Identitetsutforskning

Noterar med ett snett leende att den här recensionen av State of Play, antologin om tvspelskultur som jag var med i för några år sedan, menar att jag i min artikel sysslar med "esoteric explorations of identity". Det är ju faktiskt rätt så väl funnet, faktiskt. Jag tycker verkligen att relationen mellan spelare och spelad i ett tvspel kan ha den sortens aspekter, något jag också tangerat här. I boken tar jag särskilt upp Final Fantasy X och Deadly Premonition som exempel; på senare år kan man ju inte låta bli att nämna Metal Gear Solid V - inte minst "true ending"-slutscenen (den vid spegeln, för dem som vet jag talar om), är så full av sådant att man nästan missar en del om man inte håller ögonen öppna. Ta en titt på den någon gång och notera alla växlingar, allt som händer i bakgrunden.

Vi är alla Venom Snake.

Meishi och instrument

Kom på en lustig parallellitet mellan två så olika språk som japanska och hebreiska (och, sekundärt, jiddisch) i frågan om hur man kan omtala musikinstrument.

På japanska säger man 楽器 (gakki), vilket bokstavligen (eller nja, "tecken-ligen") kan läsas som "musik-kärl" (den andra halvan, 器 [ki]  betyder just "kärl", "behållare" eller "verktyg, instrument). Notera då det hebreiska uttrycket kĕlî-zemer ("sång-kärl"), som just betyder "musikinstrument" (och sekundärt givit jiddischens klezmer, "musiker", som i sin tur blivit ett namn på en musikstil)!

För övrigt har jag gone all Japanese och beställt visitkort i samband med min SCAS-vistelse. Det ni - känner mig märkligt "vuxen" ...

Josef på SCAS!

Gör åter lite reklam för det faktum att jag om en vecka - på tisdag 20/11 klockan 11:15 - håller ett anförande med efterföljande diskussion på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala (den s.k. Thunbergssalen på Linneanum i Botaniska trädgården), under titeln:

El(ohim) says: May he live! - Northwest Semitic Poetics and Egyptian Influences in the Biblical Story of Joseph. 

Det blir fornnordvästsemitiska litterära formler, ugaritiska paralleller och till och med lite egyptiska på ett hörn. Alla intresserade välkomna!

Man kan läsa mer om evenemanget (inklusive ett abstract) här!

Bibeltokyo

Befinner mig just nu åter i Tokyo (för sjätte gången) - återkomstens glädje fyller sinnet. Japanskan fungerar bättre varje gång, och fler och fler kanjitecken sitter. Nyttan av all läsning - och för den delen japanskspråkiga twitterkontakter - gör sig påmind. Igår införskaffade jag för övrigt något jag märkligt nog inte har sedan tidigare, nämligen en japanskspråkig bibel. Parallelltextläsning är alltid kul, och något av det lärorikaste som finns i min erfarenhet. Denna översättning är ganska nutidsjapansk i stilen; borde skaffa mig en klassisk-japansk version också.

TILLÄGG: Ser att det senare finns att hitta här - men det vore kul med en fysisk bok också.

SCAS-liv

Efter att nu ha kommit nästan två månader in i mitt Pro Futura Scientia-arbete på Swedish Collegium for Advanced Study kan det vara läge att fundera lite på hur denna ganska speciella miljö är att arbeta i. Ordet som jag kommer att tänka på är "lärdomskloster" - en vacker, avskild och stimulerande miljö ägnad för förkovran och intellektuell odling. Livet här har sina likheter med livet på Svenska Institutet i Rom - människor samlas från olika håll, idéer möts och korsbefruktas. Samtalen och diskussionerna är många. Det är på många sätt en väldigt annorlunda arbetsmiljö än en traditionell akademisk institution. Ett ostressat lugn vilar över Linneanum, och det känns naturligt att röra sig fram och tillbaka mellan olika kreativa arbetsuppgifter. Det passar mig som hand i handske - jag har alltid varit mycket för att ha många projekt på gång samtidigt, och den här miljön understöder verkligen en sådan arbetsmetodik. Just det korsbefruktande, det ämnesöverskridande, sitter i väggarna.

Något alldeles speciellt.

