Kompnier och grdmän

Ni vet den där gamla historien om att man i svenska militära sammanhang någon gång skulle ha förkortat "grodman" som "grdman" - detta som exempel på tänkt militär maskinmentalitet, eller hur man nu skall säga? Berättelsen är sannolikt apokryf (som man kan läsa om här), men jag har faktiskt ett autentiskt exempel på något liknande - från min svärfars småländska soldattorp från 1700-talet. Där finns en skylt som beskriver att detta hör till

"Kongl. Kalmar regemente
Aspelands kompni no 15
Fröreda"


Kompni! Där ni! Bildbevis finns här.

Slingrig karavan

Förresten kan jag göra lite förhandsreklam ocdh berätta att jag medverkar med ett bidrag i kommande (november) nummer av kulturtidskriften Karavan. Exakt vad det rör sig om kan vi ju få se när det hela drar ihop sig, men jag kan säga så mycket som att jag har agerat översättare - och att ämnet är något som har tydlig relation till min mer sentida forskning. Något slingrigt rör det sig om, för att vara något mer specifik - och det låter väl aptitretande, eller hur man nu skall säga?

Tidskriften Karavans hemsida kan man för övrigt hitta här, om man är intresserad.

Senaste orden

Då är det åter dags för lite "samlade (huvudsakligen) främreorientaliska ord från antika språk". Som en del av er kanske vet lägger jag ofta ut sådana å mitt Twitter-konto, och så samlar jag ihop några här lite då och då. I och med Twitter-ursprunget är återgivningarna på engelska (men jag lägger till språket efter - på swensko). Så här kommer senaste skörden:

Luwili ("in Luwian") [fast ordet är hettitiskt!]

Qbʿ ("hyena") [på den besvärligt svåridentifierade nordvästsemitiska dialekten i Deir Alla-inskriften]

Sanuth ("years") [puniska]

Kapart-/kapirt- (word for a small rodent; of much-discussed etymological origin) [hettitiska]

Fel ("he made", perfect 3rd pers. masc. sing. qal from the root PʿL) [puniska]

Corathi ("I invoked/I invoke" = Hebrew qārāʾṯî, perf. 1 sg qal) [puniska]

s̀s̀w ("horse") [ugaritiska]

Azusantalauna ("to ride", infinitive) [luviska, närmare bestämt hieroglyfluviska]

Anišiwat ("today") [hettitiska]

Ar-oš-av-šše-ne-ve ("of the one which I have given" [give-pret-1sg-nominalizer-suffixaufnahme--genitive]) [hurritiska]

Aika- ("one"). (Mitanni-indiska)

Biryamašda, prob. =/priya-mazdha/ ("with beloved wisdom"), which appears as Vedic Priya-medha [Mitanni-indiskt personnamn]

Biryawaza (prob. = Vedic vīrya-vāja, "he who has the prize of manly valor"). (Mitanni-indiskt personnamn]

Arta-tama (prob=Vedic ṛta-dhāman, "he whose abode is Truth", a bahuvrīhi/exocentric compound) [Mitanni-indiskt personnamn]

Guruparaṃparā ("succession of teachers"). [sanskrit]

Mġy ("to arrive, to come") [ugaritiska]

Anech ("I").[puniska]

ʾiqnʾu ("lapis lazuli", "violet blue", "purple") [ugaritiska]

Teriyalla- ("three-drink") [hettitiska]

Šiptamiya- ("seven-drink, seven-beverage", "drink with seven ingredients [?]") [hettitiska]

Drkt ("rule, dominion, rulership") [ugaritiska]

Nešumnili ("in Hittite", i.e. "in the Hittite language") [hettitiska]

Mer Crowley hos Waugh

Det visar sig att det finns mer att lägga till mitt tidigare inlägg om Crowley-referenser hos Evelyn Waugh. Det påpekas för mig (tack till Hans Rosenberg för detta!) att en sådan också finns i Waugh-novellen Out of Depth (1933), som innehåller en figur vid namn Dr Kakophilos (! - här naturligtvis  att förstå som "vän/älskare av det dåliga/onda" snarare än "dålig vän"), en figur som är tydligt Crowley-inspirerad. Doktorn uttalar till och med rakt ut Crowleys stora diktum ur The Book of the Law, den heliga texten för Crowleys religion, thelema: "Do what thou wilt shall be the whole of the law", varpå han får det i thelemiska sammanhang stilenliga svaret "Love is the law, love under will". Intressant att Crowleys idéer flöt runt så mycket i kulturen!

