Svår forniriska

Jag ägnar just nu min tid åt många saker: avslutande arbete på min nya monografi, artikelskrivande och naturligtvis även allmänt insupande av Romluften. En alldeles speciell sak jag gör med min fritid är dock att öva mig i forniriska. Det är verkligen ett fantastiskt språk. Svårt, dock. Ett mycket ålderdomligt indoeuropeiskt språk, som behåller mycket av det gemensamma språkarvet i fråga om böjningslära och liknande - men samtidigt har lagt till så mycket eget. Initialmutationer (förändringar av inledande konsonanter i ord beroende på det föregående), till exempel (fenomenet finns även på de andra ökeltiska språken), och mycket speciella sätt att bilda relativsatser. Samt vissa drag som nästan mer känns hemma i ett semitiskt språk än ett indoeuropeiskt: verbet först i satsen, personböjda prepositioner, suffigerade objektspronomina (fast iofs oftare infigerade). Dessa likheter har faktiskt som jag nämnt tidigare här på bloggen givit upphov till en gammal idé om att det skulle ha funnits ett semitiskt eller i alla fall afroasiatiskt substratspråk på de keltisktalande öarna, en idé som jag själv finner rätt långsökt. Men de typologiska likheterna är skoj.

Och så finns det ju helt egna saker också, som till exempel systemet med självständig och konjunkt verbböjning. Det finns två parallella sätt att personböja verben (till exempel i presens) - ett som används när verbet är självständigt, och ett annat som används när det har ett prefix (vilket det väldigt ofta har, till exempel för att markera negation, frågor och liknande). Och när man har sammansatta verb (som per definition alltid har ett prefix som del redan från början) får man ta till märkliga betoningsstyrda stamväxlingar för att skapa den nya formen när man behöver fler prefix. Detta kan få verben att se helt slumpmässigt bildade ut. Så kan verbet do-scara ("han/hon förstör") efter ytterligare ett prefix förvandlas till -tascra. Det blir ännu värre: verbet do-sluindi ("han/hon förnekar") blir -díltai! Allt på grund av invecklade ljudlagar.

Galet, men fantastiskt.

Iriska svärd

Sitter och övar lite forniriska - ett trevligt men svårt språk. Stavningen är oerhört invecklad (och onormerad), verbböjningarna är komplicerade ... men språket är väldigt kul. Något jag själv finner fascinerande är hur ett så gammalt - och på många sätt ålderdomligt - indoeuropeiskt språk har en del typologiska drag som en semitist som jag känner mig mycket hemma med (t.ex. verbet först i meningar, böjda prepositioner). Dessa egenheter har tillochmed fått vissa att framlägga idén att det skulle ha funnits ett semitiskt (eller annat afroasiatiskt) substratspråk som påverkade de ökeltiska språken en gång i tiden. Själv tycker jag det låter något långsökt ... men parallellerna är ändå skoj ur ett rent typologiskt perspektiv.

Den här utmärkta boken använder jag. Rekommenderas (har också rekommenderat den tidigare)! I den kan man få öva sig på att översätta underbart mysko meningar som:

Pridchait int ṡacairt scél nDé donaib lóechaib, acht marbait ind loích inna sacartu cosnaib claidbib.

"Prästerna predikar Guds berättelse för krigarna, men krigarna dödar prästerna med svärden."


Uppbyggligt?

Navajo, forniriska, klassisk japanska

För övrigt funderar jag på om man borde lära sig lite navajo. Det är ett intressant språk - påmindes om det när jag spelade Metal Gear Solid V. Gäller att hitta lite god litteratur - om någon av bloggens läsare vet någon bra inledande grammatik och översikt som ni har erfarenhet av får ni gärna hojta till. Och så borde jag ta upp forniriskan igen. Just nu övar jag mest på min japanska: skall iväg till landet i öster igen om några veckor. Kanji behöver man alltid bli bättre på. Läser mig lite klassisk japanska också, efter förmåga - det är väldigt kul, men går också väldigt långsamt. Använder mig av den här utmärkta boken, och den här tillhörande grammatiken.

Julstök

Jag ägnar mig just nu åt att slipa min påvra forniriska (kan verkligen rekommendera David Stifters lärobok Sengoídelc för dem som vill ge sig på denna föga lättknäckta nöt), lära mig hebreiska Jesajaverser utantill samt läsa doktorandkurslitteratur om den tidigjudiska apokalyptikens sociala bakgrund. Samt, sist men främst, avhandlingen, där jag återvänt till mitt Hosea-kapitel och frågor kring brännande östvindar. Och snart är det jul ...

Smått humoristiskt finner jag det för övrigt att jag ovan först skrev "doktorandkurslitteratur" som "doktorandkurlitteratur". Freudiansk felskrivning, någon?

Iriska och P3

Jag sitter och är glad över att jag i min låda fått hem den mycket trevliga boken Sengoídelc, en glad, entusiastisk och bildad lärobok i forniriska. Med roliga små får inritade här och där. Detta skall bliva min musik, så att säga! Jag uppskattar verkligen att den har ett komparativt anslag, och den innehåller även några texter på galliska, lepontiska, ogham och annat just for good measure.

Och så var jag med i en långintervju P3s "Söndag med Saman" i söndags. Man kan lyssna på hela grejen (fast utan musiken) som mp3 här.