Tillbaka till dåtiden?

I det just utkomna numret av Svensk teologisk kvartalskrift deltar Natalie Lantz, Petter Spjut och jag med en artikel om bibelvetenskapens roll och metoder, som svar på en text av Joel Halldorf (i samma nummer). Som jag ser det handlar detta om viktiga frågor om de exegetiska ämnenas förhållningssätt och attityd. Jag vet inte om Halldorfs text finns online, men vår artikel kan läsas på Academia.edu, här!

Skottland är mitt uppe i något

Dagens roligaste:

För ett tag sedan gjorde jag en Instagram-post, där jag kommenterade min bild genom att citera en bit av Johannesprologen (καὶ τὸ φῶς ἐν τῇ σκοτίᾳ φαίνει, καὶ ἡ σκοτία αὐτὸ οὐ κατέλαβεν - "och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" i Bibel 2000s översättning). Bara på kul testade jag att klicka på automatöversättningen av den koinégrekiska frasen (en service som finns i mobilversionen) och fick då se följande underbara resultat:


"Och jag är mitt på dagen, och skottland är mitt uppe i något."


Det ni! Nästan lika bra som den där automatöversättningen som cirkulerat ett tag på nätet, där Κύριε, ἐλέησον (kyrie eleison, "Herre, förbarma dig") återges med "Sir, take it easy". Och ja, "skottland" stavades med litet s. Notera hur översättningsmaskinen (som naturligtvis försökt med nygrekiska) blandar ihop  σκοτία ("mörker") med Σκωτία ("Skottland", eller förlåt, "skottland").

Hemliga japanska ord

Dagens japanska ord är mikkyō (密教), ordagrant (eller snarast "tecken-enligt") "hemlig lära" – det består av tecknen 密 (som läses hisoka med inhemskt japanskt uttal och mitsu med sinojapanskt – alltså från kinesiskan inlånat – uttal) och betyder "hemlig" samt 教 (som är tecknet för verbet oshieru, "undervisa" och likaså för det sinojapanska kyō, som just betyder "undervisning, lära"). Kombinerar man de sinojapanska läsningarna mitsu och kyō får man efter viss fonologisk förändring just ordet mikkyō.

Detta ord, som lämpligen kan översättas t.ex. med "esoterism", är mer konkret termen för buddhistiska esoteriska läror, allra mest specifikt Vajrayāna, den tantriska buddhistiska riktning som är vanlig i Tibet, men också har en japansk avläggare i form av Shingon (真言), vars namn betyder ungefär "verkligt ord", eller mer specifikt mantra. Shingon-buddhism är alltså "mantra-buddhism", vilket är en god beskrivning av denna – just esoteriska – riktning.

Ett annat, liknande ord som också innefattar ett tecken för "hemlig" är shinpishugi (神秘主義 ), vilket tecken för tecken blir "Gud-hemlig-åskådning", vilket är det mer allmänna ordet för "mystik", till exempel i uttryck som kurisuto-kyō-shinpishugi (キリスト教神秘主義), "kristen mystik" – notera åter kyō (教), "lära", som del av ordet för "kristendom" ("Kristus-lära")!

Man kan notera att de två tecken vi tittat på, som båda betyder "hemlig", tillsammans bildar ordet himitsu (秘密), vilket är det kanske vanligaste japanska ordet just för "hemlighet". Även det ordet kan för övrigt användas för att åsyfta buddhistisk esoterik.

Främlingscitat

Det är alltid kul när ens vetenskapliga arbete når vidare; såg för några dagar sedan att min monografi Unburning Fame citeras i Wilfred Watsons artikel "Terms for Occupations, Professions and Social Classes in Ugaritic: An Etymological Study", som publicerades i 2018 års volym av Folia Orientalia och kan läsas online här. Han citerar två gånger mina idér kring "främlings"-terminologi på indoeuropeiska och semitiska språk (kapitel 8 i boken).

Arasaa

Dagens underbara japanska ord - som jag faktiskt lärde mig så sent som igår - är arasaa (アラサー). Det visar sig att detta är en sammandragning av frasen araundo saatii (av engelskans around thirty) och alltså betecknar någon kring trettio års ålder. Likaså finns arafô (någon kring fyrtio) och arafifu (någon kring femtio). Fantastisk wasei-eigo ("japanskbyggd [kvasi]engelska")!