Mörka konster i Cefalù

Som en del av er möjligen vet är jag om inte av födsel så i alla fall av extremt ohejdad vana en stor vän av Evelyn Waughs klassiska roman Brideshead Revisited, som på många sätt följt mig genom livet - och likaså av tv-inspelningen från 80-talet, som är och förblir en av det televisionära mediets absoluta höjdpunkter.

Brideshead handlar ju om många saker - klassamhälle, missbruk, homoerotisk undertext, brittiskhet, den gamla aristokratins fall och allmän dekadens - och mest av allt naturligtvis katolsk nådelära, som är det centrala temat i hela berättelsen och går att skönja hela vägen boken igenom (och inte bara i slutet, där det skrivs ut med stora bokstäver, så att säga). Men det finns (i boken, inte i tv-inspelningen) också en lustig referens som de flesta nog inte skulle vänta sig, nämligen en blinkning till ockultisten, magikern, profeten, religionsgrundaren, bryggeriarvingen, bergsbestigaren, poeten, deckarförfattaren och allmänne mångsysslaren Aleister Crowley.

Denna instuckna syftning dyker upp i bokens beskrivning av Anthony Blanche, esteten par excellence, han som stammande reciterar TS Elliots The Waste Land för unga roddare och får symbolisera både den sexuella friheten och brottet med alla konventioner och fungerar som den "grekiska kör" som då och då kommenterar handlingen och nedgör den med sin "kontinentala" cynism. När det räknas upp vilken gränsöverskridande och allmänt utsvävande bakgrund Blanche har skriver Waugh att han practiced black art in Cefalù. Detta är en referens till The Abbey of Thelema, Aleister Crowleys "magiska kursgård" på Sicilien, grundad 1920. Blanche hade alltså - om man får tro ryktena - en gång i tiden varit thelemit! Det ni!

Dagens sandhi

... det vill säga konsonantassimilation:

det underbara japanska uttrycket グッジョブ (gujjobu), av engelskans good job. Notera hur den alveolara klusilen d assimilerats till den alveopalatala j! Rena sanskriten! Rent uttalsmässigt sker ju detta även rätt ofta i engelskt uttal av frasen, men först när den flyttas till ett annat skriftsystem och fonologiskt system kommer det upp i ljuset, så att säga.

Humaniorasentenser på nattkvisten

Det handlar inte om att sitta av timmar -
det handlar om att studera.

Det handlar inte om att vända ögonen från "samtiden" -
det handlar om att förstå de historiska strukturer som ledde fram till den.

Det handlar inte (bara) om att mysigt tala om "utvecklande saker" -
det handlar om humanistisk självdisciplin.

Det handlar inte om hjälpvetenskaper till "andra, riktigare vetenskaper" -
det handlar om människans studium av vad som gör henne till människa.

Det handlar inte om utbildning -
det handlar om lärdom, förståelse och skapande insikt.

Det handlar inte om utantillkunskap för att sträva mot tidens anda och vara gammaldags -
det handlar om uppbyggandet av en solid och självklar kunskapsgrund ur vilken slutsatser kan dras och förståelse skapas.

Det handlar inte om "geniala genombrott" -
det handlar om enträget, vetenskapligt slit och arbete.

Det handlar inte om att anpassa sig till trender och rådande ideologier -
det handlar om att förädla tänkandet, vilket låter en se hur även dessa beror av sitt sammanhang.

