Fuccant

Runda ord är ofta lingvistiskt roliga. Ett exempel är det där engelska på fyra bokstäver. Det är naturligtvis ett gammalt och fint ord. Ett av de första engelska beläggen för det lär vara följande underbara lilla textsnutt (fast det är delvis på mycket dåligt latin):

Non sunt in celi
quia fuccant uuiuys of heli

Detta kommer ur en nidvers, troligen från 1400-talet, som är elak mot vissa munkar. Det hela skall betyda:

"De är inte i himlen,
ty de knullar Elys kvinnor"

... där Ely är orten i Cambridgeshire. Och uuiuys är naturligtvis wives, dvs. "kvinnor". Notera den underbart pidginiserade blandningen av engelska och latin! Man har skapat ett latinskt verb fucco, med uppenbar betydelse, som man sedan böjer i tredje person pluralis (fuccant), och en del ord är ju ren medelengelska. Noteras bör också att den andra halvan av versen faktiskt står i kod i handskriften (ett enkelt substitutionschiffer) - farliga saker att skriva om munkar, sånt där!

Malti

Jag gillar maltesiska - vem skulle inte uppskatta en egenartad dialekt av arabiska där mycket stora delar av ordförrådet kommer från italienska? En alldeles otroligt skojig blandning, precis som landet Malta självt, med dess nästan levantinska landskap och dess befolkning som är more catholic than the pope. Men trots katolicismen kan kyrkorna beskrivas som dar Alla - "Guds hus". Bara det att maltesiskan skrivs med latinska bokstäver är lustigt: det är det enda semitiska språk som normalt gör det. Jag tänker idag citera följande vackra sentens på maltesiska:

Il-Poeta jitwieled, mhux magħmul.

"Poeten föds, han görs inte."

Tyskar och háček

Det är inte bara våra nordiska å-ä-ö som fascinerar. Diakritiska tecken av alla de slag tycks utöva en svårslagen dragningskraft, uppenbarligen också på tyskar, som ju själv har sina umlaut att yvas över. Denna servett hittade min fästmö på en tysk restaurang nära gränsen mot Tjeckien, och jag är mycket glad att hon förevigade den:



Notera hur s med háček används någorlunda "korrekt" som transkription av tyskans sch!