Föredrag å SCAS

Lite reklam:


Den 20e november klockan 11:15 kommer jag att hålla ett föredrag med efterföljande diskussion (det som här kallas "seminarium", fast mer liknar ett en föreläsning) på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala under rubriken:


"El(ohim) says: May he live! - Northwest Semitic Poetics and Egyptian Influences in the Biblical Story of Joseph".


Kom gärna och lyssna!

Flottbro och shigaku

Man måste bara älska japanska, alltså: jag behövde kolla upp mer exakt vad ordet shigaku betyder (såg det bara translittererat i en titel på en bok av litteraturhistorikern Haruo Shirane, som för övrigt skrivit utmärkta introduktionsvolymer till klassisk japanska, bungo). Detta ord kan (i olika kanjistavningar) betyda: "studium av historia", "privatskola", "tandläkarstudium", "femton års ålder", "skolinspektör", "poetik", samt "detta ämne"." Se bara här!

I detta fall var det betydelsen "poetik" som avsågs (vilket man hade sett om man haft titeln skriven med kanji istället för i translitteration) - det handlade nämligen om boken Yume no ukihashi: Genji monogatari no shigaku (vilket bör betyda ungefär "Drömmens flottbro: Poetiken i Berättelsen om Genji").

SCAS och färdigställande

Viktigt meddelande till allmänheten:

Att avsluta ett bokmanus är inte det lättaste - mycket pyssel och knåp blir det.

För övrigt är jag nu sedan nästan två veckor installerad på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala, där min Pro Futura Scientia-forskartjänst nu inletts. Jag är därmed en äkta, dubbelbosatt Uppsalundensare. Det ni. Mer om detta kommer!

Unburning-försäljning

För övrigt har det varit lite jox med förlaget Eisenbrauns' hemsida på sistone - men nu kan man återigen köpa min senaste bok, monografin Unburning Fame: Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible, direkt från deras hemsida. Den finns också tillgänglig från AdLibris, här.

Om att vara tokbruten

En gång läste jag - jag tror att det var i tvspelsmagasinet Level - en recension av en av de många utgåvorna av Street Fighter II, nämligen den som bär det otympliga namnet Super Street Fighter II Turbo HD Remix (något av en mouthful, inte sant?). Däri stod det en del om en av de ständiga antagonisterna i spelserien, nämligen Akuma (namnet, 悪魔, är japanska för "demon", vilket är lite kul med tanke på att densamme i Japan bär det helt annorlunda namnet Gōki, 豪鬼, som i och för sig har en liknande betydelse, "stor djävul" - en klassisk "översättning till samma språk" av samma typ som när filmen All That Jazz på svenska blev Showtime).

Nåväl. Det som stod om onde Akuma var att han i många versioner av spelet var "tokbruten" och inte gick att använda i turneringsspel, därför att han var för kraftfull för att spelbalansen skall fungera. Jag tolkade detta - för många år sedan, alltså - som ett uttryck av typ "tokstollig", alltså att Akuma var "helt jäkla knasig", tokbruten, liksom. Och det var han ju i och för sig.

Men men, så fel jag hade. "Bruten" är nämligen, har jag senare fått lära mig, en ytterst svengelsk översättning av den i spelkretsar brukliga termen broken, alltså "sönder", i meningen "förstörd med avseende på balans och spelbarhet". Logiken i att återge broken som "bruten" kan man ju fundera kring, men det var alltså säkerligen denna mycket sociolektala betydelse som här åsyftades: Akuma var alltså "helt galet förstörd i fråga om spelbalans". Tokbruten, helt enkelt.

Noter flyttar sig

Är just nu mtt i arbetet att avsluta en artikel, som jag började skriva för tre år sedan. Det är ofta så där, att (i detta fallet vetenskapliga) texter måste få "ligga till sig" för att man skall se vad de faktiskt skall bli. Nu har texten varit "så gott som färdig" i några månader, men hela tiden kommer jag på nya fotnoter som borde in i framställningen. Jag har några ställen där jag refererar till fotnoter utanför själva huvudfotnotssiffrorna ("se också not 34" , ungefär), och i och med att antalet noter hela tiden växer måste jag gång på gång gå igenom och ändra de där alltefter som talet blir större och större. Vad som en gång var not 28 är nu not 32, så de där inre referenserna måste hela tiden flyttas fram, så att säga.