Det handlar inte om hobbyverksamhet -
det handlar om att räta på ryggarna för det studium som kan befria människans tankar.

Det handlar inte om traditionalism och bakåtsträvande -
det handlar om idéhistorisk ödmjukhet.

Det handlar inte om att dra sig undan i ett elfenbenstorn -
det handlar om tankens arbetsro, och om att kunna lyfta blicken och se var de där förmenta tornen egentligen står.

Det handlar inte om att komma in och som en högdragen general uttala sig om dittan eller dattan -
Det handlar om det skapande som uppstår i dialektiken mellan den studerande och det studerade.

Det handlar inte om "kostsamma utbildningar" ...

Det handlar om humanistisk vetenskap.

GD-hebreiska!

Nyss utkommen artikel av undetecknad i Svensk teologisk kvartalskrifts senaste nummer om användningen av klassisk hebreiska och bibelcitat i Hermetic Order of the Golden Dawn och deras ritualer - kan man läsa å nätet, här!

Innocence Forgotten

Och här har vi en nyinspelad sång av Niklas Skog och undertecknad - låten skrevs 1997, men först nu har den blivit ordentligt inspelad. En sång om existentiell längtan till en "värld som är förgången, en glömd musik" - på ytterst gammaltestamentligt tema. Se och hör den på Youtube här!

Föredrag och TP

Den 12e september håller undertecknad öppet föredrag på temat "God in many languages", följt av paneldebatt. Här ser man ståtlig affisch för det hela:

För övrigt, in other news: jag kan inte låta bli att squee-a lite av glädje. Jag är och har alltid varit stort Twin Peaks-fan - och det gör mig barnsligt glad att en språkligt baserad teori om den nya säsongen jag lanserade på Twitter har spridit sig som något av en löpeld och nu till och med citeras - med fotnot och allt! - på Twin Peaks-wikin (i alla fall vid denna bloggposts pressläggning). Som Agent Cooper säger: I am honored beyond my ability to express myself.

UPPDATERING: Och där var TP-noten borta igen. Ack, säg den glädje som varar :-)

Den trettonde Ronnebyn!

Ronneby bibliotek fortsätter att uppskatta Stjärnan gryningens son-serien! Här finns en mycket trevlig anmälan av andra delen, Den trettonde funktionen (fortsättningen på Serafers drömmar). Jag blev särskilt glad för slutklämmen:

"Nu har jag lärt mig uppskatta Wikanders trilogi fullt ut och jag rekommenderar den varmt till er som vill ha en annorlunda fantasy-bok som ställer sig frågan om det verkligen är rätt att göra något, bara för att man har kapaciteten och kunskapen."

Titaner

Är här:

Ronneby-serafer!

Och titta här - en ny, trevlig recension av Serafers drömmar, en som verkligen förstår hur den är tänkt! Ola glad! Gillar speciellt det där med "1500-talsroman" ;-)

Kul för övrigt att recensionen är från Ronneby bibliotek - Ronneby är och var en viktig skrivmiljö för undertecknad, och centrala delar av Serafernas uppföljare, Den trettonde funktionen, är tillkomna just där.

Här kan man beställa Serafers drömmar (numera bara som e-bok, då den fysiska utgåvan är ur tryck - men naturligtvis finns på bibliotek), och här dess uppföljare, Den trettonde funktionen (både tryckt och elektronisk utgåva).

I sig!

Som en del nog märkt pågår just nu en debatt kring universitetens roll, pedagogiken därstädes och den ständigt åberopade "genomströmningen" (jämför åter en viktig debattartikel av mina kollegor Alexander Maurits och Tobias Hägerland och den sedan följande dikussionen i tidningar och på bloggar). Här skulle jag bara vilja fundera lite kring en sak som uppkommit i debatten med ministern Helene Hellmark Knutsson, nämligen det faktum att hon i sin argumentation gjort en poäng av att universitetens arbete inte bara är till för de därstädes verksamma utan hela samhället, underförstått att det högre lärandet är till för samhället och inte tvärt om, så att säga.

