"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
Visar inlägg med etikett Crowley. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Crowley. Visa alla inlägg
onsdag 18 oktober 2017
Mer Crowley hos Waugh
Det visar sig att det finns mer att lägga till mitt tidigare inlägg om Crowley-referenser hos Evelyn Waugh. Det påpekas för mig (tack till Hans Rosenberg för detta!) att en sådan också finns i Waugh-novellen Out of Depth (1933), som innehåller en figur vid namn Dr Kakophilos (! - här naturligtvis att förstå som "vän/älskare av det dåliga/onda" snarare än "dålig vän"), en figur som är tydligt Crowley-inspirerad. Doktorn uttalar till och med rakt ut Crowleys stora diktum ur The Book of the Law, den heliga texten för Crowleys religion, thelema: "Do what thou wilt shall be the whole of the law", varpå han får det i thelemiska sammanhang stilenliga svaret "Love is the law, love under will". Intressant att Crowleys idéer flöt runt så mycket i kulturen!
tisdag 17 oktober 2017
Mörka konster i Cefalù
Som en del av er möjligen vet är jag om inte av födsel så i alla fall av extremt ohejdad vana en stor vän av Evelyn Waughs klassiska roman Brideshead Revisited, som på många sätt följt mig genom livet - och likaså av tv-inspelningen från 80-talet, som är och förblir en av det televisionära mediets absoluta höjdpunkter.
Brideshead handlar ju om många saker - klassamhälle, missbruk, homoerotisk undertext, brittiskhet, den gamla aristokratins fall och allmän dekadens - och mest av allt naturligtvis katolsk nådelära, som är det centrala temat i hela berättelsen och går att skönja hela vägen boken igenom (och inte bara i slutet, där det skrivs ut med stora bokstäver, så att säga). Men det finns (i boken, inte i tv-inspelningen) också en lustig referens som de flesta nog inte skulle vänta sig, nämligen en blinkning till ockultisten, magikern, profeten, religionsgrundaren, bryggeriarvingen, bergsbestigaren, poeten, deckarförfattaren och allmänne mångsysslaren Aleister Crowley.
Denna instuckna syftning dyker upp i bokens beskrivning av Anthony Blanche, esteten par excellence, han som stammande reciterar TS Elliots The Waste Land för unga roddare och får symbolisera både den sexuella friheten och brottet med alla konventioner och fungerar som den "grekiska kör" som då och då kommenterar handlingen och nedgör den med sin "kontinentala" cynism. När det räknas upp vilken gränsöverskridande och allmänt utsvävande bakgrund Blanche har skriver Waugh att han practiced black art in Cefalù. Detta är en referens till The Abbey of Thelema, Aleister Crowleys "magiska kursgård" på Sicilien, grundad 1920. Blanche hade alltså - om man får tro ryktena - en gång i tiden varit thelemit! Det ni!
Brideshead handlar ju om många saker - klassamhälle, missbruk, homoerotisk undertext, brittiskhet, den gamla aristokratins fall och allmän dekadens - och mest av allt naturligtvis katolsk nådelära, som är det centrala temat i hela berättelsen och går att skönja hela vägen boken igenom (och inte bara i slutet, där det skrivs ut med stora bokstäver, så att säga). Men det finns (i boken, inte i tv-inspelningen) också en lustig referens som de flesta nog inte skulle vänta sig, nämligen en blinkning till ockultisten, magikern, profeten, religionsgrundaren, bryggeriarvingen, bergsbestigaren, poeten, deckarförfattaren och allmänne mångsysslaren Aleister Crowley.
Denna instuckna syftning dyker upp i bokens beskrivning av Anthony Blanche, esteten par excellence, han som stammande reciterar TS Elliots The Waste Land för unga roddare och får symbolisera både den sexuella friheten och brottet med alla konventioner och fungerar som den "grekiska kör" som då och då kommenterar handlingen och nedgör den med sin "kontinentala" cynism. När det räknas upp vilken gränsöverskridande och allmänt utsvävande bakgrund Blanche har skriver Waugh att han practiced black art in Cefalù. Detta är en referens till The Abbey of Thelema, Aleister Crowleys "magiska kursgård" på Sicilien, grundad 1920. Blanche hade alltså - om man får tro ryktena - en gång i tiden varit thelemit! Det ni!