Identitetsutforskning

Noterar med ett snett leende att den här recensionen av State of Play, antologin om tvspelskultur som jag var med i för några år sedan, menar att jag i min artikel sysslar med "esoteric explorations of identity". Det är ju faktiskt rätt så väl funnet, faktiskt. Jag tycker verkligen att relationen mellan spelare och spelad i ett tvspel kan ha den sortens aspekter, något jag också tangerat här. I boken tar jag särskilt upp Final Fantasy X och Deadly Premonition som exempel; på senare år kan man ju inte låta bli att nämna Metal Gear Solid V - inte minst "true ending"-slutscenen (den vid spegeln, för dem som vet jag talar om), är så full av sådant att man nästan missar en del om man inte håller ögonen öppna. Ta en titt på den någon gång och notera alla växlingar, allt som händer i bakgrunden.

Vi är alla Venom Snake.

Meishi och instrument

Kom på en lustig parallellitet mellan två så olika språk som japanska och hebreiska (och, sekundärt, jiddisch) i frågan om hur man kan omtala musikinstrument.

På japanska säger man 楽器 (gakki), vilket bokstavligen (eller nja, "tecken-ligen") kan läsas som "musik-kärl" (den andra halvan, 器 [ki]  betyder just "kärl", "behållare" eller "verktyg, instrument). Notera då det hebreiska uttrycket kĕlî-zemer ("sång-kärl"), som just betyder "musikinstrument" (och sekundärt givit jiddischens klezmer, "musiker", som i sin tur blivit ett namn på en musikstil)!

För övrigt har jag gone all Japanese och beställt visitkort i samband med min SCAS-vistelse. Det ni - känner mig märkligt "vuxen" ...

Josef på SCAS!

Gör åter lite reklam för det faktum att jag om en vecka - på tisdag 20/11 klockan 11:15 - håller ett anförande med efterföljande diskussion på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala (den s.k. Thunbergssalen på Linneanum i Botaniska trädgården), under titeln:

El(ohim) says: May he live! - Northwest Semitic Poetics and Egyptian Influences in the Biblical Story of Joseph. 

Det blir fornnordvästsemitiska litterära formler, ugaritiska paralleller och till och med lite egyptiska på ett hörn. Alla intresserade välkomna!

Man kan läsa mer om evenemanget (inklusive ett abstract) här!

Bibeltokyo

Befinner mig just nu åter i Tokyo (för sjätte gången) - återkomstens glädje fyller sinnet. Japanskan fungerar bättre varje gång, och fler och fler kanjitecken sitter. Nyttan av all läsning - och för den delen japanskspråkiga twitterkontakter - gör sig påmind. Igår införskaffade jag för övrigt något jag märkligt nog inte har sedan tidigare, nämligen en japanskspråkig bibel. Parallelltextläsning är alltid kul, och något av det lärorikaste som finns i min erfarenhet. Denna översättning är ganska nutidsjapansk i stilen; borde skaffa mig en klassisk-japansk version också.

TILLÄGG: Ser att det senare finns att hitta här - men det vore kul med en fysisk bok också.

SCAS-liv

Efter att nu ha kommit nästan två månader in i mitt Pro Futura Scientia-arbete på Swedish Collegium for Advanced Study kan det vara läge att fundera lite på hur denna ganska speciella miljö är att arbeta i. Ordet som jag kommer att tänka på är "lärdomskloster" - en vacker, avskild och stimulerande miljö ägnad för förkovran och intellektuell odling. Livet här har sina likheter med livet på Svenska Institutet i Rom - människor samlas från olika håll, idéer möts och korsbefruktas. Samtalen och diskussionerna är många. Det är på många sätt en väldigt annorlunda arbetsmiljö än en traditionell akademisk institution. Ett ostressat lugn vilar över Linneanum, och det känns naturligt att röra sig fram och tillbaka mellan olika kreativa arbetsuppgifter. Det passar mig som hand i handske - jag har alltid varit mycket för att ha många projekt på gång samtidigt, och den här miljön understöder verkligen en sådan arbetsmetodik. Just det korsbefruktande, det ämnesöverskridande, sitter i väggarna.

Något alldeles speciellt.

Föredrag å SCAS

Lite reklam:


Den 20e november klockan 11:15 kommer jag att hålla ett föredrag med efterföljande diskussion (det som här kallas "seminarium", fast mer liknar ett en föreläsning) på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala under rubriken:


"El(ohim) says: May he live! - Northwest Semitic Poetics and Egyptian Influences in the Biblical Story of Joseph".


Kom gärna och lyssna!

Flottbro och shigaku

Man måste bara älska japanska, alltså: jag behövde kolla upp mer exakt vad ordet shigaku betyder (såg det bara translittererat i en titel på en bok av litteraturhistorikern Haruo Shirane, som för övrigt skrivit utmärkta introduktionsvolymer till klassisk japanska, bungo). Detta ord kan (i olika kanjistavningar) betyda: "studium av historia", "privatskola", "tandläkarstudium", "femton års ålder", "skolinspektör", "poetik", samt "detta ämne"." Se bara här!

