Folketymologier är roliga saker. Människor vill ofta "förstå" ord utanför den egentliga etymologiska kontexten för att få dem mer "begripliga"; ibland kan detta ha rent ideologiska skäl, där man vill visa ett eller annat märklgt sammanhang. Detta var naturligtvis minst lika vanligt under antik och medeltid som idag, och man hade också på den tiden sina motsvarigheter till "undervisitetet" och "ryggmatism".
Ett sådant fall finner vi i indisk astrologi. Astrologin kom till Indien från den helleniserade världen under senantiken, och det gör att den fick med sig mycken grekisk terminologi som till en början rakt av lånades in i de indiska astrologitexterna på sanskrit (senare började man komma på egna termer, men i tidiga texter är det ofta gott om grekiska låneord). Så finner vi Venus omnämnd som Asphujit (grekiska Aphroditê) och solen som heli, av grekiskans hêlios. Det senare fallet är språkhistoriskt intressant, eftersom det visar att grekiskan på vissa håll uppenbarligen behöll uttalet av bokstaven êta som långt e en bit in i det första kristna millenniet (bokstaven bytte efter hand uttal till i genom den så kallade itacismen). Likaså antyds av ordet heli att spiritus asper i vissa sammanhang ännu hade kvar sitt h-uttal, som var under utdöende.
Men exemplet på folketymologi jag tänkte på var ordet för stjärntecknet Vattumannen. Detta tecken heter i hellenistisk grekisk astrologi Hydrochoos ("vattenhällaren"). Indierna lånade in detta ord, men anpassade det lite för att få fram ett sanskritord av det. Så skapades stjärnteckensnamnet hrd-roga, vilket på sanskrit betyder "hjärt-sjuka". Denna folketymologisering stämde bra med det astrologiska systemet, enligt vilket tecknet Vattumannen styrdes av Saturnus, den mest onda av de sju klassiska planeterna - och därmed mycket inne på plågor och sjukdomar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar