Tempus är viktigt

Man kan nu läsa om USA:s sannolika avlyssning av Angela Merkels mobiltelefon (här, till exempel). Det intressantaste ur språklig synvinkel som tas upp i artikeln är hur den självklara dementin från det amerikanska lägret är formulerad. Så här står det i artikeln:

"Det intressanta är det förnekande som Obamas presstalesman Jay Carney var tvungen att leverera. Enligt Carney (alltså Obama) gäller att USA inte avlyssnar och inte kommer att avlyssna Merkels mobiltelefon.

Det finns all anledning att spetsa öronen och analysera det uttalandet noggrannare:

Hur är det med samma aktion i förfluten tid? Obama låter inte dementera att USA skulle ha avlyssnat Merkel tidigare, även om man inte gör det nu.

Enligt Der Spiegel vill en talesperson för Vita Huset inte uttala sig om huruvida dementin också gäller gången tid."

Visst är det viktigt det här med grammatisk analys och tempusformer?

Kandidater med semiticerande namn

Apropå dagens begivenheter kan man ju notera att en viss herr B. Obama har ett vackert förnamn - avlett från den gamla semitiska roten b-r-k, "att välsigna" (som givit arabiska baraka, "välsignelse" och hebreiskans barukh, liksom för övrigt al-Barakât, namnet på ett slags somalisk bankrörelse, som drabbades av besynnerliga problem för några år sedan). Det är väl rimligen arabiskspråkigt inflytande i Kenya som här gör sig påmint.

I och för sig har herr J. McCain ju också ett semitiskt namn: John är ju inte mindre än Yoḥanan ("Herren är nådig"). Politisk onomastik från mellanöstern...