modern hebreiska används i betydelsen "lingvist, språkvetare" är balshan (och därav avleds ordet balshanut, "språkvetenskap"). Men vad är det då för ett ord? Det ser märkligt ut för en hebraist - det har inte tre rotkonsonanter (som oftast) utan fyra; slutet ser ut att påminna om lashon ("tunga, språk"), men varifrån kommer b-et?

Jo.

I berättelsen om Ester i Gamla testamentet förekommer den hjältemodige personen Mordokaj. I en annan bibelbok (Esra 2:2) nämns en lista på personer, där det bredvid namnet Mordokaj står Bilshan. De talmudiska rabbinerna såg detta som ett tillnamn på Mordokaj, så att han egentligen skulle heta "Mordokaj Bilshan". Och så gav de sig på att utlägga namnet: han kallades Bilshan, tänkte de sig, därför att det påminde om baʿal lashon, "språkets herre". Han var nämligen så oerhört språkkunnig, resonerade rabbinerna. Och så kom det sig att ordet bilshan eller balshan blev ett ord för en språklärd person. Men allt börjar alltså som en folketymologisk feltolkning av ett bibliskt namn - särskilt skojigt eftersom ordet just kom att betyda "språkvetare"!

Säljtextskrivande

Har just skrivit lite säljtextmaterial till min bok Gud är ett verb, som kommer ut i mitten av januari. Boken handlar om Gamla testamentets/Hebreiska Bibelns idéhistoria och tar upp både en hel del klassisk exegetik och saker som kommer ur min egen forskning. En essäsamling om GT, helt enkelt. En hel del språkligt är med också, för den som är intresserad av sådant. Särskilt kul känns det för mig att texterna ofta vuxit fram i takt med min undervisning, så att jag kunnat använda den miljön som testplats för mina tankar. Så är också mina elever från vårens hebreiska textkurs tackade i slutet av boken!

GT-essäbok i antågande

Och nu ... titta här vad som är på gång:

Läs om den i januari kommande boken på Norstedts' hemsida!



Omslaget är designat av Miroslav Šokčić - och den vackra bibelbilden är för övrigt tagen av ingen mindre än min kära hustru Rebecca Bugge!

Jesaja 6

Imorgon skall jag undervisa på den otroligt roliga texten Jesaja 6, som ligger mig varmt om hjärtat inte minst på grund av dess nämnande av seraferna. I slutet av det kapitlet har vi den språkligt och textkritiskt invecklade vers 13, som olika forskare gjort alla möjliga intressanta saker av (man har tyckt sig se kopplingar till kanaaneiska kultbruk och liknande). Om detta skrev jag för några år sedan ett blogginlägg på Forskning & Framstegs hemsida - läs här!

El Shaddai

Måste ta tillfället i akt och skriva lite om det fantastiska TV-spelet El Shaddai - Ascension of the Metatron.

Inte minst beror detta på spelets ämne. Det är inte varje dag som man som hebraist och GT-exeget ser ett större tv-spel som är löst baserat på de apokryfiska Henoksböckerna (ja, löst, men i alla fall!). Spelets titel är också rolig. El Shaddai är egentligen ett gudsnamn ur Gamla testamentet, ett av de mer språkligt märkliga. Det första ordet, 'El, är inga problem - det är det allmänsemitiska ordet för "gud". Men den andra halvan är konstigare. Man har föreslagit att det skall ha att göra med akkadiskans šadû, som betyder "berg", men det är högst osäkert. Den antika grekiska översättningen, Septuaginta, återger ofta ordet med pantokratôr, "allhärskare, allsmäktig", vilket är ganska taget ur luften. Bibel 2000 har valt "Gud den Väldige".

Särskilt roligt är att ordet finns belagt i en lite annan variant utanför Bibeln, nämligen i Deir Alla inskriften. Denna inskrift, som upptäcktes i Jordanien 1967, berättar om siaren Bileam, Beors son (också omnmämnd i Bibeln i Numeri 22-24, bland annat tillsammans med en talande åsna) som får en nattlig vision av hur gudarna bestämmer sig för att skapa kaos i världen. Dessa gudar kallas just šaddayin, vilket verkar vara en plural av det ord vi har i "Shaddai".

Men, alltså åter till spelet. El Shaddai - Ascension of the Metatron är ett av de absolut vackraste tv-spel som finns - det ser ut som art nouveau, och musiken är förtrollande. Och på det typiskt japanska sättet innehåller det hur mycket religions-mashup som helst. Hjälten är Enoch, hans medhjälpare heter Lucifel (!) - den senare är klädd i japansk mörk kostym och sparar spelet genom att ringa upp Gud då och då via sin mobil (!) och berätta hur det går för vår hjälte. De fallna änglarna (inspirerade av berättelsen om gudasönerna i Genesis 6) ser ut som enögda ... öhmmmm ... grejer. Nefilim (alltså avkomman till fallna änglar och människor, också ursprungligen ur Genesis 6 och ett av GT:s mest populärkulturellt överanvända begrepp) ser ut som stora hattifnattar - som dessutom äter varandra levande. Totalt bisarrt, och totalt förtrollande.

Omdiktning, minst sagt. Och lite kul är att spelmakarna i början påpekar att spelet inspirerats av äldre religiösa texter och skapats samman av ett multikulturellt arbetslag med många olika konfessioner. Helt galet spel, och helt genialt.