Men det är ju också rätt kul att se hur något ganska stort växer fram ur två olika idéer, som råkar funka väl tillsammans. En del forskare vill gärna skära sina verk i så små delar som möjligt, för att kunna få många publikationer av få idéer. Jag gillar att slå ihop saker - att se hur olika idéer kan belysa varandra och kanske bli en enda, bättre artikel än om de hade stått var för sig. Just i sådana "idémöten" skapas rätt mycket bra vetenskap, menar jag. Oväntade - men logisk hållbara - tankekorsningar, där undersökningar och idéer från olika delar av ens arbete får belysa varandra.

För övrigt läser jag mycket Birgitta Stenberg nu. Började med Apelsinmannen, efter att ha sett om SVTs gamla tvserie från 1990 (ligger ute på Öppet arkiv). Serien var mycket bra, men det är anmärkningsvärt hur stora friheter de tagit sig med materialet. Funderar på att här skriva några tankar kring detta - och vem vem, kanske nämna Crimson Echoes också (något helt annat än Birgitta Stenberg)! Läser nu Mikael och poeten (Stenbergs första, från 1956) samt Kärlek i Europa. Bra grejer.

A. Forsc och H.D. Grace

Jag älskar lustiga författarattribueringar. Om man till exempel googlar efter tidsskriften Altorientalische Forschungen står det att den är skriven av en viss A. Forsc. (2018). Det är nästan lika bra som när jag och en god vän en gång i en bibliotekslista fick syn på ett verk av Kṛṣṇa-rörelsens grundare, A.C. Bhaktivedānta Swāmi Prabhupāda, som av sina lärjungar och efterföljare ofta ges titeln His Divine Grace A.C. Bhaktivedānta Swāmi Prabhupāda - och mycket riktigt, katalogen hade satt honom på "Grace, H.D."

Lite som när Libris katalogiserade Richardsons utgåva av Hammurabis/Hammurapis lag som "Hammurabi, Kung av Babylonien (medarbetare)". Underbart.

Pro Futura påbörjat!

Idag påbörjar jag officiellt min anställning som Pro Futura Scientia-forskare vid Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala. Anställningskontrakt påskrivet och inskickat - det är faktiskt på riktigt!

Jag kommer dock inte fysiskt att dimpa ned för mitt år i Uppsala förrän i september. Posten omfattar ett år i Uppsala, ett år utomlands och tre år vid hemuniversitet. Tjo!

Jag sjunger Stagnelius!

För många år sedan tonsatte jag Erik Johan Stagnelius' starkt gnosticerande vårtext "Ur solens gyllne öga", och nu har jag äntligen spelat in resultatet, som kan höras och ses med liten passande video här:



"När gryr den sälla våren,
Som trotsar tidens magt?
När fuktar glädjetåren
Hans amaranters prakt?
När lösas grafvens fångar?
När blomstrar Adams ätt
Kring lifsens träd, som ångar
Vidt öfver Edens slätt?

O själ, hvem lossar vingen
På dig, som, blek och matt,
Än dväljs vid jorderingen
I vintrar och i natt?
När spirar, för att skilja
Sig evigt från allt grus,
Odödlighetens lilja
I andesolens ljus?"

Biba

Lärde mig idag ett nytt ord. Såg på SVTs hemsida en referens till att svenska folket "bibar" så mycket - det handlade om överdrivet alkoholintag, så jag tänkte mig att detta på något sätt måste vara en anglicerande inlåning av "imbibe" (från latinets bibo, i sin tur från den protoindoeuropeiska reduplicerade presensstammen *piph3e-, jfr. sanskrit pibati, av roten *peh3(i)-, "dricka"). Men så fel jag hade - "att biba" är uppenbarligen bildat av förkortningen B-I-B - "bag in box".

Ouch. Jag vilar min väska.

Kommittéopponent

På torsdag skall jag vara en av opponenterna och/eller betygskommittémedlemmarna för en dansk PhD-avhandling (Köpenhamn) om bibelhebreiskans verbsystem (jag använder det anglicerande uttrycket PhD i och med att det är vad man gör i Danmark, där man faktiskt har två olika doktorat och använder PhD för det "modernare" av de två). Intressant är att rollen som opponent och betygskommittéledamot inte skiljs åt vid ett danskt PhD-försvar, på det sätt vi gör i Sverige - allt sammanfattas som ett "bedømmelsesudvalg". Här kan man läsa om evenemanget.