Mäktig rörelse

Jag har varit tystlåten här under lång tid, vilket har haft att göra med stora mängder arbete, samt en del irriterande sjuklighet. Nu är det dock bättre, och alltså tar jag tillfället i akt att även här annonsera något som är i antågande, nämligen min bok Ett hav i mäktig rörelse: om de semitiska språken. Som titeln antyder är den ett slags pendang till min bok om indoeuropeiska språk, Ett träd med vida grenar, och den är alltså menad som en populär introduktion till studiet av de semitiska språken, i synnerhet ur ett språkhistoriskt perspektiv. En del av mina egna idéer utgående från mitt pågående forskningsprojekt om nordvästsemitiskt poetiskt språk kommer också med på ett hörn. Boken kommer i slutet av maj, och man kan läsa mer om den här, på Norstedts' hemsida.

Här ser man det tjusiga omslaget:

Konung och ängel

Två hebreiska ord som kan framstå som mycket lika för en nybörjare är melekh ("konung") och malʾākh ("budbärare", "ängel"). Den som precis inlett sina studier i språket kan tycka att de är märkligt lätta att blanda samman: på hebreiska brukar ord med samma konsonantskelett ofta ha liknande betydelser, men så icke här.

Men då gäller det att titta noga. De två orden är till sitt ursprung inte alls särskilt lika. Det första av dem, melekh, består av konsonanterna m-l-k. I västsemitiska språk brukar denna rot ha att göra med att härska eller vara konung (arabiska malik och syriska malkā betyder till exempel just "konung"). På östsemitiska språk (akkadiska) har roten att göra med att "ge råd". Men inte med att vara budbärare eller ängel.

Det andra ordet, malʾākh, kommer däremot från en helt annan rot. De tre rotkonsonanterna är här l-ʾ-k, med ett m- som prefix före. Den roten finns inte bevarad som ett självständigt verb på hebreiska - däremot på ugaritiska, där det betyder "att sända" eller "att skicka". Prefixet m- betecknar ofta medlet, platsen eller objektet för en handling, och alltså är en malʾākh "någon man skickar" eller "någon man använder för att skicka" - alltså en budbärare ... och i vissa fall (via den grekiska översättningen angelos), en "ängel".

Maṣri

Jag tycker att det är intressant att det finns en Wikipedia på egyptisk arabiska, förutom den på standardarabiska (det allmänarabiska skriftspråket, som är baserat på klassisk arabiska) Är detta ett steg i nätnormalisering av arabisk dialektlitteratur? Mnja ... Kul i alla fall - här är länken:

http://arz.wikipedia.org/wiki/الصفحه_الرئيسيه

Kopt-ost!

Igår åt jag halloumi, vilket är sanslöst gott. Lite skoj är det att själva ordet halloumi har föreslagits ursprungligen komma från koptiskan. Åtminstone finns det ett koptiskt ord halōm som passande nog betyder "ost" och som lånades vidare till arabiskan som ḥalūm (så argumenteras det i alla fall i Crums koptiska lexikon). Kopt-ost!

Xapxu och Granström

Jag vet inte om ni någonsin varit på Malta - om inte så kan jag verkligen rekommendera det. Den lilla ön är helt fantastisk i sin blandning mellan arabiskt, italienskt och lite engelskt på ett hörn - samt korsriddarfort, barockkyrkor och stenålderstempel i mängder. Det lokala språket är, som jag bland annat skrivit om i min bok Orden och evigheten, en fascinerande variant på arabiska med mängder av italienska (sicilianska) lånord, som får maltesiskan att verkligen framstå som ett Mischsprache - för övrigt det enda semitiska språk som normalt skrivs med latinska bokstäver. Ett roligt exempel på maltesiskans utseende hittar vi i namnet på semesterorten Xemxija. X-et uttalas som engelskans sh, och namnet betyder "solig", onekligen en passande beteckning för en badort. Ordet kommer av samma semitiska rot som hebreiskans šemeš, standardarabiskans šams och akkadiskans šamšu (som i sin status absolutus-form givit gudanamnet Shamash). Och naturligtvis är det också släkt med namnet på min ugaritiska favoritgudinna - Shapshu (som till stor del är objektet för mitt avhandlingsarbete). Men tänk så lustigt de stavar: med maltesisk ortografi skulle jag väl säga att jag forskar om Xapxu!

För övrigt måste jag rekommendera Svenska Dagbladets trevliga recension av vännen Erik Granströms lysande fantasytegelsten Slaktare Små (fortsättningen på Svavelvinter). Läs recensionen här!

Vergilii gurka

Kul är att ordet "gurkmeja" uppenbarligen kommer från latinets curcuma, och i sin tur från arabiska: ingen gurka där inte. Man lär sig något varje dag!

En annan fusketymologi jag gillar är för övrigt "Virgilius" för Vergilius (och därav engelskans stavning "Virgil"), som eventuellt beror på att man under medeltiden tillskrev Aeneidens författare magiska krafter, som med ett trollspö (virga på latin).

Sehetepibre

Jag gillar det egyptiska kunganamnet sḥtp-jb-rʿ (idag ofta utläst Sehetepibre, även om det knappast uttalades så i antiken). Namnet hörde till konung Amenemhet I:s titulatur. Det första ordet (sḥtp) är en kausativbildning av verbroten ḥtp (som i alla namnen på "-hotep"), som betyder "vara tillfreds, vara nöjd", vilket gör att sḥtp betyder "göra nöjd" eller "den som gör nöjd". Kausativprefixet s- har egyptiskan gemensamt med många semitiska språk, som t.ex. ugaritiska och akkadiska (som båda har š-). Detta är ett arv från egyptiskans och de semitiska språkens gemensamma afroasiatiska bakgrund.

Ordet jb (som antagligen uttalades jib) betyder "hjärta" och är troligen släkt med hebreiskans lev och akkadiskans libbu (båda just "hjärta").

Till sist har vi så ordet rʿ eller rʿw, dvs. "sol" eller "solguden Re". Detta ord uttalades i ålderdomlig egyptiska troligen som riʿuw eller liknande, sedan reʿa, reʿə eller riʿə, och till sist på koptiska som rê, det uttal av ordet vi ofta tilämpar idag. Ett rekonstruerat ur- eller protoegyptiskt uttal av ordet som föreslogs av F. Kamerzell 1991 är *Lidaw (med l som ett äldre uttal av r - och man vet idag att egyptiskans ʿayin-ljud etymologiskt ofta kommer just från *d). Thomas Schneider framkastar i en artikel från 1997 att ordet etymologiskt kan hänga samman med arabiskans ladhaʿa ("att bränna").

Sammanlagt blir namnets betydelse "Han som gör Res hjärta nöjt". Rätt poetiskt, nicht?

Kebabspettsidiom

Dagens intressanta uttryck kommer från arabiskan, i synnerhet den irakiska dialekten. Om man på irakisk arabiska vill säga ""sådär sådär", "inte illa" eller liknande, kan man använda den helt underbara frasen lâ shîsh wa-lâ kabâb, alltså ordagrant "varken shish (spett) eller kebab", vilket alltså skall förstås som "varken dåligt eller bra". Jag tycker om uttrycket mycket - fast jag med mina matvanor väl skulle föredra falafel...

Ghazza

Den hebeiska bokstaven 'ayin stod ursprungligen för två olika ljud som sedan sammansmälte. Det ena är det egentliga 'ayin-ljudet, som jag beskrivit här. Det andra är det ljud som på arabiska bevarats som en egen bokstav med namnet ghayin, och som uttalas som ett frikativt g — som g-et i nordtyskans uttal av Wagen eller ungefär som parisiskans hals-r (om än mer frikativt än tremulerande).

Anledningen att vi vet att detta var ett separat ljud i hebreiskan i antiken är att transkriptioner till grekiska antyder det. I den grekiska bibelöversättningen Septuaginta finner man ibland 'ayin återgivet som ett grekiskt gamma, nämligen - och detta är de fall då det på den tiden faktiskt var ett ghayin. Ett av de fall där detta händer, faktiskt ett av de allra mest klassiska fallen, är i namnet på staden Gaza, som alltså hade ett gh i början. Detta hör vi fortfarande i dagens arabiska uttal Ghazza.

De senaste nyheterna från de israeliska massakrerna där är att militären verkar ha använt vit forsfor mot civila och att de just missilangripit en svenskfinansierad klinik. Och de palestinska dödssiffrorna närmar sig 900. Hur länge skall detta tillåtas pågå?

Ett ord för dagen

Dagens utrikiska ord blir av lättförståeliga skäl intifada. Det skall uttalas med emfatiskt ("tjockt" velariserat eller faryngaliserat) d samt långt a. Det kommer av ett arabiskt verb som betyder ungefär "skaka av sig".

Över 300 personer har hittills dödats i Gaza.

Kandidater med semiticerande namn

Apropå dagens begivenheter kan man ju notera att en viss herr B. Obama har ett vackert förnamn - avlett från den gamla semitiska roten b-r-k, "att välsigna" (som givit arabiska baraka, "välsignelse" och hebreiskans barukh, liksom för övrigt al-Barakât, namnet på ett slags somalisk bankrörelse, som drabbades av besynnerliga problem för några år sedan). Det är väl rimligen arabiskspråkigt inflytande i Kenya som här gör sig påmint.

I och för sig har herr J. McCain ju också ett semitiskt namn: John är ju inte mindre än Yoḥanan ("Herren är nådig"). Politisk onomastik från mellanöstern...

Malti

Jag gillar maltesiska - vem skulle inte uppskatta en egenartad dialekt av arabiska där mycket stora delar av ordförrådet kommer från italienska? En alldeles otroligt skojig blandning, precis som landet Malta självt, med dess nästan levantinska landskap och dess befolkning som är more catholic than the pope. Men trots katolicismen kan kyrkorna beskrivas som dar Alla - "Guds hus". Bara det att maltesiskan skrivs med latinska bokstäver är lustigt: det är det enda semitiska språk som normalt gör det. Jag tänker idag citera följande vackra sentens på maltesiska:

Il-Poeta jitwieled, mhux magħmul.

"Poeten föds, han görs inte."

'Ayin

Ett av de mest karakteristiska ljuden i de semitiska språken - och likaså för många det svåraste att lära sig uttala - är 'ayin (eller 'ayn som det heter på arabiska). För en del talare av andra språkgrupper låter detta ljud nästan som ett slags kräkning eller kväljning, men jag hör till dem som verkligen tycker att det är vackert och skönt att lyssna till. Alltså, en liten handledning i hur man uttalar detta ljud, en tonande faryngal frikativ (eller ibland en faryngaliserad glottisklusil):

1) Spänn musklerna så långt ned i svalget du kan. Dra samman och pressa ihop.
2) Säg ett a-ljud, så långt ned och gurglande som det bara går - nästan som när doktorn undersöker din hals med en sådan där lustig liten pinne.
3) Känn hur hela kroppen vibrerar av det vackra ljudet.

Vips - nu kan du säga vackra ord som mu'allim ("lärare" på arabiska) och ra'am ("åska" på hebreiska, med det mest klassiska uttalet). I synnerhet i exemplet ra'am får ljudet verkligen åskdånets dunder att höras! RA'AM!

Ugaritiska bakvändheter

Någon brukade säga att alla ord på arabiska kan betyda "sig själv, sin motsats och en sorts kamel". Hur det nu är med det kan man ju grunna över, men sant är att många semitiska språk har en tendens att lägga ett slags dubbeltydighet i många av sina ordrötter. Så till exempel på klassisk hebreiska, där roten brk kan användas både i sin vanliga betydelse "välsigna" och dess totala motsats, "förbanna". Har slitit med ett sådant exempel på ugaritiska i mitt avhandlingsarbete, nämligen roten l'y, som i grunden betyder "vara stark" (som i epitetet på guden Baal, 'al'iyanu, "den mäktige"). Detta ord kan också ha den omvända betydelsen - "vara svag". Och hur är det då: är himlen stark eller svag i min text ur Baal-cykeln, som berättar om solens brinnande hetta? Ja, därom tvista de lärde.