Jag måste erkänna att franska aldrig varit mitt favoritspråk, men ibland kan det vara väldigt snyggt. Ett exempel har vi här, ett citat ur en text jag tycker mycket om - av Jean-Baptiste Willermoz (1730-1824), om människans natur (homme skall naturligtvis här förstås just i den allmänna betydelsen "människa" och inte specifikt "man"):
Homme !
Roi du monde !
chef-d’œuvre de la création lorsque Dieu l’anima de son souffle!
médite ta sublime destination.
Tout ce qui végète autour de toi, et n’a qu une vie animale, périt avec le temps, et est soumis à son empire: ton âme immortelle seule, émanée du sein de la Divinité, survit aux choses matérielles, et ne périra point. Voilà ton vrai titre de noblesse: sens vivement ton bonheur, mais sans orgueil ; il perdit ta race, et te replongerait dans l’abîme. Être dégradé ! malgré ta grandeur primitive et relative, qu’es—tu devant l’Éternel ? Adore le dans la poussière, et sépare avec soin ce principe céleste et indestructible des alliages étrangers ; cultive ton âme immortelle et perfectible, et rends-la susceptible d’être réunie à la source pure du bien, lorsqu’elle sera dégagée des vapeurs grossières de la matière. C’est ainsi que tu seras libre au milieu des fers ; heureux au sein même du malheur, inébranlable au plus fort des orages, et que tu mourras sans frayeur.*
Sådant får en onekligen att associera till en annan vacker formulering, nämligen frasen ur den hermetiska Asclepius-texten, som senare citerades av Pico della Mirandola i hans verk De hominis dignitate ("Om människans värdighet"):
Magnum, O Asclepi, miraculum est homo!
EDIT: Den franska texten hade några korrekturfel - nu fixade!
* Föredrar man en anglofon version finns hela den långa texten i översättning här (under punkt II.1).
Visar inlägg med etikett corpus hermeticum. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett corpus hermeticum. Visa alla inlägg
lördag 10 augusti 2019
tisdag 13 mars 2018
Den Dolde
Några vackra rader ur de s.k. Leiden-hymnerna till den egyptiske guden Amon, som beskriver honom som den dolda, bakomliggande och transcendenta verkligheten bakom gudarnas mångfald - här i ett slags gudomlig trefald tillsammans med gudarna Ptaḥ och Rēʿ:
Ḫmtw pw nṯrw nbw
jmn rꜥ ptḥ nn snnw.sn
jmn rn.f m jmn
ntf rꜥ m ḥr ḏt.f ptḥ
"Tre är alla gudar -
Amon, Rēʿ och Ptaḥ, utan någon annan like.
Hans namn är dolt i Amon,
han är Rēʿ som ansikte, hans kropp är Ptaḥ."
(p. Leiden I 350, kap. 300, 4, raderna 21-22)
... en vacker och poetisk framställning av det faktum att de moderna kategorierna "polyteism" och "monoteism" inte alltid fångar äldre tiders (eller för den delen nutida) religiösa föreställningar. Till saken - och fyndigheten - hör också att namnet på guden Amon (jmn) i sig betyder något i stil med "dold" och att begreppet "namn" här också har klangen av "identitet, väsen", så att den tredje versraden ovan egentligen innebär ungefär "Hans väsen är Dolt i den Dolde". Amon sågs nämligen ofta just som den mest dolde, den mest omanifesterade av gudarna. En vacker text, som om man känner sig lite vilt spekulativ kan tänkas förebåda tankar man finner i Corpus Hermeticums femte traktat, där det sägs att Gud är omanifesterad och dold "men ändå helt uppenbar", liksom Amon är dold men ändå identifieras med solguden. Idéer om en reception av Amons "doldhet" i Corpus Hermeticum kan man för övrigt finna i den här avhandlingen av Thomas McAllister Scott.
En lustighet skedde förresten när jag citerade ovanstående fornegyptiska textbit på Twitter och Facebook. Båda dessa instanser trodde nämligen att ordet snnw.sn (ordagrant "deras andre", det jag ovan översatt med "någon annan like") var en internetadress, rimligen i Senegal (som har topdomänen .sn). Jag måste tyvärr meddela att internettopdomäner inte var uppfunna när Leiden-hymnerna till Amon skrevs.
Ḫmtw pw nṯrw nbw
jmn rꜥ ptḥ nn snnw.sn
jmn rn.f m jmn
ntf rꜥ m ḥr ḏt.f ptḥ
"Tre är alla gudar -
Amon, Rēʿ och Ptaḥ, utan någon annan like.
Hans namn är dolt i Amon,
han är Rēʿ som ansikte, hans kropp är Ptaḥ."
