Seniffus ...

Sitter på ett hotell i Prag och övar min påvra hurritiska (med hjälp av Ilse Wegners eminenta lärobok) och mina likaledes påvra kanjitecken. Och så roar jag mig med att försöka säga knihy, det tjeckiska ordet för "böcker". Inte helt lätt, det där :)

Det är intressant hur radikal hurritiskan är för övrigt - i hur den hanterar ergativiteten, till exempel. Kul med att studera hurritiska är också att språket är såpass oklart för forskningen att olika kommentarer till texter ibland analyserar former på radikalt olika sätt (något som särskilt gäller den så kallade "fornhurritiskan" som man finner i texter som det s.k. Frigivelseeposet, där diverse verbformer på -um och -ib analyseras på radikalt olika sätt av olika forskare). Som så ofta vad gäller äldre språk kastas man rakt in i debatten!

Tyskar och háček

Det är inte bara våra nordiska å-ä-ö som fascinerar. Diakritiska tecken av alla de slag tycks utöva en svårslagen dragningskraft, uppenbarligen också på tyskar, som ju själv har sina umlaut att yvas över. Denna servett hittade min fästmö på en tysk restaurang nära gränsen mot Tjeckien, och jag är mycket glad att hon förevigade den:



Notera hur s med háček används någorlunda "korrekt" som transkription av tyskans sch!