Ibland tycker jag att folk borde ha mer respekt för sitt material. Numera finns ju inte bara "heavy metal-umlaut" och liknande (jämför detta inlägg!), utan också "goth/metal-pig latin", dvs. det sorgliga resultatet av att riktigt "möööööörka" musiker lägger in latinska ramsor i sina låtar för att göra dem riktigt mörka och gotiska. Ett exempel är från (den i och för sig bara lite hobbymörka) gruppen Evanescence, som i en låt har följande svarta, onda och mystiska kör:
Servatis a periculum
Servatis a maleficum
Servatis a periculum
Servatis a maleficum
Servatis a periculum
Servatis a maleficum
Etcetera etcetera etcetera. Uppenbarligen tycker de att det skall betyda "Rädda [mig/oss] från faran, rädda [mig/oss] från svartkonsten/den onda besvärjelsen". Låter ju pampigt, kanske. Fast fel.
Servatis är indikativ, inte uppmaningsform (imperativ). De är nog ute och seglar efter formen servate ("rädda [ni]!"). Och så råkar både "besvärjelsen" och "faran" vara fel - prepositionen a ("från") styr kasus ablativ, men texten har nominativ. Malefico och periculo är nog ett bättre förslag tror jag.
Fast låten är i alla fall ganska catchy ...
2 kommentarer:
En "maleficus" är en person, en förbrytare, illgärningsman, etc. Möjligen att de snarare tänkte sig "maleficium" som, liksom "periculum" är ett abstrakt begrepp: illdåd, brott; våldsamhet, fientlighet. I så fall fungerar det nog bäst i plural, dessutom, så jag föreslår "maleficiis".
Som du säger är "maleficus" ofta en person. Fast inte bara. Om man slår upp ordet i Lewis-Short ser man att det i neutrum (även utan -i-) också kan användas i betydelsen "besvärjelse", eller i alla fall "ting med besvärjelse i":
"2. mălĕfĭcum , i, n., a charm, means of enchantment"
Jag antog att det var det textförfattarna var ute efter, eftersom det var ett begrepp, inte en person, de hade i den parallella raden, och därför att jag i alla fall ville ge dem "the benefit of the doubt".
Skicka en kommentar