Etiketter:
brideshead revisited,
Crowley,
evelyn waugh,
magi,
skönlitteratur
onsdag 17 juni 2009
Uninvited
Var det någon mer än jag som på det glada 80- och tidiga 90-talet spelade den gamla mac-klassikern Uninvited (ett mycket suggestivt och bitvis något obehagligt peka-och-klicka-äventyr på skräcktema)? Jag älskade det förbannat omöjliga spelet, med den onda zombiedamen, den klingande "I've got you"-dödskallen och - värst av allt - den lille impen som sprang förbi med sin förbaskade nyckel. Och att det bespökade husets gamle "master" hade hetat Crowley var också en lustig referens.
Naturligtvis fanns det lite paleolingvistik i spelet också. Man kunde lära sig små praktiska trollformler från murkna papyrer som man hittade här och där. Dessa formler var klassiska:
Instantum illuminaris abraxas!
(underbart kvasilatin, eller hur? Man orsakade blixtar när man uttalade dessa ord, i alla fall)
och
Specan heafod abraxas!
(rena anglosaxiskan, eller ja, anglosaxiska utan böjningar. Specan betyder "tala", alltså speak, och heafod är "huvud". Besvärjelsen fick mycket riktigt skulpterade huvuden och annat liknande att börja lägga ut texten. Mycket praktiskt.)
Ordet abraxas (även känt som abrasax) förekommer ofta i de antika magiska papyrerna (Papyri Graecae Magicae). Mycket praktiskt är att dess numerologiska värde är 365. I vissa gnostiska riktningar blev det namnet på ett slags gudaväsen, som avbildas med basiliskliknande kropp och två ormar som ben. Jag har länge misstänkt att denna gestalt åsyftas i Current 93's ytterligt gnosticerande låt They Return to their Earth i textraden Serpent's feet are the motion.
En annan rolig språklig kommentar är att personen jag en gång i lågstadiet fick spelet av inte kunde uttala titeln, utan återgav den som Unduladvig. Vilket språk är det, månne?
Naturligtvis fanns det lite paleolingvistik i spelet också. Man kunde lära sig små praktiska trollformler från murkna papyrer som man hittade här och där. Dessa formler var klassiska:
Instantum illuminaris abraxas!
(underbart kvasilatin, eller hur? Man orsakade blixtar när man uttalade dessa ord, i alla fall)
och
Specan heafod abraxas!
(rena anglosaxiskan, eller ja, anglosaxiska utan böjningar. Specan betyder "tala", alltså speak, och heafod är "huvud". Besvärjelsen fick mycket riktigt skulpterade huvuden och annat liknande att börja lägga ut texten. Mycket praktiskt.)
Ordet abraxas (även känt som abrasax) förekommer ofta i de antika magiska papyrerna (Papyri Graecae Magicae). Mycket praktiskt är att dess numerologiska värde är 365. I vissa gnostiska riktningar blev det namnet på ett slags gudaväsen, som avbildas med basiliskliknande kropp och två ormar som ben. Jag har länge misstänkt att denna gestalt åsyftas i Current 93's ytterligt gnosticerande låt They Return to their Earth i textraden Serpent's feet are the motion.
En annan rolig språklig kommentar är att personen jag en gång i lågstadiet fick spelet av inte kunde uttala titeln, utan återgav den som Unduladvig. Vilket språk är det, månne?
Etiketter:
abraxas,
anglosaxiska,
Crowley,
Current 93,
gnosticism,
latin,
macintosh,
tvspel,
Uninvited
fredag 12 juni 2009
Do what thou wilt
... och så kan jag inte undanhålla er följande underbara fynd som vi gjorde mitt på gatan i London - det är kanske sant att England är ett magiskt land:

Och här har ni yours truly framför vacker assyrisk relief (täckt, som så många andra, av Asshurnasirpal II:s så kallade standardinskrift):
Och här har ni yours truly framför vacker assyrisk relief (täckt, som så många andra, av Asshurnasirpal II:s så kallade standardinskrift):
Etiketter:
Asshurnasirpal II,
assyrier,
British Museum,
Crowley,
london,
magi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)