Ickevarat

Och så lite koptisk-språkig sethiansk gnosis från Nag Hammadi - känns väl bra så här på en söndag? :


Tn-smou erok, pi-atousia t-hyparxis et-hathê n-hen-hyparxis,
ti-šorp n-ousia et-hathê n-hen-ousia,
p-iôt nte ti-mnt-noute mn ti-mnt-ônh …


"Vi välsignar dig, icke-varat, existensen som är före [alla] existenser,
det första varat som är före [alla] varan,
gudomlighetens och livets fader …"


- Seths tre stelar, 124:25-31

Drömmar och sethianism

Drömmar är roliga, i synnerhet när de innehåller bisarrt språkligt material (se till exempel här för några av mina privata klassiker på området). I natt var jag med om ännu en sådan highlight: jag drömde nämligen att min käre far hade skrivit en deckare och givit ut den - men inte under eget namn utan under pseudonymen "Sakne Blomé Sogne Traanas". Se där! För övrigt hade denna deckare det speciella greppet att författaren själv var mördaren (!).

Och nu har jag och två till haft koptiskaseminarium via Skype - jag drogs in i denna trevliga verksamhet för ett tag sedan: vi läser Nag Hammadi-texter ... just nu håller vi på med Den store Seths andra traktat. Tidigare har vi bland annat läst en av mina personliga favoriter, Seths tre stelar, som tycks vara ett slags sethiansk-gnostisk liturgisk text för uppstigandet genom de gudomliga planen. Är man intresserad av den texten finns en översättning här!

Och man övar ju sitt ordförråd - nu idag lärde jag mig ordet močkj (som betyder "blanda" eller "vara blandad"). Nej, vackert att lyssna på är det inte, koptiska. Men kul!

Kopt-ost!

Igår åt jag halloumi, vilket är sanslöst gott. Lite skoj är det att själva ordet halloumi har föreslagits ursprungligen komma från koptiskan. Åtminstone finns det ett koptiskt ord halōm som passande nog betyder "ost" och som lånades vidare till arabiskan som ḥalūm (så argumenteras det i alla fall i Crums koptiska lexikon). Kopt-ost!

Solens kunskap

Den första traktaten i den antika gnosticerande textsamlingen Corpus Hermeticum (som ligger mig mycket varmt om hjärtat) bär namnet Poimandres (texten finns översatt av yours truly här). Texten beskriver hur den namnlösa jagpersonen får en uppenbarelse av "maktens medvetande" (på grekiska ho tês authentias nous), som kallar sig Poimandres och undervisar om människans innersta gudomliga natur, som kan frälsas genom befrielse ur materien och uppstigande genom planetsfärerna.

Betydelsen av namnet Poimandres har diskuterats en hel del. Det vanligaste är att förklara det som en avledd sammansättning av grekiskans poimên ("herde") och anêr ("man", med genitiven andros, det ord som givit de många efternamnen på "-ander", däribland mitt eget). Ur detta får man betydelsen "mannaherden" (ett exempel på den gamla indoeuropeiska ordsammansättningstyp som brukar kallas governing compound, där det är det andra ledet som "utsätts" för det förstas handling, i detta fall "herdande", så att säga). Att beskriva denne religiöse uppenbarare som "mäns herde" är väl tämligen övertygande.

Men det har funnits andra förslag, som trots att de inte är lika övertygande ändå förtjänar att tänkas på. Ett sådant är att tänka sig att namnet kommer från koptiska - texten har nämligen grekoegyptisk bakgrund. En analys av detta slag gör gällande att ordet Poimandres är en greciserad återgivning av koptiskans p-eime n re, "solens kunskap", vilket då skulle vara en motsvarighet till beskrivningen "maktens medvetande" som vi såg ovan. Ordet re (sol) skulle nämligen vara en hänsynftning på den gamle guden med samma namn, som därmed är "makten". Jag tror väl mer på den grekiska förklaringen, men den koptiska har viss schvung. Och så gillar jag det grekoegyptiska - Alexandria under hellenism och kejsartid utövar en stor dragningskraft på mig.

Manikeisk hymn nr. 240

Ägnade lite tid åt att från koptiskan översätta en text ur den manikeiska psalmboken, en trevlig volym som jag lyckades få tag på vid en utgallring av ett bibliotek (tillsammans med Crums jättelika koptiska lexikon). Jag tänker här delge er texten; det kan vara värt att notera att "Bema" (grekiskt låneord för "pulpet", "plattform") betecknar en sådan som man ställde fram för att symbolisera den inte längre närvarande religionsgrundaren, nämligen Mani själv, vid en särskild Bema-fest som var till åminnelse av Manis död. Hållen till godo!


Vi välsignar och besjunger dig, vår fader Mani, o du ärofulle.
Du är den vi åkallar, odödlige Fader, Konung, Gud; hör din flock, o du ärofulle.
… han som Fadern sände från höjden, för att han skulle frigöra de själar som räknats till honom, o du ärofulle.
Därför firar vi nu och fulländar din heliga dag, i det att vi tillbringar natten och håller vakt i din glädje, o du ärofulle.
Du är ett odödligt väsen på denna tredjes dag. Du är ett sändebud, en annan har sänt dig till oss, o du ärofulle.
Tvätta oss därför nu i din glädjes daggdroppar, ty vi är förordnade att tjäna ditt heliga Bema, o du ärofulle.
Öppna för oss vägen genom himlarnas valv och vandra före oss till ditt konungarikes glädje, o du ärofulle.
Vi är vana att dyrka ditt sätes tecken, när du sprider ut det på dagen för fyllandet av måttet, som idag är dolt, o du ärofulle.
Ära till dig, Mani, du ärofulle; seger till ditt välsignade Bema, o du ärofulle, och den välsignade Marias själ.