(p. Leiden I 350, kap. 300, 4, raderna 21-22)
... en vacker och poetisk framställning av det faktum att de moderna kategorierna "polyteism" och "monoteism" inte alltid fångar äldre tiders (eller för den delen nutida) religiösa föreställningar. Till saken - och fyndigheten - hör också att namnet på guden Amon (jmn) i sig betyder något i stil med "dold" och att begreppet "namn" här också har klangen av "identitet, väsen", så att den tredje versraden ovan egentligen innebär ungefär "Hans väsen är Dolt i den Dolde". Amon sågs nämligen ofta just som den mest dolde, den mest omanifesterade av gudarna. En vacker text, som om man känner sig lite vilt spekulativ kan tänkas förebåda tankar man finner i Corpus Hermeticums femte traktat, där det sägs att Gud är omanifesterad och dold "men ändå helt uppenbar", liksom Amon är dold men ändå identifieras med solguden. Idéer om en reception av Amons "doldhet" i Corpus Hermeticum kan man för övrigt finna i den här avhandlingen av Thomas McAllister Scott.
En lustighet skedde förresten när jag citerade ovanstående fornegyptiska textbit på Twitter och Facebook. Båda dessa instanser trodde nämligen att ordet snnw.sn (ordagrant "deras andre", det jag ovan översatt med "någon annan like") var en internetadress, rimligen i Senegal (som har topdomänen .sn). Jag måste tyvärr meddela att internettopdomäner inte var uppfunna när Leiden-hymnerna till Amon skrevs.
fredag 30 augusti 2013
Hermetiskt trishagion
För den som finner sådant intressant kan jag meddela att en artikel jag skrivit om reminiscenser av Jesaja 6:3 ("Helig, helig, helig ...") i den första hermetiska traktaten (Poimandres) nu publicerats online i den peer-reviewade tidskriften Greek, Roman and Byzantine Studies. Jag är inte den förste som tar upp temat, men jag använder det hela på ett mer speciellt sätt till lite papyrusbaserad textrekonstruktion och religionshistoria. Det hela finns att ladda ned som PDF här!
fredag 12 juli 2013
Jesajansk hermetika!
I det kommande numret av Greek, Roman and Byzantine Studies medverkar jag med en artikel om påverkan från Jesaja 6:3 ("Helig, helig, helig ...") på den första traktaten i Corpus Hermeticum och om hur detta kan bidra till rekonstruktionen av den senare texten. Läs mer här!
fredag 22 april 2011
Hermes och Jesaja
Sitter just nu och arbetar med en artikel med arbetsnamnet Isaianic Prototypes for the Hermetic Trishagion in Poimandres ch. 31 – and Religio-Historical Support for an Old Conjecture. Man får hoppas att innehållet blir lika intelligent som titeln låter (OBS självironi). Det hela handlar alltså om bönen i slutet av Poimandres - en text som har en stor personlig betydelse för mig - och dess bakgrund i uttryck från Jesajas bok; jag arbetar här vidare utifrån idéer som framlagts av bl.a. Birger Pearson, och jag tror jag är en del intressanta saker på spåren. Själva texten är så vacker att jag inte kan låta bli att återge den nedan:
ἅγιος ὁ θεὸς καὶ πατὴρ τῶν ὅλων.
ἅγιος ὁ θεὸς, οὗ ἡ βουλὴ τελεῖται ἀπὸ τῶν ἰδίων δυνάμεων.
ἅγιος ὁ θέος, ὃς γνωσθῆναι βούλεται καὶ γινώσκεται τοῖς ἰδίοις.
ἅγιος εἶ, ὁ λόγῳ συστησάμενος τὰ ὄντα.
ἅγιος εἶ, οὗ πᾶσα φύσις εἰκὼν ἔφυ.
ἅγιος εἶ, ὃν ἡ φύσις οὐκ ἐμόρφωσεν.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης δυνάμεως ἰσχυρότερος.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης ὑπεροχῆς μείζων.
ἅγιος εἶ, ὁ κρείττων τῶν ἐπαίνων.
Vilket jag översätter således:
“Holy is God, and father of the All.
Holy is God, whose will is perfected by his own powers.
Holy is God, who wishes to be known and becomes known to his own.
Holy are you, who fashioned that which is through your logos.
Holy are you, of whom all nature has become an image.
Holy are you, whom nature did not form.
Holy are you, who are stronger than all power.
Holy are you, who are better than every eminence.
Holy are you, who are greater than [all] praises”
ἅγιος ὁ θεὸς καὶ πατὴρ τῶν ὅλων.
ἅγιος ὁ θεὸς, οὗ ἡ βουλὴ τελεῖται ἀπὸ τῶν ἰδίων δυνάμεων.
