Fram genom hindrande jordiska fängsel

Jag tycker att det är synd att man så sällan får höra tredje och fjärde stroferna i Betlehems stjärna/Gläns över sjö och strand. De är mycket vackra - och förresten är det intressant att notera hur förbaskat gnostiska några av raderna låter:

Gånga från lamm och hem,
sökande Eden -
stjärnan från Betlehem
visar dem leden:
Fram genom hindrande
jordiska fängsel,
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel!
Hän till det glindrande
lustgårdens stängsel!

Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem,
ljuva och friska:
"stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem."
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna!


Hela texten (i Viktor Rydbergs ursprungsversion) kan man läsa här.

Betlehem

Den palestinska staden Betlehem har som bekant varit central vid många tillfällen. I Mika 5:2 förekommer den bekanta utsagan om att "... från dig, Betlehem i Efrata,så obetydlig bland Judas släkter,skall jag låta en härskare över Israel komma", som sedan görs till centrum för exeges i Nya Testamentet.

Men stadens namn, då? Jo, det inledande bet- är status constructus-formen (den "ägda" formen) av ordet bayith ("hus"). Vad det följande leḥem betyder är inte helt klart. Den klassiska förklaringen är att se det som det vanliga hebreiska ordet med denna form, som betyder "bröd", alltså "brödets hus". Andra (mer spekulativa) teorier är att avleda det från ett verb som betyder "kämpa" (hebreiska nilḥam), vilket skulle ge "kampens hus" eller att se efterledet som en variant på namnet på den halvgudomliga varelsen Lahmu, som är känd från mesopotamiska källor, bland annat Enuma elish (det s.k. babyloniska skapelseeposet). Lahmu är i mesopotamiska källor bland annat ett slags urtidsmonster med stark behåring ...