Modern hebreiska är ett märkligt språk. När de östeuropeiska ashkenaziska judarna skulle försöka börja tala hebreiska med varandra gjorde de så gott de kunde för att inte använda sitt eget jiddisch-påverkade uttal utan det sefardiska uttalet, som ansågs "renare". Men de kom inte ifrån sina egna accenter. Besvärliga strupljud som 'ayin och het blev för svåra att säga, de arabiskklingande emfatiska konsonanterna gick all världens väg, och idag uttalar många hebreisktalande inte ens det vanliga h-ljudet. Det har lett till att harim ("berg" i pluralis), 'arim ("städer") och arim ("jag skall höja") uttalas precis likadant. Och oftast med hals-r, dessutom - föga gammaltestamentligt, fast ganska intressant!
Ännu roligare är det med tidigmoderna hebreiska poeter som Chaim Nachman Bialik och Shaul Tchernichovsky. De använde det östeuropeiska uttalet rakt av, så att det vi tänker på som shalóm hette shóloim eller till och med shúloim. Betoningarna hamnade på andra ställen än i det sefardiska uttalet, och deras vers idag låter ganska fel om man läser det med israeliskt uttal...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar