Lunakkil

Den nionde raden i den sjätte tavlan av det "babyloniska skapelseeposet" Enuma Elish är mycket vackert formulerad. Raden är en del av ett tal framsagt av Babyloniens nationalgud Marduk, eposets store hjälte, och den handlar om hur han vill dela in gudarna i världen i två grupper som en del av sitt stora ordnings- och skapelseverk.

Marduk säger:
Lušannīma alkakāt ilī lunakkil

Detta är inte helt lätt att återge på svenska. Meningen har två verb, lušanni och lunakkil, som båda står i första person singularis prekativ, formen för "jag vill", "låt mig", "jag ämnar" eller liknande. Det första av dem kommer av verbet šanû ("att vara/bli annorlunda") i den s.k. D-stammen, där den betyder "göra annorlunda", och verbet betyder alltså "jag vill ändra". Det andra verbet är en motsvarande form av verbet nakālu, som i grunden betyder ungefär "handla på ett skickligt sätt". Objektet är alkakāt ilī, "gudarnas vägar". Meningens betydelse blir alltså ordagrant något i stil med "jag vill skickligt ändra gudarnas vägar" eller "jag vill ändra och skickligt göra gudarnas vägar", vilket blir ganska otympligt på svenska. E.A. Speisers översättning är ganska läcker:

The ways of the gods I will artfully alter

Just om verbet nakālu och dess eventuella relation till ett uttryck i Jobsboken handlar min artikel God's Plan in Job and the "Wise Things" of Marduk i Tryggve Mettingers festskrift Enigmas and Images.

Mettinger-festskrift!

Idag hittade jag något roligt i mitt postfack, nämligen den just utkomna volymen Enigmas and Images, festskrift till min ärade lärare Tryggve Mettinger. Jag deltar med en artikel om Jahves "plan" i Job 38:2 och gör en jämförelse med det akkadiska uttrycket nikiltu ("visdomshandling", "skickligt arbete", "vist ting") och hur det används i Enuma Elish. "God's Plan in Job and the 'Wise Things' of Marduk" heter drapan.

Jag och Richard

Jag noterar att jag är kurslitteratur på Linnéuniversitet i Kalmar/Växjö - tillsammans med Wagner, bland annat (!).

Betlehem

Den palestinska staden Betlehem har som bekant varit central vid många tillfällen. I Mika 5:2 förekommer den bekanta utsagan om att "... från dig, Betlehem i Efrata,så obetydlig bland Judas släkter,skall jag låta en härskare över Israel komma", som sedan görs till centrum för exeges i Nya Testamentet.

Men stadens namn, då? Jo, det inledande bet- är status constructus-formen (den "ägda" formen) av ordet bayith ("hus"). Vad det följande leḥem betyder är inte helt klart. Den klassiska förklaringen är att se det som det vanliga hebreiska ordet med denna form, som betyder "bröd", alltså "brödets hus". Andra (mer spekulativa) teorier är att avleda det från ett verb som betyder "kämpa" (hebreiska nilḥam), vilket skulle ge "kampens hus" eller att se efterledet som en variant på namnet på den halvgudomliga varelsen Lahmu, som är känd från mesopotamiska källor, bland annat Enuma elish (det s.k. babyloniska skapelseeposet). Lahmu är i mesopotamiska källor bland annat ett slags urtidsmonster med stark behåring ...