Ditt och datt

Har just färdigställt en tenta för mina studenter som läser den hebreisk-exegetiska textkursen i vår. Valda texter ur Exodus, Jesaja och Psaltaren handlar delkursen om (den förra koncentrerade sig helt på Genesis). Det är ett invecklat arbete att sätta ihop en god tentamen, om man vill göra det med lite stil. Den skall testa olika förmågor (i detta fallet språkliga, religionshistoriska, textexegetiska, textkritiska) - och med lite tur skall studenten faktiskt lära sig något på att genomföra tentan också. Det är ett grannlaga arbete.


Detta är sista kursen jag håller på Lunds universitet innan jag drar till Uppsala för första året av min Pro Futura Scientia-tjänst. Det känns lite vemodigt på ett sätt, men det som ligger framför mig är ju så oerhört spännande. Ett år i Uppsala, tre forskarår i Lund och ett år utomlands. Inte illa. Det blir protonordvästsemitisk poetik för hela slanten.


En ny recension (i Review of Biblical Literature) har förresten just kommit av den antologi om Jesaja som jag deltog i förra året. Recensenten tycker att min artikel i volymen är "provocative", vilket ju är en lite kul formulering, men han verkar i övrigt positiv till texten. Men jo, en brandfackla är texten i viss mån!

Quod scripsi, scripsi

Ny trevlig kortanmälan av min fantastikberättelse Serafers drömmar hittar man här och här!

Arbetet med uppföljaren, med arbetstiteln "Den trettonde funktionen", har återstartats efter en tids dvala. Jag började faktiskt skriva på andra delen av trilogin i liten skala redan 2009, men nu gäller det att öka på tempot!



Gjorde för övrigt en alldeles särskild liten show på senaste Gamla testamentet på hebreiska-lektionen. Mina studenter läste till denna gång Exodus kapitel 3, texten där den israelitiske Guden Jahve gör en (folk?)etymologisk utläggning av sitt namn. Författaren har uppfattat ordet YaHWeH som en verbform som betyder ungefär "han är" (av verbroten hyh/hwh), och låter därför Gud definiera sig själv med orden "Jag är den jag är". "Han är" säger "jag är". Rätt logiskt.

Vi diskuterade också Gowans intressanta tankar kring att verbformen skall tolkas futuralt, som ett uttryck för gudomens rätt och privilegium att definiera sitt eget väsen: ungefär "jag kommer att vara den jag vill vara" - den hebreiska verbformen kan ha både nutida och framtida betydelse. Gowan lägger också fram en hel del grammatikaliska paralleller till en sådan tolkning - jag gillar verkligen att hans utläggning tar sin grund i grammatiska resonemang. Flera andra ställen i den Hebreiska Bibeln där en verbrot förekommer två gånger i imperfekt (den form som används i detta sammanhang) med ett "som" eller "det som" emellan betecknar det just resonemang av typen "jag skall göra vad jag tänker göra". "Jag går dit jag går", så att säga.

Nåvä, showandet: texten där Mose möter sin Gud i en brinnande buske och får höra hans namn är så mäktig och poetisk att jag tyckte att man bör höra den i rätt stämning. Så jag släkte ned ljuset nästan helt, satte på lite stämningsfull musik, bad studenterna att föreställa sig scenen och deklamerade sedan det hela på hebreiska. Blev inte alls illa.

Invandrare och proselyter i Förbundsboken

Ett ofta citerat, men icke desto mindre intressant ställe i den så kallade Förbundsboken i Andra Mosebok, Exodus 23:9 :

Wa-ger lo tilchatz, we-attem yeda'tem eth-nefesh hag-ger...

"En invandrare får du inte förtrycka, ni vet hur det är att vara invandrare..."

Ordet som står i centrum är ger, av verbroten g-w-r, som betyder ungefär "bo temporärt, uppehålla sig". I modern hebreiska används roten för "att bo" i allmänhet, men i bibelhebreiskan betecknar den just ett uppehälle på främmande marker. På engelska översätts det ofta med sojourn. För övrigt kommer ger i klassiska judiska texter också att betyda "proselyt", dvs. en som "flyttar in" till judendomen när han konverterar.