I detta fall var det betydelsen "poetik" som avsågs (vilket man hade sett om man haft titeln skriven med kanji istället för i translitteration) - det handlade nämligen om boken Yume no ukihashi: Genji monogatari no shigaku (vilket bör betyda ungefär "Drömmens flottbro: Poetiken i Berättelsen om Genji").

SCAS och färdigställande

Viktigt meddelande till allmänheten:

Att avsluta ett bokmanus är inte det lättaste - mycket pyssel och knåp blir det.

För övrigt är jag nu sedan nästan två veckor installerad på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala, där min Pro Futura Scientia-forskartjänst nu inletts. Jag är därmed en äkta, dubbelbosatt Uppsalundensare. Det ni. Mer om detta kommer!

Unburning-försäljning

För övrigt har det varit lite jox med förlaget Eisenbrauns' hemsida på sistone - men nu kan man återigen köpa min senaste bok, monografin Unburning Fame: Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible, direkt från deras hemsida. Den finns också tillgänglig från AdLibris, här.

Om att vara tokbruten

En gång läste jag - jag tror att det var i tvspelsmagasinet Level - en recension av en av de många utgåvorna av Street Fighter II, nämligen den som bär det otympliga namnet Super Street Fighter II Turbo HD Remix (något av en mouthful, inte sant?). Däri stod det en del om en av de ständiga antagonisterna i spelserien, nämligen Akuma (namnet, 悪魔, är japanska för "demon", vilket är lite kul med tanke på att densamme i Japan bär det helt annorlunda namnet Gōki, 豪鬼, som i och för sig har en liknande betydelse, "stor djävul" - en klassisk "översättning till samma språk" av samma typ som när filmen All That Jazz på svenska blev Showtime).

Nåväl. Det som stod om onde Akuma var att han i många versioner av spelet var "tokbruten" och inte gick att använda i turneringsspel, därför att han var för kraftfull för att spelbalansen skall fungera. Jag tolkade detta - för många år sedan, alltså - som ett uttryck av typ "tokstollig", alltså att Akuma var "helt jäkla knasig", tokbruten, liksom. Och det var han ju i och för sig.

Men men, så fel jag hade. "Bruten" är nämligen, har jag senare fått lära mig, en ytterst svengelsk översättning av den i spelkretsar brukliga termen broken, alltså "sönder", i meningen "förstörd med avseende på balans och spelbarhet". Logiken i att återge broken som "bruten" kan man ju fundera kring, men det var alltså säkerligen denna mycket sociolektala betydelse som här åsyftades: Akuma var alltså "helt galet förstörd i fråga om spelbalans". Tokbruten, helt enkelt.

Noter flyttar sig

Är just nu mtt i arbetet att avsluta en artikel, som jag började skriva för tre år sedan. Det är ofta så där, att (i detta fallet vetenskapliga) texter måste få "ligga till sig" för att man skall se vad de faktiskt skall bli. Nu har texten varit "så gott som färdig" i några månader, men hela tiden kommer jag på nya fotnoter som borde in i framställningen. Jag har några ställen där jag refererar till fotnoter utanför själva huvudfotnotssiffrorna ("se också not 34" , ungefär), och i och med att antalet noter hela tiden växer måste jag gång på gång gå igenom och ändra de där alltefter som talet blir större och större. Vad som en gång var not 28 är nu not 32, så de där inre referenserna måste hela tiden flyttas fram, så att säga.

Men det är ju också rätt kul att se hur något ganska stort växer fram ur två olika idéer, som råkar funka väl tillsammans. En del forskare vill gärna skära sina verk i så små delar som möjligt, för att kunna få många publikationer av få idéer. Jag gillar att slå ihop saker - att se hur olika idéer kan belysa varandra och kanske bli en enda, bättre artikel än om de hade stått var för sig. Just i sådana "idémöten" skapas rätt mycket bra vetenskap, menar jag. Oväntade - men logisk hållbara - tankekorsningar, där undersökningar och idéer från olika delar av ens arbete får belysa varandra.

För övrigt läser jag mycket Birgitta Stenberg nu. Började med Apelsinmannen, efter att ha sett om SVTs gamla tvserie från 1990 (ligger ute på Öppet arkiv). Serien var mycket bra, men det är anmärkningsvärt hur stora friheter de tagit sig med materialet. Funderar på att här skriva några tankar kring detta - och vem vem, kanske nämna Crimson Echoes också (något helt annat än Birgitta Stenberg)! Läser nu Mikael och poeten (Stenbergs första, från 1956) samt Kärlek i Europa. Bra grejer.