ἅγιος ὁ θέος, ὃς γνωσθῆναι βούλεται καὶ γινώσκεται τοῖς ἰδίοις.
ἅγιος εἶ, ὁ λόγῳ συστησάμενος τὰ ὄντα.
ἅγιος εἶ, οὗ πᾶσα φύσις εἰκὼν ἔφυ.
ἅγιος εἶ, ὃν ἡ φύσις οὐκ ἐμόρφωσεν.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης δυνάμεως ἰσχυρότερος.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης ὑπεροχῆς μείζων.
ἅγιος εἶ, ὁ κρείττων τῶν ἐπαίνων.
Vilket jag översätter således:
“Holy is God, and father of the All.
Holy is God, whose will is perfected by his own powers.
Holy is God, who wishes to be known and becomes known to his own.
Holy are you, who fashioned that which is through your logos.
Holy are you, of whom all nature has become an image.
Holy are you, whom nature did not form.
Holy are you, who are stronger than all power.
Holy are you, who are better than every eminence.
Holy are you, who are greater than [all] praises”
tisdag 18 januari 2011
Igång igen!
Idag träffar jag vårens hebreiskastudenter för första gången - det ser jag fram emot. Har också (tror jag) kommit på ett ämne inför mitt föredrag på HT-dagarna den 8-9 april: det blir nog lite Leviatan och besvärjelsetexter, tror jag (utifrån min artikel i ämnet i ZAW).
I under veckoslutet satt jag och min fästmö i Simrishamn; jag sysslade bland annat med en annan liten artikel om Corpus Hermeticum I i förhållande till Jesaja 6:3, apropå återgivning av gudsnamn, rekonstruktion av förstörd text och Papyrus Berolinensis 9794. Roliga grejer. Skrev också för mitt eget höga nöjes skull på en liten berättelse jag såg i en dröm för några dagar sedan.
Nåväl, nu mot Theologicum.
I under veckoslutet satt jag och min fästmö i Simrishamn; jag sysslade bland annat med en annan liten artikel om Corpus Hermeticum I i förhållande till Jesaja 6:3, apropå återgivning av gudsnamn, rekonstruktion av förstörd text och Papyrus Berolinensis 9794. Roliga grejer. Skrev också för mitt eget höga nöjes skull på en liten berättelse jag såg i en dröm för några dagar sedan.
Nåväl, nu mot Theologicum.
fredag 28 maj 2010
Sextio profetiska sidor
Ur en exegetikdoktorands liv, en liten läslista inför en hebreisk textkurs:
"Jes 1-12 19 s.
Joel 7 s.
Hes 1-3, 37-38 9 s.
Mal 6 s.
Hos 1-7, 13-14 11 s.
Sef 5 s.
Jona 3 s.
Summa 60 s."
Hesekiels tronvision kan man ju inte undgå att tentera, ej heller Jesaja kap. 6 med visionen av seraferna. Dessa ligger mig av olika skäl varmt om hjärtat. För övrigt har jag lite på kul påbörjat en artikel om påverkan från trishagion-ropet i Jes 6 ("Helig, helig, helig Herren Sebaot!", ropat av just dessa serafer) på slutbönen i den hermetiska traktaten Poimandres. Två av undertecknad högt älskade texter i samma artikel - can't be bad!
"Jes 1-12 19 s.
Joel 7 s.
Hes 1-3, 37-38 9 s.
Mal 6 s.
Hos 1-7, 13-14 11 s.
Sef 5 s.
Jona 3 s.
Summa 60 s."
Hesekiels tronvision kan man ju inte undgå att tentera, ej heller Jesaja kap. 6 med visionen av seraferna. Dessa ligger mig av olika skäl varmt om hjärtat. För övrigt har jag lite på kul påbörjat en artikel om påverkan från trishagion-ropet i Jes 6 ("Helig, helig, helig Herren Sebaot!", ropat av just dessa serafer) på slutbönen i den hermetiska traktaten Poimandres. Två av undertecknad högt älskade texter i samma artikel - can't be bad!
tisdag 28 juli 2009
Solens kunskap
Den första traktaten i den antika gnosticerande textsamlingen Corpus Hermeticum (som ligger mig mycket varmt om hjärtat) bär namnet Poimandres (texten finns översatt av yours truly här). Texten beskriver hur den namnlösa jagpersonen får en uppenbarelse av "maktens medvetande" (på grekiska ho tês authentias nous), som kallar sig Poimandres och undervisar om människans innersta gudomliga natur, som kan frälsas genom befrielse ur materien och uppstigande genom planetsfärerna.
