En av de mest centrala gestalterna i den fornegyptiska religionen var guden Set (som ses på bilden ovan). Hans domäner var öknen och det oordnade landet, men i tidigare former av religionen sågs han ändå som en "good guy" - det var först senare han demoniserades ganska kraftigt (vilket bland annat framhävdes i myten om hans konflikt med Osiris). Dessutom identifierades han inte så sällan med den nordvästsemitiske Baal, något som gör honom intressant för mina studier.
Vad vi skall tala om här är Sets namn - och i synnerhet dess uttal. Namnformen vi använder är ganska sen; den kommer från den grekiska återgivningen Sēth, en variant av koptiskans Sēt. I klassisk egyptiska förekommer namnet i ett antal olika varianter: några av de vanligare är Śtš, Stš, Śtẖ, Sty, Śtḫ och Śwtḫ .
Eftersom fornegyptiskan inte markerar vokaler i skriften blir det svårt att bara utifrån dessa varianter avgöra hur namnet uttalades i klassisk tid. Som synes ovan varierar namnet ganska ordentligt även i sitt konsonantskelett: ofta (men inte alltid) har det något slags h-ljud i slutet. Detta är ibland ḫ, som uttalades ungefär som ett tyskt ach-ljud. Men ibland är det istället ẖ, vars uttal är ganska osäkert: troligen uttalades det h-et längre fram i munnen, kanske ungefär som tyskans ich-ljud. Och i vissa fall övergick h-ljudet till ett š, som i engelska ship - och ibland föll det uppenbarligen bort helt (som i vår form Set).
Men hur var det nu med vokalerna? Vi vet alltså att man i grekisk tid hörde en ē-vokal, men detta är troligen inte det "ursprungliga" uttalet. Det vet vi därför att namnet finns transkriberat till akkadisk kilskrift - som återger vokaler. Då dyker namnet upp som Šutaḫ. Vi vet dessutom från andra håll att den klassiska medelegyptiskans u i senare tid skiftades till ett ē. Detta är en allmän ljudlag, som gör att det egyptiska ordet för "sanning" (det ord som i dagligt tal brukar återges "maat") på koptiska blir mēe fast vi genom antika transkriptioner vet att det i klassisk tid uttalades något i stil med muʔʕa(t).
Alltså brukar man anta ett u i guden Sets namn, vilket också passar väl med stavningsvarianten Śwtḫ . Ett sannolikt klassiskt uttal är alltså *Śutaẖ eller *Śutaḫ, alltså vad vi med "vanliga bokstäver" skulle återge ungefär som Sutach.
Och tvärtemot vad vissa skulle kunna tro är dyrkan av denne gud alls inte helt död. Se till exempel här!