Gables and cupolas

Sitter just på det som är mitt temporära rum på Worcester* College, Oxford, där jag är på besök i några dagar för att delta i OTSEM-konferens. Här samlas Gamla testamentet-forskare från Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island, Tyskland och England för att låta yngre kolleger lägga fram kapitel och texter — jag deltar detta år för första gången som postdoc. Att äntligen få besöka Oxford är en stor sak för mig: i och med min kärlek till Waugh’s Brideshead Revisited känns det på något egendomligt sätt som att komma hem — fast den verkliga förlagan har idag något fler sextiotalsbrutalistiska hus insprängda i den klassiska arkitekturen än vad Waugh antagligen hade uppskattat. Han hade nog kallat sådant för "The age of Hooper". Men jag måste hindra mig själv från att börja recitera:
Oxford in those days was still a city of aquatint ... In her spacious and quiet streets men walked and spoke as they had done in Newman's day; her autumnal mists, her grey springtime, and the rare glory of her summer days - such as that day - when the chestnut was in flower and the bells rang out high and clear over her gables and cupolas, exhaled the soft airs of centuries of youth.

... Men nu går jag alltså från seminarium till seminarium på exegetiska, religionshistoriska och filologiska ämnen. Många olika antika språk är representerade i materialet — hur kul som helst!


Förresten har nu Norrköpings tidningar recenserat min nyutkomna fantasyroman Serafers drömmar. Recenten skriver bland annat: "Språkbruket är avancerat, karaktärerna nyanserade och intrigen stundtals väldigt spännande". — läs här! 

Och så har jag blivit intervjuad lite här och där om romanen: läs bloggen Verkligen Stefan och Lokaltidningen Lund!


* Uttalas "Wooster", och inget annat.

Småland, hästar och bloggar

Mitt under all spänning inför mitt nästa vecka förestående romansläpp har jag tillbragt några dagar i mörkaste Småland tillsammans med hustru och svärfar. Här har jag arbetat med mitt bidrag till årets OTSEM-konferens i Oxford, där jag som första gången skall deltaga som doktorerad forskare och inte som doktorand. Jag sitter och skriver och funderar kring det hebreiska ordet sûs, som betyder "häst". Det föreslås ofta att detta ord skall vara ett indoeuropeiskt lån; ibland har man föreslagit en bakgrund i indiskbesläktade språk i Främre Orienten och ibland (och mera övertygande) ett ursprung i luviska i Mindre Asien. Det är den senare möjligheten jag försöker undersöka och ge ett bidrag till. Vi får se hur det hela går. Det luviska ordet för "häst" var något i stil med asu- eller azzu- och är i sin tur besläktat med den större indoeuropeiska familjen av "häst"-ord (latin equus, grekiska hippos/ikkos, sanskrit aśva-, forniriska ech, tochariska yakwe/yuk etc.), men de anatoliska språken (hettitiska, luviska med flera) verkar ha bevarat en äldre form med en u-stam istället för en o-stam som i de övriga indoeuropeiska språken (något som påpekats av IE-forskaren Alwin Kloekhorst). Jag tror mig i alla fall ha några intressanta idéer kring det hebreiska sûs (med övriga paralleller i andra semitiska språk, som t.ex. ugaritiskans ssw) och dess eventuella lånrelation till det luviska ordet. Vi får se vart det bär.

Nu har jag för övrigt avslutat min vecka som gästbloggare hos Norstedts apropå det kommande boksläppet av Serafers drömmar. Här följer länkar till de fem inläggen:

1. Har framtiden redan hänt?
2. Barock-punk?
3. Serafer och keruber
4. Lynch, Platon och fossiler
samt till sist
5. Fantastikens rum

Rashi och kohortativen

Sitter just nu på Svenska institutet i Rom och funderar på om Rashi egentligen kände till kohortativen (självuppmaningsformen på hebreiska) - och irriterar mig på att jag inte kan få tag på boken Rashi as Philologist just nu (ja, den finns på Google Books, men bara i förkortad form - och sidan 46, som skall behandla frågan, är borta med vinden). Särskilt ironiskt är att den finns i Lund (!). Sådant kan en hebraist grunna på ...

Det hela kommer sig av att jag under resan ned genom Europa har roat mig med att studera Genesis med Rashis medeltidshebreiska kommentar, i Artscrolls trevliga utgåva. Kul grejer.

Vanor och ovanor

... och imorgon, fredag den 23e klockan 10.45, håller jag föredrag på Humanist- och teologdagarna i Lund. Ämnet är "from respekt eller envis ovana: om oviljan att ändra religiösa texter" (dagarnas "överämne" är "vanor och ovanor") och föredraget beskrivs så här i katalogen:

"Föreläsningen handlar om hur religiösa traditioner ibland gjort språk och texter okränkbara, bevarat deras minsta bokstav oavsett om man förstår dem eller ej – även om de innehåller uppenbara felskrivningar. Vi går från romarnas Arvalhymn, som man behöll
fast den var så ålderdomlig att man knappt begrep den, till Gamla testamentets texter,
som redigerats och ändrats gång efter annan för att sedan bli oföränderliga ... Vad händer när modern vetenskap segmenterar texter som traditionellt har setts som odelbara och monolitiska?"

Det hela går av stapeln i sal L201 på Språk och litteraturcentrum, Lunds universitet. Välkomna!