Betydelsen av namnet Poimandres har diskuterats en hel del. Det vanligaste är att förklara det som en avledd sammansättning av grekiskans poimên ("herde") och anêr ("man", med genitiven andros, det ord som givit de många efternamnen på "-ander", däribland mitt eget). Ur detta får man betydelsen "mannaherden" (ett exempel på den gamla indoeuropeiska ordsammansättningstyp som brukar kallas governing compound, där det är det andra ledet som "utsätts" för det förstas handling, i detta fall "herdande", så att säga). Att beskriva denne religiöse uppenbarare som "mäns herde" är väl tämligen övertygande.
Men det har funnits andra förslag, som trots att de inte är lika övertygande ändå förtjänar att tänkas på. Ett sådant är att tänka sig att namnet kommer från koptiska - texten har nämligen grekoegyptisk bakgrund. En analys av detta slag gör gällande att ordet Poimandres är en greciserad återgivning av koptiskans p-eime n re, "solens kunskap", vilket då skulle vara en motsvarighet till beskrivningen "maktens medvetande" som vi såg ovan. Ordet re (sol) skulle nämligen vara en hänsynftning på den gamle guden med samma namn, som därmed är "makten". Jag tror väl mer på den grekiska förklaringen, men den koptiska har viss schvung. Och så gillar jag det grekoegyptiska - Alexandria under hellenism och kejsartid utövar en stor dragningskraft på mig.
Betydelsen av namnet Poimandres har diskuterats en hel del. Det vanligaste är att förklara det som en avledd sammansättning av grekiskans poimên ("herde") och anêr ("man", med genitiven andros, det ord som givit de många efternamnen på "-ander", däribland mitt eget). Ur detta får man betydelsen "mannaherden" (ett exempel på den gamla indoeuropeiska ordsammansättningstyp som brukar kallas governing compound, där det är det andra ledet som "utsätts" för det förstas handling, i detta fall "herdande", så att säga). Att beskriva denne religiöse uppenbarare som "mäns herde" är väl tämligen övertygande.
Men det har funnits andra förslag, som trots att de inte är lika övertygande ändå förtjänar att tänkas på. Ett sådant är att tänka sig att namnet kommer från koptiska - texten har nämligen grekoegyptisk bakgrund. En analys av detta slag gör gällande att ordet Poimandres är en greciserad återgivning av koptiskans p-eime n re, "solens kunskap", vilket då skulle vara en motsvarighet till beskrivningen "maktens medvetande" som vi såg ovan. Ordet re (sol) skulle nämligen vara en hänsynftning på den gamle guden med samma namn, som därmed är "makten". Jag tror väl mer på den grekiska förklaringen, men den koptiska har viss schvung. Och så gillar jag det grekoegyptiska - Alexandria under hellenism och kejsartid utövar en stor dragningskraft på mig.
söndag 25 maj 2008
Utan färg
Dagens snyggaste grekiska fras kommer ur Corpus Hermeticum XIII (Om pånyttfödelsen). Texten beskriver hur mystagogen Hermes Trismegistos leder sin elev till den befriande, religiösa insikten. Läraren och eleven stiger ur sina kroppar och får efter ett antal olika övningsmoment sin gudsuppenbarelse. Mitt under sin mystika upplevelse uppbrister så Hermes:
Ouk kechrômatismai!
... vilket betyder "jag har ingen färg". Uttalandet kommer mitt i en lång utläggning om hur man i det upplysta tillståndet saknar, form, utsträckning etc. Men det som är så snyggt är just hur författaren använder det grekiska språket i det här fallet: kechrômatismai är perfekt mediopassivum första person singularis av verbet chrômatizô ("att färga"). Den grekiska perfektformen betecknar ett kvarstående resultat av en händelse i förfluten tid (eller i detta fall avsaknaden av det, eftersom satsen är negativ), och den mediala/passiva formen betecknar att subjektet är den som utsätts för handlingen, är intensivt inblandat i vad verbet beskriver eller så får verbet ett slags reflexiv betydelse. Alltså betyder formen något i stil med "jag har inte givits någon färg, och är därför fortfarande färglös". Lysande.
Ouk kechrômatismai!
... vilket betyder "jag har ingen färg". Uttalandet kommer mitt i en lång utläggning om hur man i det upplysta tillståndet saknar, form, utsträckning etc. Men det som är så snyggt är just hur författaren använder det grekiska språket i det här fallet: kechrômatismai är perfekt mediopassivum första person singularis av verbet chrômatizô ("att färga"). Den grekiska perfektformen betecknar ett kvarstående resultat av en händelse i förfluten tid (eller i detta fall avsaknaden av det, eftersom satsen är negativ), och den mediala/passiva formen betecknar att subjektet är den som utsätts för handlingen, är intensivt inblandat i vad verbet beskriver eller så får verbet ett slags reflexiv betydelse. Alltså betyder formen något i stil med "jag har inte givits någon färg, och är därför fortfarande färglös". Lysande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)