Min tanke är att detta kan betyda en av två saker. Den ena är så självklar att den knappast behöver sägas: det är klart att universitetet är en samhällsinstitution som kan hjälpa världen i stort. Men den andra betydelsen är mer obehaglig - tanken att universiteten, den fria och logiska tankens högborg (om man vill prata lite högtravande), skall underordnas olika kortsiktiga politiska intressen - marknadsmässighet, arbetslöshetsbekämpning, "tillväxt", vad ni vill. Lärandet och vetenskapen blir med detta tankesätt instrumentella storheter som kan användas för att driva en eller annan politisk-ekonomisk agenda. Denna idé är naturligtvis inte ny: den dyker upp i olika delar av det politiska landskapet med jämna mellanrum (socialdemokrati eller Allians verkar här inte göra någon avgörande skillnad).

 Och det är då vi som arbetar inom och känner för universitetet faktiskt måste säga ifrån. Det handlar inte om isolerat navelskådande - det handlar om att utvecklandet av forskning, kunskap och tänkande i sig bidrar till samhällets godhet och fortbestånd. Precis som konstnärlig verksamhet måste forskningen och bildningen idkas för sin egen skull om man vill åtnjuta de goda extraeffekter de kan ha på "samhället i stort". För att använda en lite fladdrig analogi skulle man kunna säga att är det lite som kärlek eller vänskap: de kan inte manipuleras fram för andra syften - då dör de. De måste få frodas för sin egen skull. Vi har inte universitet primärt för att på något riktat sätt "möta samhällsutmaningarna" - vi har universitet för att kunskap och vetenskapliga resonemang är en god sak för människan. Så är det med bildning. Så är det med forskning. Så är det med undervisning och lärande. De är livsviktiga i sig själva, för att världen skall vara mer än ett krig för överlevnad (och ärligt talat hjälper de den kampen skapligt mycket också, för att göra sig skyldig till en mild underdrift). De är värden i sig. Och då måste de också få administrera sig på sina egna villkor.

Att vara forskare och universitetslärare är ett speciellt kall och medför ett speciellt sätt att leva. Ämnet blir, och måste få bli, en central del i hela livet - inte något som kan stängas av när man går från arbetsrummet, inte något som kan ses som en del av något större samhällsprojekt som egentligen inte har med forskningen och lärandet att göra. Detta är som sagt inte något upphöjt navelskådande - det är produkten av århundraden av kamp för den fria och logiska tanken. Det är värt något - i sig.

Debatt

Läs gärna mina CTR-kollegor Tobias Hägerlands och Alexander Maurits' kloka SvD-artikel om utvecklingen inom högskola/universitet. Viktiga saker.

I Baals land på väg att bli klart

Håller just på att avsluta undervisningen på kursen "I Baals land - den kanaaneiska religionen och dess texter", där vi sysslar med ugaritisk religion och mytologi. Det är väldigt kul att få hålla en kurs där jag får använda så mycket ugaritiska - de fornnordvästsemitiska orden virvlar genom luften. Vi har diskuterat de stora mytologiska texterna - Baal-cyckeln, Aqhat och Kirta - och även många korta ugaritiska texter (till och med en av mina favoriter, KTU 1.78, som jag själv skrivit en vetenskaplig drapa om - publikationen av ett anförande jag höll vid en kongress i Bath anordnad av University of Wales, Trinity Saint David). Idag pratade vi om reception av "ugaritoida" motiv i Gamla testamentet. Nytt för denna gång (kursen har givits en gång tidigare, 2010) är att vi också skall diskutera "modern kanaaneisk" rekonstruktionistisk religion, som ännu ett exempel på reception, om än i en hel annan kontext än GT. Sådant blir det imorgon, närmare bestämt (eller mja, idag, iom att jag min vana trogen skriver detta efter midnatt).